Avvänjning

Fölen håller nu på att avvänjas. Först hade jag tänkt ta det lugnare med Lakrits, men han är nästan den som tar det med störst ro. Mest ”protest” kommer nog från Yakira och Chili. De gnäggar och gnäggar. Stona däremot tycker det är ganska skönt och gnäggar bara när de varit ifrån sina små ett bra tag och fölen ropar på dem. Ofta har stona kommit till grinden och varit väldigt lätta att få med till annan hage. För, jag har flyttat bort stona så fölen får vara kvar i sin invanda miljö, men har mamma i en hagen inom synhåll.  Första gången ett par timmar, sedan en halvdag, för att nu vara att de är borta ett dygn från fölen och med dem en halvdag. Alldeles strax blir det inget mer, utan de går i hagar nära varandra. Då kommer även alla föl få flytta till samma hage och pappa Pepper som får barnvakta dem allihopa. Hoppas de kommer att gillar det!

The foals are getting weaned. First I planned to wait with Lakrits, but he is nearly the one taking it calmest.  It seems as Yakira and Chili are the ones “protesting” the most. The whine and whine. The mares on the other hand seems to take everything very calm, they only call for their babies if they have been away for a long time when the babies calls for them. Often is the mares close to the gate when it is time to take them away from their offspring. I take the mares away so the foals can stay in their usual pasture, but their mamas are close enough to be seen. First time they were away a couple of hours, then half day and now twenty-four hours. Very soon is the mothers taken away for good. Then I plan to bring all foals together and get Pepper as babysitter/teacher. I hope they enjoy that!

Mer om inavel

Pepper Vs Footy

De är båda rockyhingstar, men skillnaderna mellan dem är stora. Jag tycker det är jättebra för att kunna komplettera varandra, men här är en sammaställning av vad jag tycker är skillnader. Pepper har jag hunnit ha i flera år och Footy är ju i dagsläget betydligt äldre vilket gör att han kanske i vissa avseenden inte visar upp sig från sin allra bästa sida längre.

Exteriör

Footy

Pepper är i övre gränsen av rasens höjdintervall med sina dryga 159 cm, Footy är i de lägre nivåerna med omkring 148 cm.   Det återspeglas även i typen generellt. Pepper är större och grövre med kraftigare benstomme, Footy är mindre och smäckrare, mer ponnylik jämförelsevis. Båda har mycket tagel och vackra huvuden, men på lite olika sätt. Pepper har en grövre benstomme och en kortare rygg.

Tölt och övriga gångarter

Footy väljer ännu tydligare tölten även i hagen.

Pepper har vägvinnade skritt och trav och en bärig galopp som är väldigt härlig att sitta på.

Pepper
Pepper i hagen

Form

Footy hade alltid en perfekt form (för tölttävling) när han tävlade i gångartstävlingar i USA enligt tidigare tävlingsryttare.

Pepper verkar ha lättare för att kröka nacken och gå i from även när han är lös i hagen. Men, p.g.a. Footys ålder och skada har jag svårt att bedöma honom relevant.

Meriter

Footy har tävlats i gångarts- och exteriörtävlingar i USA för RMHA och vunnit. Pepper har testat en del olika saker här i Sverige (t.ex. fälttävlan, hoppning, tolkning, körning) men har inga liknande meriter i jämförelse med andra Rockies.

Temperament

Båda är väldigt smarta och lär sig snabbt när motivationen finns. Båda fungerar bra på lösdrift i flock med sina ston och fribetäcker bra. Footy ”pratar” mycket mer med sina damer och människor än vad Pepper gör. Pepper är väldigt cool i de flesta situationer, men har en räv bakom örat och kan ibland tycka det är kul att busa till saker lite, bara så något händer. Footy är mjukare.

Avkommor

Footys avkommor sägs vara väldigt trevliga, tölta bra och ofta få sin fars vackra huvud.

