Sadel på

Äntligen, äntligen, äntligen, känner jag mig något bättre så idag blev det en tur till stallet. (Får se om det straffar sig till veckan). I alla fall, Mariah jobbade Calinka och Pepper igår så Percy stod först på listan. Jag insåg att det var länge sedan hon var inne själv då hon blev lite orolig och gnäggade. Det blev lite fotlyft och så på med sadel för första gången och så tränset. Sedan gick vi en vända i omgivningen, jag hängde lite på henne från uppsittningspallen och så försökte jag tömköra henne med vanliga tyglar. Det gick sådär, men vad gör man om man är själv och vill försöka få hästen att förstå höger, vänster och stanna? Percy var i alla fall jätteduktig! Inte heller hon kunde motstå soptunnorna på vägen tillbaka.

Calinka var nästa häst på tur, eller snarast Mika som fått dåligt med motion eftersom jag varit sjuk. Skritt barbacka med hund på släp blev alldels lagom för oss alla tre. Dessutom en otroligt vacker dag! Hoppas jag kan fortsätta jobba dem i veckan!

Finally, finally, finally I felt a little bit better so I headed for the stable. (Let’s hope that I won’t have to pay for that later). Anyway, Mariah worked Calinka and Pepper yesterday so Percy was on the top of the list. I realized that it was some time since she was in the stable by herself as she got a little stressed, whining for Calinka. I lifted her feet and then I put a saddle on her back for the first time and then the bridle. We walked a bit and I placed her at the mounting block, putting some weight in the saddle. The I tried to teach her how to react to the bit – left, right and stop. Not very easy on my own; I had planned ground driving but I did as good as I could. Percy did great anyway!And she could neither resist the trash can going back to the stable.

Calinka was next on my list – or it was Mika but by bringing Calinka in we could have a nice bareback walk in the beautiful weather all three of us. Mika has not been walked as much lately as I have been sick so it was really good for here. I really hop that I am going to be able to continue work them all this week!

Pepperplåtning

Senast jag var ute och jobbade med Pepper lekte han cirkushäst och stod mest på bakbenen, framför allt när jag ville få honom att flytta bakdelen. Aha, tänkte jag… en oanad möjlighet att få tjusiga bilder på stegrande hingst!

Glad i hågen åkte jag och sambon ut idag för att försöka återskapa cirkusen. Naturligtvis var Pepper på sitt allra bästa humör och uppförde sig exemplariskt, så så mycket stegrande blev det inte. Jo, en gång (men då hann sambon inte med att plåta ordentligt), i övrigt så höll han alla fyra på marken. Det fina var i alla fall att vi fick flera bra exteriörbilder, något som vi haft svårt att få till innan.

The last time I was out working Pepper he decided he wanted to be a circus horse, so he spent most of the session on his back legs… especially when I asked him to move his rear. Aha, I thought… an unexpected opportunity if we want to get some impressive pics of him rearing!


Happy as a clam my partner and I went out today to try and recreate the circus. Naturally Pepper was on his best behavior, so no rearing. Well, one time, but my partner only got a snapshot of it. Anyway, the great thing about this session was that we finally got some good conformation pics of him.

Lite mys efter plåtningen/A small cuddle after the shoot

Kompis med soptunnorna på väg tillbaka/Hanging out with the trash cans on the way back to the barn.


Mika 5 år!





För 5 år sedan föddes min första, och hittils ända valpkull. Först ut var Mika och sedan kom ytterligare 4 syskon. Grattis Mika och alla syskon: Tennis, Wip, Sol och Nikita.

Själv förstår jag inte att Mika är 5 , den där kvällen var så inte länge sedan. Men så börjar tänka på kvällen då de föddes och hur annorlunda allt var då. Kristian var på basketmatch någonstans i Sverige (så mycket han spelade basket då) och vi bodde inne i stan. För att få igång Niki (Mikas mamma) när jag insåg vad som var på gång sprang vi flera gånger upp och nerför trappan till mormor. Mormor ja, hon levde då och med lite hjälp lyckades hon kunna sitta bredvid valplådan och se på de små. Även katterna vi hade då undrade vad det var för konstiga kryp som anlänt.

