Vissa dagar är det mer fullt upp än andra. Igår var en sådan.

Barnen hade studiedag och jag skulle ha besök av veterinären. Koll om Iris var dräktig vilket gjorde att vi

kunde testa min hemmabyggda seminspilta för första gången. Den fick godkänt – så skönt att ha den!

Nu ska jag bara fixa lite små detaljer som kan förbättras tills säsong

en 2022.

Sedan fick gamlingarna en tandkontroll vilket var välbehövligt. Tyvärr har varken Calinka eller Footy så mycket tänder kvar. Kanske inte så oväntat med deras ålder, men ytterligare en tydlig indikation på att jag nog inte har så många år kvar med dem. Än hänger de dock med och Footys problem att hålla hull handlar nog mera om att han blir stressad under betäckningssäsong än att han har svårt att äta. På sommaren ska det nämligen fungera bra för dem att få i sig gräs, medan hö ska vara jobbigare att få i sig. Footy går långsamt upp på vintern och snabbt ner på våren (så fort stona börjar brunsta…)

Och så kunde Ayla och Luna kollas så att jag kan skicka in för att häva deras reservationer på försäkringen som de fått p.g.a. att de var dåliga som nyfödda. Så fort veterinären lämnat gårdsplanen (eller nästan innan) jagade jag rätt på barnen och så kastade vi oss in i bilen som redan stod packad och kopplad till släpet på gårdsplanen. För barnen hägrade ett besök med hamburgare, för mig en ny häst. Mot Linköping och genom två drive-thru med tomt släp. Önskemålen var ju olika om vad som önskades… Nu vet jag dessutom att släpet är strax under 2,7 meter högt eftersom vi kom under skylten som sa att det var maxhöjd. Inte för att jag innan hade funderat på hur högt släpet var, men ändå.

Sedan vidare medan barnen försökte klura ut hur man äter i bilen och jag styrde och växlade genom alla rondeller. (Väl ute på rakare väg kunde jag med börja äta lite). Ytterligare ett stopp i Söderköping för att rasta benen lite, vi hittade en lekplats och gick en liten bit i den gulliga stan.

Lasta barn igen för att när vi kom fram börja med att be om toalett. Jag ville inte riskera att behöva stanna när hästen väl var lastad. Så, öppna släpet, in i stallet, titta snabbt på Peppers två avkommor som finns hos Malin och sedan lasta nyförvärvet Pretty. Hon gick rakt på – så duktig! Lite otålig innan vi kommit igång så barnen lastades fort och så var vi på väg…

Nu var barnen lite gnälligare och less på att sitta i bilen men det gick bra, trots allt. Kakor och dryck hjälpte nog till – men ingen rörde frukten. Valde en annan, kurvigare väg hem, men då slapp vi 100 vägar vilket gjorde att det inte blev nästan några omkörningar. Första kurvorna uppskattades inte av Pretty, men sedan stod hon jättebra. Tills vi kom ut på motorvägen sista milen i rusningstrafik. Efter att en stor långtradare kört om började hon gunga i släpet och jag ökade farten lite väl mycket för att slippa bli omkörd av ytterligare en långtradare som snabbt kom upp bakifrån eftersom det inte var så långt till avfarten. Bara vi kom av motorvägen vart Pretty lugnare igen och stod lugnt sista kilometerna. Tillsammans med äldste sonen lastades hon okomplicerat av och sedan fick hon gå ut i hage och introduceras till Mona.

Bara att gå in, laga mat, se till Alba och Duchesse i skogen, packa upp, registrera Pretty på min anläggning för Jordbruksverkets räkning, förbereda för morgondagen och lägga barn. God natt!