Hästavel – genetisk variation

Jag har blivit alldeles för ”skadad” av min utbildning. (Jag är civilingenjör i kemisk biologi, specialisering genomik och proteomik). Vilket lett till att jag på många sätt söker genetisk variation. Även om man så klart inte får tappa all rastypiskhet – det enklaste sättet att få stor variation är ju att korsa med någon avlägset besläktad ras.

Det min utbildning har givit mig är en skepsis mot individer med för hög frekvens av samma individer, särskilt om de är nära i stamtavlan. Eftersom Rocky Mountain ras registret är så nytt (1986) och så stark präglad på Tobe och hans fem söner återkommer de ofta och hos många individer. Därför letar jag ständigt efter lite ovanligare linjer; efter de individer som har en lite annan bakgrund. Dels finns det “grade horses” dvs, hästar som tagits in i stamboken på grund av sina egenskaper, gångart och temperament då dessa uppfyller raskriterierna och så finns det vissa linjer som är mycket mindre använda. Jag har bl.a. skrivit ett inlägg om olika stammar tidigare på bloggen:

http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html

Ytterligare ett sätt att få större genetisk variation är att välja individer av olika färger, olika typer och med olika rörelsemönster. Dessa olika typer tyder ändå på att de har fått lite olika genuppsättning av sina respektive föräldrar.

Att jag vill ha variation har inte heller något att göra med att jag inte gillar någon eller några specifika individer inom rasen, det handlar , enligt mig, enbart om att ALLA organismer bär på mindre önskvärda gener. Vissa har flera bra gener än andra (och dessa är de vi bör använda i aveln). Avkommorna kommer att få en blandning av både bra och dåliga egenskaper. Många “sämre” gener som kanske ger sjukdomar ger ofta inte upphov till problem förrän man får dem i dubbel upplaga – de är recessiva. Därmed får de flesta bärare inga problem och man märker heller inte av dem. men, om en individ har samma häst många gånger i sin stam ökar chansen att den får två kopior av de dåliga generna och därmed blir påverkad/sjuk. Men för att behålla typ och egenskaper får man så klart inte heller gå för långt bort släktmässigt. En balansgång som inte alltid är lätt.