Föl 2020

Till nästa år hoppas vi på föl igen! Tre av mina ston är betäcka och konstaterat dräktiga med Pepper: Bunny, Honey och Whizzy.  Går allt som det ska blir det fölningar i  slutet av april, maj och kanske ända in i juni. Sedan har vi Iris också, men hon är ännu inte konstaterat dräktig. Spännande är det i alla fall. Whizzy är inte certifierad ännu, jag har haft ont om tid att träna hästar och i och med att RMHA släppt på sina regler och medger registrering när föräldrarna är certifierade även om det sker efter betäckningen så är planen att certifiera henne innan hon fölar.

Färgmöjligheterna blir många, det är stor sannolikhet att något föl blir konstantskimmel, men det finns även möjlighet till champagne (både golden och classic är möjliga), silversvart, skimmel, svart och fux. Förutom en möjlig tobianoskäck som kan bli både gulbrun, brun eller svart och med eller utan konstantskimmel om Iris är dräktig.

Är du intresserad av något av fölen kan det redan nu vara dags att höra av sig, då jag de senaste åren fått fler förfrågningar på föl än vad jag haft att sälja. Därmed finns även lite av en väntelista om de som hört av sig tidigare fortfarande är intresserade.

We are expecting foals next year too! Three of my mares are covered and confirmed in foal with Pepper: Bunny, Honey and Whizzy.  If everything goes well is the first foaling in the end of April, followed by foals in May and maybe June. Then there is Iris, but I still don’t know if she is pregnant. Whizzy isn’t certified yet,. But as RMHA has changed their policy is it now possible to register foals even if parents are certified after breeding. I just haven’t had much time to train horses and with this rule change did I relax a little and plan to start to work Whizzy soon again and have her certified before foaling.

The color possibilities next year are many, there is a big chance for roan, but also champagne (both golden and classic is possible), silver black, grey, black and chestnut. Except for that tobiano that can be black, bay or buckskin with or without roan if Iris is pregnant.

If you are interested in any of the foals, don’t hesitate to contact me. I have had more inquiries about foals than I have had foals the last years so there is a bit of a waiting list if people are still interested.

Betäckning av Iris

Iris är hemma igen efter en dryg vecka på Markebäck. Jag har jagat möjlighet att betäcka henne då jag tror att särskilt hon skulle mogna av att få ett föl. Att få tag på en hingst har däremot varit svårt, vilket jag skrev om tidigare i somras. Innan familjens semester fick jag dock nys på ett alternativ, så när vi väl kom hem satte jag igång för att se om det gick att få till. Det handlade om en ung halvblodshingst som står på semin. Sir Statham ML. Varför honom, varför ett halvblod? Jo, rockys får inte ha för mycket vita tecken vilket gjorde att det  startades ytterligare ett rasregister för töltande mountainhästar – Spotted Mountain Horse – med mer vitt än vad både rock mountain och kentucky mountain saddelhorse rasförbund tillåter. Kraven för att registreras där är en töltande häst av mountainhäst typ. Därför har jag haft ögonen öppna efter hingstar som garanterat ger skäckavkomma. Iris är homozygot för töltgen så avkomman bör töltmässigt bli likvärdig med en islänning som är fyrgångare.

Det finns painthingstar men jag har haft svårt  att hitta information om ifall de verkligen är homozygota, ofta har de flera olika skäckanlag, men det garanterar tyvärr inte en skäckavkomma. Samma sak med tinker och frågan är om det inte riskerar att bli lite för grova/för mycket hovskägg. Men, så hittade jag denna, avelsgodkända halvblodshingsten, som även är homozygot tobiano och liten för att vara ett halvblod (ca 161 cm).

Semin är inget jag provat innan och jag har lärt mig massor. Iris roade sig exempelvis med att se redo ut för seminering, men efter inseminering ändrade hon vilket ägg som växte till och släppte inte det som man beräknat skulle vara redo. Ett par gånger, tills hon plötsligt hade jättebråttom att ovulera så de fick inseminera mitt i natten. Än vet jag inte om det har fungerat, men spännande är det!

Breeding Iris

Iris is home after a week at Markebäck. I have tried to find a way to breed her as I think she would benefit from having a foal. To find a stallion hasn’t been easy, as I have been writing about earlier. Before our vacation trip did I hear about an alternative, so while we got back home did I start to se if I could get that to work. It was about a young warmblood stallion at AI.
Sir Statham ML . Why him, why a warmblood? Rockys can’t have too much white and because of that was a register started for gaited horses with mountain horse origin –
Spotted Mountain Horse – for those horses with more white than RMHA and KMSHA allows.. Therefore did I keep my eyes open to try to find stallions that could guarantee spots.  As Iris is homozygous for the gait gene would the foal would be comparable to a four gaited Icelandic.

