Ullekalvs Red Hot Chili

Den 29 mars föddes rödskimmelhingsten Chili efter att mamma Bunny burit honom längre tid än något av sina tidigare föl. Bunny ansåg att bästa platsen var längst bort i hagen. Tyvärr var det en inte så varm dag så Chili frös ordentligt så jag flyttade honom in i lösdriften efter en stund. Där trivdes han bra mycket bättre och kom snart upp på benen och hittade mat. Han växte snabbt på sig och har visat sig vara en riktig buskille som de andra hästarna får säga till då de tycker han är lite väl påflugen och jobbig. Mamma Bunny verkar tycka det är skönt när hon ibland kan få en liten stund ifred utan sonen.

Bunny gave after a longer gestation period than for any of her other foals, birth to the red roan colt Chili March 29. Bunny thought the best place for giving birth was in the other end of the pasture. Unfortunately wasn’t it a warm day, but a rather chili one so Chili got very cold and I had to bring him into the shed. He thought that was a much better place and was soon up on his feet and finding some food. He has been growing fast and loves to play around. The other horse sometimes thinks he is a bit to much and it seems as his mother sometimes likes to get some time on her own, without him.

Tolkning

Bunny (and Mika the dog).

Oj, jag har visst glömt bort att berätta att vi tolkade förra helgen. Isac blev lite sugen på att åka miniskidor efter häst så då fick Bunny ställa upp. Hon är så stabil när det gäller tolkning. Eftersom jag bara ledde henne så passade det perfekt för en promenad på kanske tio minuter (inklusive ett par vurpor). När man inte är så van på skidor är det inte helt lätt. Isac fick dock blodad tand och vill åka mera. Så frågan var vilken häst jag skulle ta då. Till slut föl valet på Honey. (Calinka, Iris, Whizzy och Pepper är också bra på att dra någon i snön men Calinka hade precis arbetats , Pepper föredrar högre tempo och unghästarna skulle ändå motioneras senare samma dag). Vi ledde Honey med tolkningslinor en gång förra året och jag har tömkört henne utan problem några gånger. Jag var lite tveksam, men det gick jättebra. Hon tyckte det var aning otäckt, men hon slutade inte lyssna utan sökte sig snarast till mig för stöd. Lite otäckt när Isac trillade eller det lät mer på vägen, men det var ok. Så nöjd med min grå! (Percy däremot gillar inte att dra något i snön, av okänd anledning gillar hon det inte alls).

Honey less than a minute after we took of.

Oups, I forgot to tell about last weekends skiing. Isac wanted to try to be pulled at the the mini-skis behind a horse so I pulled out Bunny. She is just great at this job. As I only led her it was a perfect thing to do with her for about ten minutes (including a couple of falls for Isac). When you aren’t that used to skiing isn’t it that simple. Back home Isac wanted to ski more and after some thinking I pulled out Honey. (Whizzy, Iris, Calinka and Pepper is also good at it, but Calinka had just been worked, Pepper prefers some more speed and the youngsters were scheduled for a trail ride). We led Honey once with the skiing lines last year and she long reins well. Still, I was a little uncertain about the idea, but she did great. It was a little scary, but she listed to me and wanted me to comfort her. When Isac fell it was a little scary to as well as on the road as the sound got more pronounced, but she could make it. So happy with my grey! (Actually she did better than Percy – she by some strange idea don’t want to pull anyone in the snow and finds it kind of scary)

Januaris hinder

Bunny, the pro.

Ett hinder i månaden är målet för 2019. I januari blev det en lastpall att kliva upp på. De flesta hästarna har hunnit prova någon gång, men eftersom det varit blött och isigt har den varit lite hal, så vi har inte hunnit jobba så mycket med den. Bunny bara traskade rakt upp – hon mindes nog den pall jag haft tidigare som tyvärr fått andra uppgifter. Pepper var tvungen att vimsa runt lite, bara för att – för sedan lufsade han bara rakt upp. Iris sa att det inte var något problem medan Rose tvekade lite. Pepperino behövde lite uppmuntran, men börjar få upp en eller ett par fötter.

 

 

 

Pepper

One obstacle each month is the goal for 2019. January obstacle became this pallet. Most horses have tried it at least once, but as it has been a little icy and slippery haven’t we worked much with it. Bunny just walked right up – she probably remembers the pallet I used to have and that sadly got another task. Pepper just had to walk around it a few time and then just walk straight up. Iris found it easy as well while Rose hesitated a little. Pepperino needa a little reinforcement, but got one foot up.

 

 

 

 

At least I managed to get a picture while she still had one foot on the pallet.

So much easier to get photos if you don’t have to hold the horse at the same time. Iris & Mathilda.

 

Veckan som gått

Förra helgen blev det lite ridning kul nog. Ytterligare en ridtur med sonen – så häftigt att han är så stor att vi kan rida ut tillsammans! Iris, Whizzy och Percy fick komma ut följande dag och efter någon timmes skritt var Iris så trött, så trött så Mathilda hoppade och och promenerade sista biten hem. Inte lätt att vara unghäst ibland.

Mitt i veckan passade jag på att använda ridbanan och även om den var lite väl knöglig känns det helt lyxigt att inte behöva använda pannlampan. Det är många år som jag behövt den för ridning, men nu måste den inte vara laddad, eller med. Det går bra att jobba i paddocken utan den! Nu måste bara jag börja förstå det och hitta tid att jobba hästar.

Last weekend I finally got to ride a little. Me and my son trail rode. It is so cool that he is old enough to be able to do that! Iris, Whizzy and Percy got on a trail ride the following day and after about an hour of walk was Iris so tired that Mathilda got of and walked the final distance back home.

In the middle of the week did I use the arena and even if it was a bit frozen and uneven is it so nice to not have to use the head lamp. It is many years since I didn’t have to use the lamp for riding and now I don’t have to keep it well charged all the time. I just need to learn that and start to work the horses more.

Och inte har det blivit mycket hästmotion på sistone…

Ikväll kommer mannen hem efter tio dagars utlandsresa. Då är det svårt att hinna rida själv när man har tre barn att ta hand om, särskilt som det blåst kraftig flera dagar. Tanken var att Mathilda skulle hjälpa mig och det började bra, men som vanligt fick även hon problem när resten av familjen blev sjuk. Lite komiskt att det så ofta är så – antingen är vi för få som kan rida eller för många. Sällan det är lagom. Och det brukar alltid vara rimliga anledningar – bara dålig timing.

Nu börjar jag åter jobba efter föräldraledigheten, så vi får se hur det blir. Det finns i alla fall en del blogginlägg som jag skulle kunna skriva, bilder att redigera… Frågan är bara när 🙂 Tur det går att lägga upp bilder snabbare via Instagram

And it hasn’t been a lot of horses worked lately…

Tonight is my husband returning from a ten day trip with work. Then is it hard to find time to ride with three kids to care for and a lot of wind. The plan was that Mathilda should work some of them and it started out great – until her family got sick. It is kind of comic that it is often like that: when I can’t find time my helpers also get (  legitimate) reasons and then now and then we get to many. Still haven’t learned how to get it to work well.