Lösdrift, bank, resa

 Nu har allt hänt i mängd igen – och jag har inte hunnit skriva så jag ska försöka sammanfatta vad som hänt på sistone.
Planerna har blivit mer verkliga och maken har hjälpt mig att skissa upp en lösdrift i sketchup. Nu återstår bara att lägga in exakt hur vi har tänkt lägga reglar mm. Samt att ansöka om att få bygga den. Förvisso behövs inte det om det är färre än 4 hästar, men min tanke är att bygga så att det finns plats för några fler. Eventuellt tänker jag om lite till, men jag torr det kan vara bra att se till att det lätt går att ändra och fixa med bygganden. Plötsligt ska hingsten inte gå med stona, plötsligt ska ett sto föl etc. Även om det bara blir 3 hästar i början kommer de att gå på olika sätt i hagarna under olika tider, och kanske vill jag även ha någon mer häst där för sällskapsskull. Och om jag vill behålla ett föl är det ju bra om det finns plats för det och det inte direkt behöver byggas ut.
Fredagsmötet på banken avköpte bra, bankkvinnan var positiv och skulle kolla om det gick att låna de pengar jag behöver på huset. Redan på måndagen fick jag besked om att det inte borde vara något problem. Sedan är jag nyfiken på villkoren, men om inte annat är det möjligt.
Jag har även prata med mamma angående pengar. Hon vill veta mera, men det var inte tvärt nej. Nu ska vi bara hitta tid för att prata, men när jag vet att det fungerar med banken är detta bara en bonus.
Ytterligare en kontakt gav mig lite idéer på ur man kan söka pengar för att komma igång med detta; det är ju en investering att börja med företaget…Jag ska börja kolla på Eva´s idéer så fort jag bara fått det här första att fungera – för nu verkar det ju som om jag kan åka och köpa två hästar!
Mitt förstaval på resesällskap Mariah kan inte åka med mig till rasens 25 års show; som jag har insett att jag måste till. Det är en möjlighet att se massor av hästar, hur shower går till och kan ge många bra kontakter. Så jag jagar någon annan som vill med. Inte helt lätt visade det sig, men ”i värsta fall” får jag åka själv. Det är ingen som har alla fördelar som mitt första ressällskap har och det är inte helt lätt att hitta någon som kan åka hux-flux om mindre än en månad. Särskilt som jag skulle vilja boka flygbiljetter ikväll…
Att få komma iväg på resan är så segt – biljettpriset har ökat en del sedan jag kollade och det verkar hela tiden vara något litet som är i vägen och som gör att jag bara borde vänta en, två dagar till innan jag bokar biljett…Idag ska jag i alla fall lägga in om semester på jobbet.
Dessutom måste jag ta reda på hur man gör med betalning vid eventuellt hästköp och vad den svenska firman som kan flyga hästar säger. Innan jag reser.
För att studera mitt företagsval ännu mer har jag letat mer litteratur, jag har hittat flera artiklar på Internet (http://www.equinestudies.org/) av Deb Bennet och även beställt hennes DVD som ska innehålla 4 skivor och 7,5 timme film.  Sedan tidigare har jag hennes böcker om ”Conformation Analysis” och även ett par CD skivor från Innehorseman. Det har även blivit ett par böcker; och . Förhoppningsvis kan de innehålla intressant fakta. De borde dyka upp i brevlådan snart…
Sammanfattningsvis: Det känns spännande, jag är på lite för högt varv och kan inte tro att detta kanske blir verkligenhet! Då kommer tvivlen – kommer jag att klara det här, hur ska det gå, men som tur är går de känslorna över fort. Jag tror att det är bra att ha dem ibland för att tänka efter och reflektera över alla risker och möjligheter. Bara de inte får styra valen så att man ångrar sig en gång i framtiden.
 
Närmast i framtiden står det att fira födelsedagar (maken och son fyller år) men sedan blir det till att boka resa, skicka in papper om att starta företag och maila de uppfödare som jag vill besöka i USA. Jag har nu en list på 7 stycken som jag tycker verkar intressant och som ligger relativt nära varandra. Med några dagar till godo på resan räknar jag med att även få plats med lite spontana besök från kontakter som jag skaffar under showen. Samt tid för att kunna åka tillbaka och titta en gång till om det skulle vara något som intresserar mig på ett ställe.

USA resa? Går det?

 Hjärnan går på högvarv, så mycket att fixa! Hela jag är på högvarv, har svårt att slappna av märker jag. Börjar tro att det här kanske ska bli av, att jag kanske ska våga, att jag kanske…En svindlande tanke.
