Det blir inte alltid som man tänkt


Söndagen var vigd åt hästfotografering inför hemsidan som Mariah ska ordna med. Dagen var vald eftersom vädret skulle bli fint och vi skulle vara tre personer som kunde hjälpas åt. Och allt blev precis så där bra – förutom att jag innan solen ens gått upp och börjat gnistra i snön hamnade på sjukhus med sonen. Förkylningsastman slog till igen utan förvarning…

Såja, hade vi kunnat komma iväg hade det nog blivit underbara bilder, Calinka hade fått motion och troligen hade jag suttit upp på Pepper. Nu blev det en snabbare vända till stallet när ljuset redan började avta och även om Pepper fick komma ut och jobba en stund blev det inte av att sitta upp. Och så klart blev det inga kort. Istället satt jag och författade det sista på brevet om omprövning i ärendet att få starta företag omkring mina hästar när sonen somnat på sjukhuset. Även det skulle ha blivit klart under dagen och hamnat i brevlådan, men nu fick det vänta till idag.

I alla fall är vi alla hemma och mår bra (efter ett dygn på sjukhus). Det är bara frusterande när det hela tiden kommer saker emellan som hindrar att man kommer vidare. Nåja, det är bara att ta nya tag och vara glad för att det inte var något värre.

Sunday was dedicated to make photos for the home page that Mariah is going to make. The day was chosen as the weather should be beautiful and we were three persons to arrange it. And everything turned out to be that good, except that even before the sun even rose and started to glitter in the snow I got to hospital. “Cold asthma” struck my son again without warning.

So, it could have been wonderful pictures, Calinka could have had worked in the snow and probably I had got on Peppers back. Instead it became a rather fast visit and even if Pepper got some ground work I never made it on his back. And of course there was no photos. Instead I wrote the last words in my complaint to the authorities about their denial of starting a company around my horses when the son had felt asleep at the hospital. Even that should have been done during the day, and been put in the mail but it had to wait until today.

After all we are all at home (after one day in hospital). It is just so frustrating when things seems to come in between all the time and stop the process. Well, I guess I just have to be happy that nothing worse happened and find a new day for the photos…

Söta Percy II



Kristian tog några foton med telefonen när han var uppe och jobbade med detaljer på lösdriften…
Kristian took some pictures with his phone when he worked at the barn.

Söta Percy



Äntligen fick jag någon vettig bild på Percy.
Finally I got som ok pictures at Percy.

Veterinärbesök



Jag förstår inte varför, men jag blev trots allt nervös när det var dags för veterinärbesök. Pepper och Percy skulle veterinärbesiktigas inför försäkringen och så behöver de grundvaccineras. Även Calinka fick sig en spruta och hotade veterinären när hon väl var stucken. Veterinärens kommentar var: Det är tur att de inte kan prata (..för hennes kommentar hade man inte velat höra…)Dessutom var ju inte Calinka i centrum…. Eftersom vi inte fick denna händelse på bild fick det bli en på när “hajen” attackerar Percy istället. Man kan inte klaga på att hennes kropsspåk inte är tydligt. Men ofta är det just det – tydligt – och bara ett hot.

Pepper skötte sig ypperligt liksom Percy, även om Percy inte gillade det här med böjprov. Nåja, allt gick bra. Synd bara att Percy precis verkar ha fått ett överben fram. Kan hon ha sparkat sig själv, eller sprungit på något tro?

Percy fick även träna på att ta hästgodis, efter några försök gick det…

I don’t understand why, but I got a little nervous when it was time for the vet’s visit. Pepper and Percy needed an examination for the insurance and vaccinations. Calinka also got a shot and thretend the vet (when the shot was already given). The vet comment: Luckily they don’t talk (..as we wouldn’t have wanted to her what she have had to say right now…) Above all, Calinkas wasn’t in the center of all attention…As we didn’t get a picture of this event I has to be one of “the shark” attacking Percy instead. Can’t complain that her body language isn’t clear…Luckily it is just that – very clear but just threats.

Pepper behaved very well, as did Percy, even if Percy didn’t like the flexion test. Well, it worked out. Sadly, Percy seemed to have gotten a splint on her frontleg. Maybe she has hit her self or run into something?

Percy also got to train on eating horse candy. After a few times she tried it…

Upp och ner


Igår var tanken att jag skulle upp på Peppers rygg. Jag har senaste tiden känt hur han blivit mer naffsig och som om han verkar vill ha hjärngympa. Äntligen hade jag fått tag på någon som kunde vara med och dagsljus. Det känns liksom säkrare att sitta upp på en häst som inte ridit på månader och i grunden inte har så mycket träning om det finns någon i närheten.

Men, Peppers idé sammanföll inte med min. Så fort han kom in i stallet var han oroligare och naffsigare än vanligt. Förvisso blev han väldigt snygg när sadel och träns kom på (WOW tycket både jag och Maggan) men han kom att visa sina absoulut sämsta sidor. Så det blev en lektion i uppförande istället där han fick hålla sig på avstånd, respektera mig och backa från marken.

Varför han blev på detta sätt har jag ingen aning om, men dels var det dagen efter nyårsafton (hur upplevvde han fyrverkerierna som säkert förekom i grannskapet), dels hade det precis snöat under dagen vilket ju får vissa hästar att reagera. Han har även flyttat långt nyligen, från den plats där han växt upp och nu är han plötslig enda hingsten på plats. Utrustningen är ny för honom… Han vet hur han ska uppföra sig, men igår testade han vad som var möjligt. Inte heller det särskilt ovanligt. Calinka har ju hittils varit den som betett sig sämst.

Idag istället fick han komma ut i träns igen och nu gick det mycket bättre. Han fick titta på alla möjliga “läskiga” saker. Hade det inte varit isgata och mörkt hade jag suttit upp på honom, men det får bli en annan dag. Förhoppningsvis snart för han behöver bli av med överskottsenergi och få tänka lite.

Percy fick även hon komma ut på promenad idag. Lite otäckt var det men hon följde snällt med, tom genom en vattenpöl. På ridbanan provade jag att longera henne och fick henne att stoppa och starta ett par gånger i varje varv utan problem. Jag tror aldrig hon gjort det förut…Duktig flicka!

Yesterday the plan was to get on Peppers back. Lately I have felt that he has started to nip more and that he need some brain work. Finally I had find someone that could join me in the stable and it was daylight. I just feels safer to have someone around the first time you get on a horse that has not been ridden for month and are rather green from the beginning.

But Pepper’s plans didn’t agree with mine. As soon as he got into the stable he started to nip more than ever and was stressed. He got really good looking when all equipment got in, a different horse (WOW said Maggan and I) but he showed his worst sides. So it turned out to be a lesson in respect and discipline from the ground instead.

I don’t know why he behaved like this, but I have some ideas. It was the day after New Year (how did he react about all fireworks that probably took place) and it snowed just before we arrived to the stable. It is not long since he traveled long from his birth place and now he is the only stallion at the spot. And the equipment is new to him. He know how to behave, but yesterday he tried to see what was possible. That is not unusual either. So far Calinka has been the one missbehaveing – I guess it was some one else s turn.

Today we had an other session in the bridle and he behaved much better. He followed nicely around a lot of “scary” stuff and didn’t question me as much. If it hadn’t been dark and the ground iced I had got on his back today. I hope I get there soon as he needs to get rid of some energy and start to work his head.

Percy also got on a short walk. It was a little scary, but she followed nicely, even through a puddle of water. IN the arean I tried to long her a little. I got her to start, walk a bit and stop a couple of times in both direction. I’m not sure she has ever done that before. Good girl!