There is paint stallions, but I have had trouble to find homozygous ones, they often have more than one pattern gene, but that don’t guarantee a spotted foal. The same thing goes for gypsy cobs, but they often seems to heavy as well. So, then I heard about this warmblood stallion that is homozygote tobiano and not very big to be a warmblood (161cm).

I hadn’t tried AI before and I have learned a lot. For example did Iris amuse herself by seem to be ready for insemination, but after insemination she changed her mind and didn’t release that egg, but started to grow another. Twice, until she got it growing really fast and have to be inseminated in the middle of the night. I still don’t know if it worked, but it is exciting!

Lös häst på besök

Första jobbdagen efter semester, någon halvtimme efter att jag kommit till jobbet:

Mannen ringer: ”Har du en brun häst med lite vitt på benen och på nosen?” Min man är ingen hästmänniska och har definitivt inte full koll på mina betäckningsston nu på sommaren.

”Den står här utanför, bredvid Pepper och hans betäckningsstos hage…”

Jag skickade en bild på den enda bruna häst jag har på besök nu, även om det inte lät som den. Ringde sedan en granne för att se om hon kunde hjälpa till att identifiera hästen. Strax efteråt kom nästa samtal, då hade det visa sig vara en valack eller hingst och han och Pepper hade börjat bråka över staketet… Mannen fick springa ut med långpisken och försöka hålla hästarna isär medan hjälp var påväg. Som tur var kom hästens ägare och grannen snabbt. Så klart var det en treårig varmblodshingst. (Tur han inte hoppade in!). Hingstarna sprang längsmed staketet och matade sparkar mot varandra när de fick chansen. Eller stegrade, tydligen landade de med frambenen på trästaketslanorna flera gånger… Staketet höll, även om ett par slanor gick sönder, och vid ett tillfälle stod de stilla och så att mannen kunde fånga in Pepper. Sedan följde han snällt honom och när han ringde mig under promenaden tipsade jag om att ställa honom i boxen. Under tiden fångades den andra hästen in och leddes iväg.

Choken kom nog främst i efterhand för min man – vad hade hänt om ingen varit hemma? Eller om barnen varit ute i trädgården när den andra hästen sprang runt där i full fart? Eller om Pepper inte hade uppfört sig så väl när han blev infångad? Eller om staketet inte hållit och han kommit in i hagen? Eller…

First day after vacation, after about half an hour at work:

My husband called: ”Do you have a bay horse with white on feet and nose?” My husband isn’t a horseman and don’t have full insight into visiting mares now during the Summer.

“It stands here, just outside Pepper and his mares pasture”

I sent a picture of the only bay mare I have at home, even if it didn’t sound as that mare. I called a neighbor to see if she could help my husband to identify the horse. Then I got the next call of many: the horse had turned out to be a male and it was fighting with Pepper from its side of the fence… My husband ran out and tried to keep them separated with a lounging whip until help arrived. Luckily both the horse owner and the neighbor I had called showed up shortly afterwards. Of course the horse was a three year old warmblood stallion. (Happy he didn’t jump the fence!) The stallions ran along the fence, occasionally stopping to try to fight. Kicking at each other and sometimes rearing – some times they even landed on the fence (wood fence). The fence stayed intact even if a few planks had to be changed afterwards. At one time the horses stood still and my husband could catch Pepper and get him into the stall. Pepper behaved perfectly. During that time the other horse was caught and walked away.

I guess the worst part came afterwards for my husband. What had happened if no-one was at home? Or the kids had been in the garden while the warmblood ran around? Or if Pepper hadn’t behaved while being caught? Or if the fence hadn’t held up? Or…

Betäckningssäsongen än så länge

Ingen betäckningssäsong har varit sig lik och årets verkar ha en egenhet – allt på en gång.  Oftast får jag en eller ett par förfrågningar i början av året och första åren ville ”alla” betäcka i maj. I år kom en förfrågan tidigt på säsongen och bokningen blev början av maj. Nära inpå tänkt ankomst kom personliga skäl mellan och vi fick skjuta upp det hela på oviss tid. Ingen fara då det var helt stiltje i övrigt, men så började det…  En ägare hörde av sig angående ett sto med föl och vi bokade ankomst ett par veckor senare. Strax efteråt ringde det och stoet ankom inom kort, nu var det början av juni. . Jag hann precis få tre av mina egna betäckta innan. Hon kom i brunst ganska snabbt, men ska vara kvar till första ultraljudet är gjort.