Men jag ska inte säga att det är lätt. Jag har ägnat senaste dagarna åt att titta på vilka ställen jag skulle vilja besöka i Kentucky. Vilka hästar gillar jag, var ligger de i förhållande till varandra? Jag måste säga att jag börjar få en viss känsla där även om folk är ohyggligt dåliga på att visa BRA foton på sina hästar. Jag vill se exteriör – inte sneda vinklar, huvuden, ridna hästar…Dessutom har jag upptäckt att föreningens 25:års jubileum infaller om bara drygt en månad, med hingstvisning, shower och saluhästar. På Kentucky Horse Park dit jag ändå skulle vilja åka om jag tar mig till området. Hinner jag ordna allt till 12 september? Det får mig inte att slappna av bättre. Idag hittade jag i alla fall flygbiljett för bara 6000. Jag undrar om jag såg fel?
Jag skulle helst vilja läsa boken om rasen ”Rocky Mountain Horse” av Bonnie Hodge, men den verkar inte gå att få skickad hit inom rimlig tid; USA säljaren tar 6 – 8 veckor på sig – även inom USA som jag tolkar det och återsäljaren i Holland får in sina böcker i september. Skulle tro att de finns på utställningen om jag väl kommer dit…Bara synd om man inte hinner läsa den i förväg.
Maken hjälper mig med ritningar till en lösdrift och jag har pratat med ansvarig på länsstyrelsen och det verkar som om jag inte behöver ha en platta i lösdriften. Behöver jag ha en lite gödselhantering tänker jag ha container eller lite vagn som den lilla mängden gödsel kan lagras på. Jag fick även flera tips, så vi får se hur det går. Byggnaden måste ju inte vara klar tills jag reser – det lär ta minst någon månad innan eventuella hästar anländer oavsett. Däremot vill jag ha ritningar klart och skicka in för förprövning i tid.
Det verkar som om flygresan för hästarna landar på 40 – 50 000 , både Bukefalos och Toril ger mig de uppgifterna. Men, jag kanske borde kontakta svenska firman och fråga så att jag vet om jag får ett bra pris eller ej om jag väl är i USA och handlar.
Sedan var det ju det lilla problemet med pengar för investeringen. Där verkar det största problemet ligga. Många har ju kunnat starta, så det måste finans ett sätt, men hur. Ringde banken idag och det spelar ingen roll om jag har aktiebolag eller enskild firma; de kräver ändå säkerhet för lån – tex huset. Vilket maken är rädd för; han vill inte att vi ska hamna på bar backe. Länsstyrelsen har ett stöd, men det verkar inte som om Östergötland vill ge det till de som satsar på hästavel – trots att jordbruksverket skriver om det på sin hemsida. Även om jag säkerligen kommer att söka det och läsa den gymnasieutbildning som krävs om det visar sig att jag kan få pengarna. Det som skulle kunna vara en möjlighet är att ta större lån på huset – om det är ok nu efter regeländringarna. Frågan är vad det skulle kunna kosta? Idag har vi betalt av 700 000 från värdet vi köpte huset av och 500 000 av dessa är mina privata pengar. Det ger troligen det billigaste lånet. Jag hittade även att man kan ta privatlån – 9% i ränta är saftigt, men även det en möjlighet. Dessutom har jag min mamma som en möjlighet, hon har troligen en del pengar – men hon är inte den som stödjer mitt hästintresse och frågan är vilken ränta hon vill ha (den blir troligen marknadsmässig för att inte missgynna min syster). Banken tipsade även om Almi, de skulle hellre låna ut pengar om Almi kunde gå in och stötta en del. Får se vad jag kan göra med det, denna vecka hade de tydligen semester. Vad jag hört har de högre räntor än banken och höga räntor är det minsta jag behöver i nuläget…
Så lite tid, så mycket att tänka på. Jag har tom blivit dålig på att ordna det som måste göras åt min älskade häst; men idag lyckades jag boka veterinär, ringa för att fråga om mer bete och hovslagaren sa sig ha semester på telefonen. Dessutom googlar jag vilt på allt om hästar med gångarter och har hittat flera intressant artiklar.
Summa summarium; vissa saker går lätt som bara den och verkar gå att lösa medan annat verkar desto svårare. Inte helt oväntat kanske? Oavsett så får jag fler tips och lär mig mer ju mer jag undersöker det hela. Har jag nämnt att hemsidan har börjat diskuteras samt en logotyp tas fram? Jag tackar min medryttare för det.