Peppers avkommor säger ägarna ofta har ett väldigt trevligt temperament och de verkar ofta ta efter hans storlek snarare än ett mindre stos.

Färger

Footy kan ge svarta och fuxavkommor, resten beror på stoet. Många föl jag sett bilder på har ofta vita tecken, bläsar är inte ovanligt.

Pepper kan ge svarta och fuxavkommor men även konstantskimmel, resten beror på stoet. Avkommorna får ofta inga stora vita tecken.

Pepper vs Footy

Both are Rocky stallions, but the differens between them is huge. I really like that as they complement each other well. Here are things that I see differ. Might be a bit easier to evaluate Pepper as I have owned him so much longer and Footy is much older now so maybe he doesn’t show of his best in all aspects.

Conformation

Pepper is in the upper height limit of the breed with 159 cm. Footy is in the lower region with about 150 cm. That also reflects in the body type all over, Pepper being bigger and bigger boned and Footy smaller and more pony like in comparison. Both have a lot of hair and beautiful heads. Pepper has a shorter back and Footy’s is longer.

Gait and the other gaits

Footy chooses to gait more frequently and even in the pasture than Pepper.

Pepper has a ground covering and beautiful walk and trot and a canter where he carries himself very well.

Frame
Footy always had a good frame for gait competitions according to previous show rider.

Pepper easily carries himself in a dressage kind of way, most weight on the hind end and neck beautifully arched.

Merits

Footy competed in conformation gait competitions and won in the US.

Pepper has tried a lot of different things here at my farm, cross country, driving, jumping, etc.

Disposition

Both are very clever. Both works well living outdoors with a herd of mares and a shelter, free breeding their mares. Footy talks much more with his ladies and people than what Pepper does. Pepper is a very cool horse, but he is a bit of a clown that likes to “get things to happen” now and then if it gets to boring. Footy is softer.

Offspring

Footys offspring is known to inherit their sires nice disposition, good gait and beautiful head.

The owners of Peppers offspring is often commenting on how nice they are. They often seems to take after his size rather than a smaller dames. Most moves very nicely.

Colors

Footy can give black and chestnut foals, the rest is up to the mare. Many pictures of his offspring have blazes and some white.

Pepper can give black and chestnut offspring but also roan, the rest is off to the mare. Peppers offspring doesn’t often have a lot of white.

Vad som gör Peppers stam speciell

När jag nu beskrivit vad som är så speciellt med Footys stamtavla så tycker jag att jag i rättvisans namn även måste skriva om Peppers. Han har också en intressent stam, men av helt andra anledningar.

Black Pepper
Black Pepper i stallgången hos sin uppfödare i USA.

Pepper har även han koppling till Tobe – han är barnbarnsbarn på sin fars sida. Det som är annorlunda är att det på hans pappas sida inte är via någon av de kända fem söner jag skrev om gällande Footy. Pepper är istället barnbarnsbarn till Tobe via en hingst (Rocket) som aldrig registererades i RMHA och det gör även att man inte hittat entydiga bevis på att han verkligen var son till Tobe. Peppers pappa Buck (e.Rocket)var däremot en av de första hästarna att registreras i RMHA. Däremot har han inte så många avkommor vilket gör att Peppers stam är annorlunda på så sätt. Det gör också att väldigt många rocky ston fungerar bra med Pepper gällande stam. Men, sedan några år tillbaka finns ett par hingstar i Frankrike med nära släktskap till Pepper. De är efter en hingst (Tigre De Tejas) som är efter Buck precis som Pepper och dessutom är Tigre De Tejas mamma en dotter till Peppers mamma. Jag vet även minst ett par ston i Europa efter Tigre De Tejas och det finns även ett sto efter Peppers mor i Europa så linjen är numer väl representerad nu mer i Europa.