Nästa sto med föl vid sidan ankom före midsommar och kom direkt i brunst. Men Pepper verkade inte så intresserad när jag såg dem, trots att hon ställde upp sig hela tiden. Och så kom vi inte iväg till Danmark och kvar blev det andra rockystoet.  Hon visade sig vara i brunst direkt och mindre än en kvart efter att jag släppt ihop henne och Pepper skedde första betäckningen – ofta tar det någon dag i alla fall. Två brunstiga ston, det har vi haft förut. Det är ofta det jag föredrar eftersom man ofta får se betäckning när man flyttar hingsten mellan stona. Vilket jag brukar göra en eller två gånger per dag.

När jag red ut Whizzy fick jag en känsla av att hon nog ändå var på gång in i brunst så jag tänkte att jag skulle släppa henne med Pepper en stund påföljande dag. Hon  skulle kunna bli lite tuff att betäcka tänkte jag. Whizzy grinade när de släpptes ihop och sparkade precis som jag trott. Men oj vad hon brunstade! Det hade inte synts alls innan… För att släppa ihop dem fick jag temporärt bygga en extra hage och så fick hon stå med honom några timmar på eftermiddagen. Eftersom Pepper redan hade två utomstående ston flyttade jag honom morgon och kväll mellan damerna och plötsligt, när vi planerat för hemgång började eftersom intresset från båda verkade börja dala så började han betäcka stoet med föl vid sidan så jag såg det.

Samma rutin nästa dag för Whizzy. Då han jag bara gå för att fixa med andra hästar så ser jag Whizzy betäckas bakom buskarna. Så, hon var tydligen inte så svår trots allt.

Pepper verkar lite trött med tre damer som betäcks samtidigt (så Whizzy får nog bli varannan dag). Dessutom ska stoet som bokade först äntligen komma häråt – kanske redan i helgen och så har jag ytterligare ett sto på ingång… Nu hoppas jag bara att alla ston tar sig så det inte blir massor med ombetäckningar också… Just nu gör jag inte mycket annat än att flytta ston mellan hagar. Stoet som skulle stanna till ultraljud går hemma med tant Calinka eftersom hagarna på sommarbetet inte räcker till alla dessa hästar. Särskilt inte som bevattningen av åkrarna är igång och ena hagen då helst bör stå öppen eftersom pappa passerar flera gånger per dag med traktor.

Det är jättekul att det blivit så många ston, det verkar som om det blir ett sto mer än förra säsongen som hittills är säsongen med flest ston. MEN – varför behövde alla komma inom loppet av en månad? 

No breeding season is like any other and this year does it seem to be everything at the same time. Often do I get one or two questions about breeding early in the year, and the month that has been most popular to book has been May. This year did I get one early request and we booked that to beginning of May. Close to arrival did the mare-owner got some personal things she had to deal with and had to paus the arrival. No problem for me as no one else was asking for peppers service.  But then… A mare owner got in contact with a mare and foal and booked arrival a few weeks later. In the meantime a second mare owner called and arrived just days afterward.  This was beginning of June. I just managed to get three of my own mare bred by Pepper before her arrival. She got quickly in heat, but is going to be here until confirmed in foal.

The mare with foal at foot arrived just before Midsummer and got in heat instantly. But Pepper didn’t seem so interested, even if she tried to get him into it. Few days later we never made the trip to Denmark and one more mare was added. It turned out  that she was very much in heat and after I got them together did it take less than 15 minutes before the first breeding. Usually it take at least a day. Ok, two mares in heat, but that works well, maybe even the best. Then I move Pepper between the mares once or twice a day. That way you often get to see the breedings, with only one mare can they “hide” and only graze when I pass by.

When I trailrode Whizzy did I get a feeling that something was going on. She might be on her way to heat. As I suspected that she might take some time to accept the stallion and idea of breeding did I put the two of them in a pasture for the afternoon the following day. And boy, she was in heat! Kicking Pepper exactly as I had suspected, but also time to get them together. Hadn’t seen a thing before, just the feeling that she wasn’t as usual. As Pepper already had two other mares in one pasture each did I have to fix a new pasture just for the short meeting.