Tyskland, Toril och första mötet med rasen

Så stod de där; en flock på 5 blöta ston och fyra föl i den branta hagen. Alla vuxna hästar utom en silverfärgade. Disigt och lätt regn i luften. De var mindre än jag trott. “Det är Friendly, Sunset och Lyn; hon är si, hon är så, den hoppades jag skulle gett mig ett hingstföl, de ljusa silverfärgade hästarna är homozygoter…” Informationen flödade över mig och jag varken hann skriva eller lägga vad som sades på minnet. Kameran visade sig vara nästan tom på batteri (en miss i kommunikation med maken). Jag blev positivt överraskad av att de inte satt på mig som ett klistermärke, även om de inte var ovilliga att låta sig klappas. När jag läst om deras “people oriented” och “friendliness” har jag till viss del misstänkt att de skulle vara för närgångna.
Jag och maken hade rest ett dygn med bil för att komma fram till Toril’s Rocky Mountain Horses i östra Tyskland. Mitt första möte med rasen. Allra först såg vi faktiskt två ston hemma hos Toril; ett som snart ska föl och ett som behövde äta upp sig efter att det tagit för mycket på henne att ha föl. Jag fick rida Friendly; Torils favorit sto. Tyvärr var det bara på en väg precis utanför hagen, så där 100 meter där jag kunde gå fram och tillbaka. Barbacka och med ett bitless bridle som mest liknade en grimma med pannband satt jag upp. Lugn, sansad, nästan lite slö var min första känsla – förutom att hon inte var ett dugg skolad; hon förstod inte alls några sidförande hjälper. Jag försökte se om det skulle gå att böja och ställa lite, men det var inte helt lätt både pga ridvägen och huvudlaget. Men, mot slutet började jag få lite ställning och böjning. När jag bad om mer fart svarade hon direkt och började gå i gångart. Jag red för fort (det skulle gå långsamt), men efter några försök fick jag till en bättre gångart. Den “sega” hästen var inte ett dugg slö!
Eftersom regnet upphörde bestämdes att jag skulle rida ut med de tjejer och killen som just nu var ett par veckor hos Toril. Vi åkte hem och hämtade de som inte var med, samt sadlar (bomlösa) och huvudlag (grimma med grimskaft till 2 hästar, liknande det jag haft till två och ett bitless bridle i läder med remmar under hakan till den sista hästen som var lite piggare). Väl tillbaka hjälptes vi åt att göra i ordning hästarna i hagen och jag upptäckte att jag hanterade dem på samma sätt som min egen häst – dvs släppte lite på säkerhetstänkte. Det var liksom så man gjorde. Ovanför hagen fanns flera gräsfält och när vi lämnat alla föl och ett sto kvar i hagen satt vi upp och red runt på fälten. Min nya häst, Lyn, skrittade med väldig fart och jag fick henne aldrig i bra gångart – jag tror jag lät henne gå för fort. Det blev ett antal galopper över fälten, vi red om varandra, red galopperade i bredd och bara gick omkring. Inte en häst bråkade eller betedde sig konstigt. Jag tror ingen var proffsryttare, en av dem hade inte ridit på flera ¨år och var egentligen osäker som ryttare sa hon. Lyn hade, efter en olycka blivit blind på en ögat och jag märkte att hon tog sin säkerhet i de andra hästarna – så fort hon inte såg dem ville hon vända sig så hon hittade dem. Inte så konstigt eftersom hon inte kände mig, enligt Toril så gjorde hon inte så med henne. Jag var snrast imponerad av att hon uppförde sig så bra trots att hon inte såg ordentligt. Därför blev det inte något särskilt dressyr jobb. Hon var förresten den ”heta” hästen som behövde det något skarpare huvudlaget, men jag höll aldrig hårt i tyglarna.
Egentligen gjorde vi inget särskilt, inget avancerat, inget speciellt. Så jag var inte så imponerad. Helt vanliga hästar som gör det de ska, helt enkelt; de gick igenom den stensatta sänkan mellan ett par fält där det fanns lite vatten, de galopperade snällt i grupp, ingen som tenderade att sticka eller bocka, de var lätta att sadla på. Vad är det för speciellt med det? Ju mer jag tänker på det dessutom mer speciellt blir det; 5 hästar, som fram till för några dagar sedan inte jobbat sedan innan de fick föl som alla har nya ryttare som ridit dem bara någon gång var och fölen var kvar i hagen. Hästar där flera av dem, fick veta senare, ridits några gånger för att certifieras för avel och varit ute på några ”trailrides” och lite till; min känsla blev kanske 50 gånger eller så med ryttare! De var coolare än min ridhäst som ridits i 10 år, hon kan fortfarande hitta på småsaker även om jag anser henne väldigt lättriden. Men väldigt outbildade – de hade inte tränats till något annat än att gå rakt fram på uteritt.