Peppers mamma har inte en lika ovanlig linje som hans far, hon går tillbaka på Kilburns Chocolate Sundown via sin far Nuncio som också var en känd hingst. Nuncio i sin tur är barnbarn till Blue Boy – en annan hingst som sägs vara en ej registrerad son till Tobe. Ytterligare en känd släkting är Peppers mormors far som är Johnson’s Toby.

What makes Peppers pedigree special?

As I have described what makes Footys pedigree special I thought I needed to do the same for Pepper. He also has an interesting pedigree, but my different reasons.

Pepper

Even Pepper has a relationship to Tobe – he is a great grandson on his sires side. But, on that side isn’t he going back to any of the registered, well known, five sons of Tobe. Instead he is the grandson to Tobe from a sire (Rocket) that never was registered within RMHA and it isn’t totally certain that this linage is correct. Peppers sire Buck (by Rocket) was one of the first horses to be registered in RMHA. He doesn’t have that many offspring in RMHA and that makes Peppers pedigree different. That also makes it easier to match Pepper with mares. But, since a few years is there two stallions in France that is closely related to Pepper. Both those stallions is sired by a stallions (Tigre De Tejas) that also is by Buck. To add more relatedness, the dame of Tigre The Tejas is a daughter to Peppers dame. There is also at least two more mares in Europe sired by Tigre De Tejas and a  mare that has the same dame as Pepper so nowadays is the line rather well represented in Europe.

Peppers dame don’t have such an unusual line as his sire, but she is sired by Nuncio another famous stallion that is sires by another unregistered son of Tobe (BlueBoy) . She also has Johnson’s Toby and Kilburn’s Chocolate Sundown in her pedigree.

Grimmträning

I år är första året med fyra föl och det fick mig att reflektera lite över hur olika de är, trots att de alla har samma far och är födda på samma ställe. Först av allt: jag brukar ta på grimman när de är i en box med sin mamma de första gångerna. Det är så mycket enklare med fasta väggar och ett litet utrymme. Sedan brukar jag lämna dem där en lite stund så de vänjer sig vid grimman och så tränar vi på att ta av och på tills det känns som att det går att göra i hagen. Någonstans här börjar det även bli dags att försöka leda dem några steg.

Chili fick på grimman och verkade kunna det här med att bli ledd från första försöket.

Alba däremot har Mathilda jobbat med en hel del då hon blev kränkt över att behöva ha den på. Sedan vill hon inte alls prata med personen som satt dit den och hon är fortfarande inte bekväm med att få på sig grimman. Inget föl har tagit sådan tid på sig. Lakrits verkar vara som de flesta föl varit, bara man fått på grimman ett par gånger så inser man att det inte är så farligt. Yakira däremot gick oväntat enkelt att få på första gången, tog av och på en gång till och påföljande dag fick jag på grimman ute i hagen. Så enkelt har det inte varit med någon – särskilt inte om man väntat tills de är några månader – då är min erfarenhet att de tagit lite längre tid på sig att acceptera grimman. Intressant observation är det i alla fall.

This year is the first year with four foals and even if they have the same father and are born at the same place they differs a lot.

First off all – I always put the halter on in the stall when they are there with their mother – so much easier with a restrained area and solid walls for those first times. Then I often leave the halter on for some time so make them realize that it isn’t anything dangerous and after a few days with putting it on and off is it time to start to make them following me with the lead line.

Chili got his halter on early and seemed to know how to follow in the lead rope from the first time. Alba on the other hand got offended about needing to wear a halter and didn’t want to speak  with people for a while if they put the halter on. So Mathilda had to work more with her than any other foal I have had so far and she is still not convinced that it is a good idea. Lakrits seems to be as most foals, a little struggle first time but then realizing that nothing bad is going to happen. Yakira on the other hand was easier than any other foal I have had. Just slipped it on in the stall and second day (third time) no problems to do that in the pasture. And she was 3,5 months, at that age is my experience that they can be a little bit harder the first times.