30 rockies!

Izalia Des Bois Tailles & KB Julie´s Lightning

Om jag räknat rätt har vi nu 30 Rockies i Sverige och det är tre nytillskott senaste veckan som är anledningen! 

Först födde Iris sin första dotter, Ullekalvs Anemone, tidigt på min mans födelsedag 20 augusti. Mona är Lightfoot in the Winds första avkomma i Sverige, men hon är gulbrun och väldigt lik sin mamma i samma ålder. 

Ytterligare två Rockies anlände igår kväll till Sandra från två olika stall i Tyskland. Två tvårsston: musblackskimmeln Izalia Des Bois Tailles och fuxen KB Julie’s Lightning. 

Så kul att rasen växer, i år med minst fem föl och tre importer. 

Mona

If i have counted correctly is it now 30 Rockies in Sweden and it is three new arrivals the last week that is the reason! 

First did Iris birth to her first daughter, Ullekalvs Anemone ( Mona), early on my husbands birthday august 20. Mona is Lightfoot in the Winds first offspring in Sweden, buckskin and looks very much like her mother Iris.

Two more Rockies arrived to Sandra  yesterday from two different stables in Germany. Two two year old fillies: the grullo roan  Izalia Des Bois Taillies and the chestnut KB Julie’s Lightning

So nice that the breed is growing! This year with five foals and at least three imports. 

Mona

Mona

Mona
Mona

Besök

Det bästa med att ha hingstar för betäckning är att man får träffa olika
hästraser och människor man inte fått träffa annars. Hittills har jag haft så
många trevliga kunder genom åren och det känns jättebra!

Eftersom de flesta föl som produceras från besökande ston blir korsningar
och rockyn är så ovanlig brukar jag fråga stoägarna vad de tänker sig få ut
från en eventuell avkomma. Svaren har varit många, och det finns inget rätt
eller fel, men jag tycker det är skönt att stämma av så att det verkar som om
stoägaren har en rimlig uppfattning om vad mina hingstar skulle kunna bidra med
till avkomma.  I några fall har vi också kommit fram till att det kanske
inte är rätt val – även om det ofta inte berott på att stoägaren har haft fel
förväntningar, utan mer p.g.a. stoets ålder, storlek, reslängd eller att hon
kanske skulle göra sig bättre i rasren avel. Än har jag inte helt sagt nej till
någon, men i något fall sökte både jag och stoägaren information för att
försöka veta så mycket som möjligt om eventuella risker i det specifika fallet.
Eller så har vi hittat en kompromiss på lång resa så att sto varit kvar
tills  efter 45 dygns dräktighet för att minimera risken för kastning
under hemresa. Har man en bra kommunikation brukar man kunna lösa mycket.

Det kommer säkert komma någon gång när jag och stoägaren inte kommer
överense, men då är det skönt att så många har varit så bra att ha att göra
med! Det är också lite tur att så många är trevliga och intressanta människor
då vi ofta brukar få en stund att prata när stoet anländer och bli en hel del
meddelanden till ägarna när stoet är på plats och även lite efteråt för att
följa upp hur det går.

Det sämsta; tja, ibland är det lite svårt att få ihop med familjens
önskemål om att bada, läsa godnattsaga eller äta. Det brukar ge sig, men ibland
blir det lite rörigt och ge min man extra arbete. Därför försöker jag att inte
ta emot besök när det är mattider hos oss. Och, dessutom är det tråkigt när
ägare verkligen försöker och så fungerar det bara inte, av någon anledning
brunstar inte stoet eller tar sig inte. Eller än värre – vägrar att bli
betäckt. Ännu värre blir det förstås när man försökt flera brunster, ägaren
kanske åkt långt och förhoppningen är att få fram en ersättare till stoet. Det
är inte lätt att veta varför det inte går som önskat och för det mesta går det
ju faktiskt bra – även om naturen ibland kan behöva lite hjälp.

The best thing about having stallions for breeding is that I get to meet
different horsebreeds and humans I wouldn’t have meet otherwise. I have had so
many nice people over the years and that feels great!

As most of the foals produced from visting mares are going to be
crossbreeds and the rocky is so unusual here I ask the mare owners what they
hope to get from the offspring. The answers have been plenty and there is no
right or wrong, but it feels good to check that it seems as the mare owners
have a realistic view on what they my stallions can contribute with. And in
some cases have we got to the point that it might not be the right choice.
Mostly it hasn’t been because the owner want something that isnt realistic, but
because the mare is old, there is a long way to travell, the mares size or that
she would benefit more to breed pure to her breed. And in at least one case
both me and the mare owner tried to find as much infomration as possible to see
if it could be ok. Sometimes have we dealt with it in other ways, mares that
have a long way to travel have stayed until they are 45 days pregnante and the
most dangerous period is over. With a good communication can a lot be solved.

But, most likely is there goping to be a time when the mare owner and I
disagree, so I feel happy that so many have been so good to be around! As there
usually takes some time when the mare arrives and that there are many messages
while the mare is here is it a bonus that most people are so nice to chat with.

The worst then? Well, sometimes it’s hard to get the familys wishes about bath, reading a bed time story or have dinner to work well with visting clients. Somehow, it works out, but can at times be a bit messy and put extra work on my husband. It is also a bit of a disapointment when mares don’t take – especially when the owner really have tried, have travelled a long distance and are looking for that horse to replace the mare with in the future. By some reason the mare just dont get a good heat or take – or even worse – don’t allow breeding. It’s not always easy to know why it doesn’t work, but luckily it works out most of the time, even if nature needs some help now and then.

My own son cuddles with Whizzy.

Rocky nyheter

Ytterligare en rocky i Sverige! Twilight som är ett tvåårigt silversvart sto, sina nya ägare från Tyskland, natten mellan fredag och lördag. Så kul med flera rockys i Sverige!