Efter en lång kvällsintervju med Toril för att lära så mycket som möjligt tog jag morgonen därpå en snabbtur för att titta på unghästarna. De gick 2 föl, 2 ettåringar och 2 2 åringar i samma hage tillsammans med en äldre valack. Deras vänlighet påminde mig om varför jag vill föda upp hästar; de är så underbara! Jag gillade intiutivt ett tvåårigt chokladfärgat sto. Det visade sig sedan att hon var den enda som inte var Torils uppfödning. Men, jag hann inte ta någon närmare titt på unghästarna, vi gav oss iväg lite för nio på morgonen och kom inte hem förrän 01.00. Morgonen därpå var det dags för jobb.

Exteriört har vi alla olika saker som vi gillar mer eller mindre och det är inte alltid juste att kommentera avelsston. Generellt tycker jag att många av hästarna hade väldigt tydliga/synliga lumosakralleder, vilket jag inte riktigt gillar. Ett par pekade Toril ut att de var lite långa i ryggen, medan en rörde sig så bra att hon alltid var rejält musklad i ryggen. En annan hade en riktig ”äppelrumpa” trots att hon saknade ryggmuskler och inte jobbat på ett tag. Minst en av dem hade rejäla ben, inte så tunna som jag tyckte att de varit på många bilder. Huvudena gillar jag skarpt över lag. Tror att inte alla hade perfekta benställningar ifrån alla vinklar, men jag hann inte kolla så noga och kameran gav ju upp… Det svåra är ju att se även de bra sidorna – att hitta fel är ofta det enklaste. Däremot såg jag inga med de långa bakben jag sett på bilder utan de såg bättre vinklade ut.

Så, jag tror jag ska satsa på det här… Ju mer jag tänker på det desto mer tror jag på det. Det återstår bara att se om folk är beredda att betala…Men, nu börjar jobbet. Listan på vad som ska göras blir lång! Hela resan för att genomför det här ett äventyr!
En särskilt eloge till Torils som la så mycket tid på att visa sina fina hästar och svara på alla mina frågor!
There they was; a herd of 5 wet mares and four foals in the pasture. All grown ups chocolate colored. Foggy and a mild rain in the air. My first thought was that they was smaller than I had expected.”This is Friendly, Sunset and Lyn, she is like this, she is like that, I hoped this one should give me a colt, the light chocolates are homozygous…”Every word full of information and I didn’t have time to write it down or even remember a lot of things. The camera battery turned out to be nearly discharged (a communication error between me and my husband before we left). I was positively surprised that the horses weren’t to o much in my lap. When I have read about their friendliness and people orientated disposition I thought that they might be to close up.
My husband and I had been traveling 24 hours by car to arrive to Toril’s Rocky Mountain in eastern Germany. My first meeting with the breed. Or, we meet two mares at Toril’s houss, a mare that is soon going to give birth and own that needed to eat a little bit extra as her baby had feed to well from her mother. I got to ride Toril’s favorite mare – Friendly. Sadly it was only a road outside the pasture, about 100 meters long and a car wide where I could walk back and fourth. Bareback and with a bitless bridle that to me mostly resembled a halter with a brow-band I got on Friendly’s back. Easy, laidback and nearly a little bit lazy was my first impression. And she didn’t know a lot of dressage, at least she didn’t understand any of my side way aids. It might as well have been the halter as I was not totally comfortable with it (as I felt I lacked in communication). But after just a short while she started to answer a little bit to my aids. When I asked for some gait she responded directly even if I rode to fast and had trouble getting a correct gait (totally my error and lack of knowledge). The “lazy” horse was not lazy at all!
As the rain (finally) stopped for a while it was decided that I should hack out with the three girls and the “boy” who was staying at Toril’s place helping during a couple of weeks. We headed back to Toril’s place and got the person’s and stuff that we missed.Back in the pasture while we prepared all the horses I noticed that I treated those horses as my old mare back home. Relaxing and using much less of a security thinking much more than usual with horses I don’t know. When we have left all foals in the pasture we rode at the field above the pasture. The new horse that I rode – Lyn – walked with a lot of energy but I never got a nice gait out of her – I think I let her go to fast. It was definitely my fault – not her. But she had a nice canter – all five of us cantered along the field, side by side, passing each other etc. All horses bridle up with only the halter like bitless bridle. I don’t think any was a professional rider, at least one hadn’t been on horse back for a while and was rather insecure as a rider. Lyn had had a accident years earlier and had not full vision in one eye. I felt that she got her security from the rest of the horses, being insecure as soon as she could not see them. Not a strange behavior as she did not know me – she didn’t behave like that with Toril according to her. I was mostly impressed as she behaved as good even if she didn’t have full vision, most of the time I didn’t notice.