5 years ago my first, and so far only, puppy litter was born. Mika was the first and then came 4 more brothers and sisters. Congratulations Mika and her brothers and sisters: Tennis, Wip, Sol and Nikita.

Me myself can’t understand that Mika is already 5 years, that night was not a very long time ago. But then I started thinking about that night and how different everything was. Kristian was at a basketball game somewhere in Sweden (he played a lot basket ball back then) and we lived in the city. To get Niki started (Mika’s mother) when I understood what was going on, we ran up and down grandma’s stairs. Grandma, she was still alive and with some help she could come down to our apartment and sit buy the puppies and watch them. Even the cats we had then got curious and had to examine the new things that had arrived.

10 år

Igår kom hästarnas pass. Stamtavlorna var med tillbaka – däremot inte plastfickorna de tidigare förvarats i liksom de lösa papper med DNA typning och konturdiagram som fanns med i Peppers plastficka. Därmed har jag också äntligen kunnat skicka Percy’s papper för registering av ägarbyte till USA. Bättre sent än aldrig… Dessutom har jag knåpat ihop några rader till Skatteverket angående det övervägade de skickade till mig för drygt en vecka sedan.
Idag firar jag och maken 10 år sedan vi träffades. Åren går fort! Så ivkäll firar vi med en trevlig middag som avslutas med chokladtårta.
Yesterday the horses passports arrived. The RMHA pedigrees cam back as well. But not the page protectors that joined them, or papers about DNA parentage etc that was in Peppers page protector. As I got the passport I could finally send Percy’s RMHA papers for ownership transfer. Better late than never… I also sent a mail with some lines for the tax administration as a reply to their latest communication.
Today my husband and I celebrate 10 years since we meet. The years fly by! So tonight we treat ourselves with a nice dinner and a chocolate cake.

Envis, envisare, min förkylning

Den här förkylningen tar priset, efter dryga två veckor är jag inte mycket bättre – och doktorn säger att det bara är ett virus. Så, jag har nästan helt suttit inne och maken har fått ta största delen med stallet (TACK!). Jag får rejäla hostattacker bara jag går utanför dörren. Några gånger har jag varit uppe och hälsat på hästarna, men mycket mer orkar jag inte. Tja, möjligen att tjata på den som har följt med i så fall. Första gången någonsin som jag varit så länge från stallet.

Största problemet är vad jag ska göra istället, snart riskerar jag att klättra på väggarna här hemma. Maten smakar inte längre (smaklökarna är ju bedövade och jag rör inte på mig) och tiden bara går. Nåja, som tur är har Calinka fått jobba några pass med Mariah och Maggan, Percy har fått vara ute på en promenad och Pepper fått lite hjärngympa en vända. I övrigt står de mest och äter verkar det som och väntar på varmare väder. Pepper fäller redan och blir gråare för varje dag.

Som tröst sa sonen “äskar dej” härrom dagen.

This cold is taking the prize, after more than 2 weeks am I not my much better than when it started. The doctor only tells me that it is a virus. So, I have been inddors most of the time and my husband has cared for the horses (THANKS!) I get outrageous coughing attacks going outdoors. I have visit the horses some times, but I don’t have enrgy for much more. Well, expect picking on the person joining me. First time ever that I have been away from the stable this long.

The biggest problem is what to do instead, I might soon be climbing the walls.The food doesn’t taste (both because of my nose is filled with slime but also because I don’t do anything). Luckily Calinka has gotten a couple of rides, Percy went for a walk and Pepper got some brain gymnastics with Mariah’s and Maggan’s help. Otherwise they most seems to eat and wait for warmer weather, Pepper is already shedding a little, getting greyer each and every day.

But, my son said “lov yo” yesterday.