Ytterligare en rocky nyhet – på söndag morgon föddes Peppers femte son för året i Norge. Det är Northern Light’s Rose som fick sin andra avkomma – en helbror till Ullekalvs Rosalba. Även denna lille kille är oväntat nog rödskimmel (sannolikheten för det var inte så hög). Grattis till ägarna! Bilderna på honom tagna av Matias L’Abée-Lund.

Och två av mina avkommor, Bello och Porthos, har det nu lagts en handpenning på – grattis till nya ägarna! Athos däremot kommer att komma ut på annons då de som väntar på föl önskar föl.

One more rocky to Sweden! Twilight, a two year old silver black filly, arrived from Germany to Sweden and her new owners, the night between Friday and Saturday. So nice with more rockies in Sweden!

One more rocky news – Norhtern Light’s Rose had a colt at Sunday morning in Norway. Peppers fifth colt this year. This colt is also a red roan (the chances for this wasn’t high) Congrats to the owners. Photo of the colt is by Matias L’Abée-Lund.

And, two of my colts, Bello and Porthos, got a deposit put down. Congrats to the new owners! Athos on the other side is still for sale – the ones that are queuing for a foal now wants fillies.

2 föl samma natt!

Två ston som båda hade vaxproppar och såg ut att kunna föla närsom men bara ett larm. Vem borde ha det? Efter ett tag blev valet Honey då hon erfarenhetsvis fölat inom ett dygn efter vaxproppar och nattetid. Whizzy verkade ju kunna vänta även med vaxproppar, liksom även hennes mor tydligen gör.

Men, klockan stod även på väckning med intervall hela natten och stona stod så jag kunde se dem med kamera från sängen. Vid midnatt tyckte jag Whizzy såg misstänkt ut. Och visst, hon hade precis börjat föla när jag kom ut. Värkarn var lite svaga så jag hjälpte försiktigt till att få ut fölis. En liten champagnefärgad hingst konstaterade jag snabbt. Whizzy var nog lite chokad och trött och brydde sig inte mycket om fölis så jag torkade och fixade med honom. Inte lätt att bli mamma första gången. Passade på att kolla mjölkkvaliteten, vilken var ok.

När det gått mindre än en timme gick Honey ut ur boxen och kissade tydligt i sjukhagen innan hon gick in i boxen igen. Strax därpå ringde larmet hon hade på sig. Och jovisst – nästa föl var på väg. Så lämnade Whizzys baby innan den rest sig och hjälpte Honey, vilket hon verkade uppskatta. Några timmar efter fölning ändrar hon sig däremot och håller fölis för sig själv en tid tills det blir ok att umgås med det. Även hon födde ett hingstföl, troligen silversvart, men det ser inte helt ut som andra föl i den färgen jag haft, så helt säker är jag inte. Honey började genast ta hand om sitt föl (hon är ju erfaren nu) och slickade honom, även om jag hjälpte till att torka honom lite jag med. Det tog ett tag innan hela efterbörden kom ut, men båda stona var klara med det innan deras föl kom på benen vilket var skönt.

Sedan åter till Whizzys föl och hjälpte upp honom på benen och efter en stund fick han även lite mjölk från nappflaska för att få lite extra energi. Bajsade gjorde han nästan direkt. Medan jag väntade på att Honeys föl skulle komma upp på benen kollade jag Honeys mjölk (ok) och gjorde en temporär grind som höll mor och son inne i lösdriften där Whizzy och son var eftersom det riskerade att regna under natten. Whizzys son hittade maten och Honeys kom upp på benen. Medan Honeys son letade mat steriliserade jag nappflaskan ifall han med skulle behöva få en slurk ifrån den. Men, han verkade ha hittat maten, så jag gick och la mig för att sova någon timme för att sedan kika på dem via kameran och så somna om ytterligare en stund.

Two mares were waxing and seemed to be able to foal at any time, but I only have one alarm. So, – who should get it? Same thinking made me put it on Honey as she foaled during night the last time and only waxed for about a day. Whizzy on the other hand waxed, didn’t have wax and then got wax again and knowing that her mother foaled two weeks after waxing…

But, I still put the my alarm to wake me several times during the night to watch the horses from the cameras. At midnight I thought that Whizzy looked suspicious so I got out. And, I were correct – she had just started to foal. She had a little weak contractions, so I helped her to get the foal out. A small, classic champagne stallion. Whizzy was probably a bit chocked and tired and didn’t care much for her baby so I dried him. Not easy for a first time mum. I also managed to check the milk quality.

Around that time, less than an hour after Whizzy’s foaling, honey went in the small pasture outside her stall, peed and went back in the stall. And soon after did the foaling alarm call my phone. And yes – Honey was in labor. So, I left Whizzy and helped Honey instead. Seems as Honey likes to have me around at foaling, but not a few hours after foaling. Then it’s only her foal for some time before it’s ok to start cuddle with it. She also got a colt, probably silver black, but it don’t look exactly as my other silver black foals so I’m a bit confused. Honey directly started to lick and care for her baby, even if I helped her a bit. She knows how to do it now so I just checked her milk and left them to go back to Whizzy.

There I helped Whizzy’s small son on his feet and gave him some milk from a bottle to give him more energy.  Both mares placenta took some time, but were all good before the foals got on their feet. While waiting for Honeys boy to get on his feet and Whizzys to find the food on his own I made a temporary gate to lock Whizzy and foal up in the shed as it was supposed to rain during the night. Both boys pooped fast and Honeys got on his feet, Whizzy’s found his food so I got inside to sterilize the bottle if he would need it, but he found the food so I could go to bed for an hour or so before I checked in on them on the camera.