We didn’t really do anything special riding along at the fields. I wasn’t very impressed. Normally horses behaving as expected. They just walked thru the stone paved passage with a little water between two fields, the cantered nicely along in a group without any tendens of pulling the reins or bucking. What is special with that? But the more I think about it, the more special it is; 5 horse that until a couple of days earlier hadn’t worked before they had their foals. Everyone carrying a new rider and their foals left in the pasture. And many of the horses had not had extensive training, they was certified and then mostly breed. They might have been on some trailride, but me feeling became that it might have been as little as 50 times with a rider. Still they was cooler than my mare that had 10 year of riding and that I consider really easy and secure. Of course they wasn’t very educated, they seemed to know mostly going straight forward.
After a long evening interview with Toril to learn as much as possible I visited 2 foals, 2 2 year ols and an older gelding in another pasture the following morning. Therir friendliness reminded me why I want to raise horse, they was just wonderful! I liked a chocolate filly, the one that turned out to not be Torils breeding. But I didn’t have a lot of time, we headed of 9 in the morning and didn’t get back until 01.00 in the night. The following morning was a normal work day…
Conformation wise; we all have different opinions, and it is not nice picking on broodmares, but this is some of my thoughts: I found some horses to be a little rougher than I like at the ls joint, Toril found a couple to be slightly longer in the back than she preferred while one was always well muscled in the back. One had a really “apple but” even if she hadn’t been working for a while. At least one had really nice legs, not as thin I had ween in pictures. And the heads – beautiful! I am not sure all legs was perfectly straight from all aspects, but I didn’t checks that enough and the camera stopped working… It is hard to see the good side – finding what is not perfect is much easier. Still, I was happy that I did not see any with extremely long hind legs as I have seen in pictures.
I think I am going to go for this. The more I think about it, the more I believe in it. The question is only if people while pay. But, let’s the work begin. The to do list is long. This is going to be an adventure!
And we definitely had a good time at Toril’s. She had wonderful horses and really tried to answer as many of my questions as possible and showing me as much as possible about those horses!
 Mer korrekturläsning, lite varje dag är det jag hinner verkar det som. Den ena boken jag beställt har kommit. Jag försökte ringa Länsstyrelsen angående min plaerade lösdrift men så klart hade persionen i fråga gått på semester och återkommer om en månad. Nåja, då borde jag kunna ha fått fram lite av en ritning på vad jag har tänkt. Oroar mig för om det finns någon möjlighet till paddock på Ekenäs, har helt glömt att fråga och har verkligen behov av en…Hur är ridvägarna förresten, funderar ju på att stalla upp min nuvarande häst där och hon kommer ju definitvt att ridas mycket och ofta…
Läser om en tjock, engelsk bok om exteriör för tillfället och sneglar på en bok liknande bok om hästuppfödning som redan finns i bokhyllan…
 När sonen äntligen har somnat finns det tid att jobba på med företaget; lite nu, lite då. Just nu jobbar jag mest på att sammanställa det jag redan har. Korrekturläsa och fila på ett antal olika texter som jag skrivit inför företagandet. Kolla upp en detalj här, en där. Jag har i alla fall skickat ett mail till en uppfödare i Frankrike angående rasen men ännu inte fått några svar. Däremot har jag fått veta att jag får arrendera marken på Ekenäs och jag har även fått en ungefärlig prislapp. Det tråkigaste är att takhöjden i stallet är precis i underkant. Måste kolla om det kan vara ok om man bara ska ha det som “nöd” box vid sjukdom och när hovslagare och veterinär kommer. Känns ju fånigt när de nedersta balkarna då ligger på 2,20 – 2,30 och det borde behövas kring 2,45 för största hästen… Vilket det ju troligen är där balkarna inte går ner. Oroar mig även lite för det här med gödsel och vattendrag; det finns en gammal igenväxt sjö/våtmark i anslutning bara hundra meter bort. Finns risk för läckage så att man inte får han lösdrift utan platta?
Företaget att tillverka pannband ligger på is – maken ska hjälpa mig med en konstruktion och det händer inget. Trots att jag tjatar. Måste komma igång snart! Jag väntar även på att Mariah ska komma hem från semestern (fast då ska ju jag iväg) så att vi kan börja titta på en hemsida och moodboarden hon bad mig skapa.
Jag har även ordant med ett par böcker att studera på semstern. Hästen i Rörelse och Sto och Föl. Jag hoppas de ska ge än mer kött på benen inför inköp av hästar och avel. Bara de hinner komma innan vi reser.