Following morning did I see a breeding with pepper and the mare with a foal by the side for the first time. He probably had knew that she wasn’t ready before. I had started to suspect that she was ready as the mare didn’t seem so keen on it either any more and the owner and I had started to deiced when she was going home. Same routine with Whizzy in the afternoon. When I went away top look at the other horse did I see behind the trees that he seemed to be breeding her… Apparently not that hard to get as I thought.

Pepper seemed a bit tired this morning as he now have three mares in heat at the same time. (So I think he only meet Whizzy every second day from now on). And, good news – the mare that booked early in May is coming here – maybe even this weekend. And there is another mare on her way to very soon… I just hope the mares conceive easily and not have to come back. Right now it seems as the only thing I do is moving horses from one pasture to another. I even had to bring the mare that arrived first back home with Calinka as there was no more space for them in the Summer pastures. (But they can graze there to, so no harm done). Especially not since the irrigation system for the fields has begun to be used and that makes my father pass by one of the pastures with tractor several times every day and wants the gates to be open.

It is so nice that it seems to be this many mares – but I had preferred if not all of the them had appeared within the same month.

Danmarksresa

Som företagare kan jag inte ha hästar som bara är mysiga. På något sätt måste de bidra. Mina ston får föl, vilket är deras jobb. Sedan kan vi rida, mysa och ha hur kul som helst, men ett sto som inte ger föl kan jag inte ha i verksamheten. Min gamla travhäst Calinka får inte föl – men hon ingår inte heller i företaget även om hon går tillsammans med mina hästar.

Som uppfödare vill jag se flera generationer, få följa linjer vidare och förhoppningsvis få fram ännu bättre hästar. Därför har jag sparat Iris. Hennes mamma är en underbar häst som gett många fina föl och iris har fått en del av mammas goda egenskaper tillsammans med pappas höjd och bättre rörelser. Nu när hon är fyra år är det hög tid att betäcka henne, vilket jag planerat för länge. Jag har på alla sätt försökt få tag på en hingst. Men det är inte lätt. Henens pappa Pepper är den enda godkända hingsten i Sverige.  Till slut föll valet (efter månaders tänkande) på Danmark. I söndags skulle vi åka dit. En lång dag, tur och retur med två hästar (hästarna skulle lämnas i Danmark). Färja Göteborg – Fredrikshavn. Om nu Iris hade gått att lasta. Hon har lastat bra tidigare, men kan backa ut lite snabbt. Senast vi åkte var hon lite stressad då hon blev själv kvar någon timme medan vi körde hem Whizzy, men hon gick på, på mindre än en halvtimme och två personer.  Jag lastade hemma senast några dagar innan resan. Nu en större och bättre transport och hon var inte rädd. Men inte skulle hon på. Inte så lätt att ringa hjälp vid 4 på morgonen heller och färjor väntar inte…

Det andra rockystoet blev kvar och betäcks med Pepper då hon inte vill stå själv på transporten under färjan. Men Iris? Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Korsa? Låna ut? Sälja? Ett är säkert – vi behöver ytterligare minst en godkänd hingst i Sverige.

When you have a business as I do can’t you have horses that just hang around. Everyone has to contribute. My mares have foals – that is their job. Then do I love to ride them, play with them or just be around but a mare that don’t gives me foal can’t stay in the business. My old STB Calinka don’t have foals – and she isn’t in the business either. I don’t like her less or more because of that and she lives happily with my other horses.

As a breeder would I love to follow generations and try to improve them even more. That’s why I have saved Iris. Her mother is such a good mare and her daughter got some of that from her and height and better movements from her sire. At four years age is it time to breed her. After months of thinking did I chose Denmark. This Sunday was the day. A long day with two horse, going back and forth the same day (leaving the horses in Denmark). Ferry Göteborg – Fredrikshavn. If Iris had got on the trailer. She has been loading fine before, she can get of quickly so it is hard to close behind her thou. She was a bit stressed last trip as Whizzy had left and she was alone about an hour at the place but we still got her in the trailer with two people and less than half an hour. I loaded her just a few days before at home without no issues. This was a bigger and better trailer and she wasn’t afraid. She just froze and refused to move. Not easy to call for help at 4 in the morning and ferries don’t wait…

So the other mare stayed for a date with Pepper instead as she probably don’t like to be alone in the trailer on the ferry. But Iris? Right now I don’t know what to do. Cross-breed? Let someone borrow her? Sell? One thing is for sure – we need one more certified stallion that isn’t related to pepper in Sweden.