Silverfärgen hos Rockies

/0 Comments/in , /by

Bunny’s mane

Bunny’s mane

Jag tycker att det är kul med hästfärger och har “upptäckt” en sak med silverfärgen som jag inte tror att man är så medveten om i Sverige. För många är silverfärgen den mörka kroppen, svart eller brun, med ljus man och svans. Inget konstigt med det – mer eller mindre den enda rasen i Sverige som har färgen har i många år varit Islandshästen. Och där verkar det som om hästarna ser ut så – hela livet.

Men det stämmer inte för alla andra raser och inte för alla Rockies. Silver är den vanligaste färgen hos Rockyn, och de flesta är silversvarta.  Men inom rasen kallas den “chocolate” – choklad. Namnet må skapa lite förvirring om man inte är så insatt, men det är samma färganlag.
På många individer mörknar den ljusa manen efter några år så att man med islandshästen som referens inte skulle se att de bär på silveranlag. Ett exempel är min Bunny. På håll ser hon ännu typisk ut, men kommer man närmare ser man att det kommer att ändras. Titta bara på färgen mot mankammen till på både ovan och undersida. Hennes tagel kommer att mörkna rejält de kommande åren.
Bunny at two years old – I would say her mane was lighter then.
Fiona, five years, bay chocolate/silverbay  not many light tones in the mane.

Feagan – silver and creme, even if he is only three years the mane isn’t very light.
I USA fick jag höra att de föl som föddes med vita ögonfransar kom att behålla det bleka taglet längst, medan om de hade både vita och mörkare hår i ögonfransarna så mörknade de tidigare. Sanningen i det har jag själv inte hunnit upptäcka. Det jag kan konstatera är att Bunny idag inte har några ljusa ögonfransar.
I vissa raser är hästarna tydligt svartare och blir inte lika “chokladbruna” som de flesta Rockisar blir, men även hur mörk eller ljus en häst blir i pälsen varierar. Och då har vi ändå inte börjat prata om alla kombinationer med silvergen och andra färganlag. Då kan riktigt oväntade saker hända. Bara ett exempel: Percy ser man ännu mindre av det ljusa taglet på  – på henne är benen en indikator – de är bronz eller chokladfärgade och vid fällning får en stor del av henne samma färg. Dessutom är hennes hud kring mule, ögon, juver och under svansen grått – en effekt som kommer av kombinationen av gulgen och silvergen. Få andra färger ger denna blekning av huden och inte på detta sätt.

Min enda fråga är varför – hur kommer det sig att silverfärgen blir så olika på olika raser och individer?

Rockies and the silver color
I think it is interesting with horse color and have “discovered” one thing about the silver color that it seems as not is common knowledge in Sweden. To most the silver color is the dark body, bay or black and the light mane and tail. Nothing strange with that and nearly the only breed in Sweden with this color is the Icelandic horse. And within that breed it seems as the horses stays that way all their life.
Creme and silver gene effect on the skin.
That is not always the truth with other breeds and not for all Rockies. Silver is the most common color among Rockies, and most are silver black, called “chocolate within the breed. The name might create some confusion every now and then with people that are not too much into horse colors, but it is the same genetic color.
In many individuals the light mane and tail darkens after some years and with the Icelandic horse as a reference you could not believe that those horses carry silver. One example is my Bunny. At distance she still look like the textbook, but getting closer tells you that she is changing. Look at the color at the base of the mane – it is considerable darker. Over the years her mane and tail is going to become darker and darker.
In US I were told that foals born with with eyelashes would keep the light mane and tail longer, but if they had eyelashes that were a mix of white and colored hair they would darken quicker. Still I haven’t been able to see how that holds up. I can only conclude that neither Percy nor Bunny have light eyelashes today.
Percy as a yearling – a much lighter mane.
Some breeds also seems to be darker in the coat than others and not as chocolate colored as most Rockies. But even among the Rockies there are a lot of differences. And we still haven’t started to talk about silver in combination with other color genes. Then really strange things can happen… Just as an example: Percy shows less light mane and tail than Bunny. But with her her legs is an indicator – they are chocolate or bronze colored. When she sheds she get an unusually chocolate color on most of her body and her skin is grey – not black. The skin color is a indicator of silver and creme in combination.
Percy three years old and shedding – a chocolate coat but a darker mane.
My only questions is why? Why is the silver color changing this much between different breeds and individuals?

Percy four years old – and even darker.

Betäckning & besök

/0 Comments/in , , , , , /by
Maria red dressyr på Calinka i onsdags och Sandra tog ut Calinka i naturen i torsdags. Av de problem som kom hastigt förra veckan verkar nästan inget vara kvar utan hon går bra.
Idag kom en arbetskompis på besök med ett par kompisar som håller på med islandshästar. Jag tömkörde Pepper och kul nog töltade han oväntat mycket. Annars har han varit något sämre på det – troligen mest för att jag inte kunnat träna honom som jag borde senaste veckorna. Sandra tömkörde dessutom honom en vända igår.
Percy var väldigt kelig, men man börjar se att hon känner sig tung. Hon rör sig på ett helt annat sätt och är nöjd med att bara gå i hagen. Juvret har ökat än mer i storlek, även om där inte finns mjölk ännu. Dessutom har hon inte ringt upp med birth alarm de senaste två nätterna.
Rapporter från Maria och Sandra har sagt att Bunny verkar falla mer och mer för Pepper och idag såg vi en betäckning.  Bunny verkar även lite mer på honom med Tea – idag var Tea en bra bit från Pepper och Bunny när jag kom.
Stud service & visitors
Maria did dressage with Calinka at Wednesday and Sandra took her out in the nature at Thursday. The problems form last week seems to be gone and she is working nicely.
Today a colleague from work came to visit with a couple of friends that breeds and trains Icelandic horses. I long reined Pepper and he gaited a lot. Last time he didn’t – probably because I haven’t worked him as much as needed the last weeks. Sandra long reined him yesterday as well.
Percy really liked the attention, but she is starting to feel heavy. She moves in another way and thinks it is ok to only be in the pasture. The  udder is even bigger, but still lacks milk. And she hasn’t been calling the birth alarm the two latest days.
Reports from Sandra and Maria told me that Bunny and Pepper started to be better friends and today we saw a breeding. Bunny even seems to spend more time with Pepper – today they was close together while Tea was father away when I came.

Ihopsläpp Pepper, Bunny och Tea – bildbomb

/0 Comments/in , , , , , , , /by

Jag tycker att en bra hingst ska kunna gå med ston och föl. Det finns ingen anlending för en hingst att vara elak mot fölen – han får inte fler avkommor för det. Men innan man provat vet man så klart inte hur hingsten reagerar. Pepper har inte verkat bry sig om Tea och har varit bra med stona, men vi ville ta så få risker som möjligt och passade på att vara fyra personer, ett par långspön och lite hjälmar. Utifall att man skulle man bli tvungen att försöka gå emellan för att förhindra att hingsten försöker döda fölet vill man vara förberedd och ha så bra förutsättningar som möjligt. Vi valde också en hage som Tea känner (den är vanligtvis en liten del av den stora hon går i), men med bra uppsyn, jämt underlag och en möjlighet för oss att hinna komma nära hästarna om så skulle behövas. Bunny och Pepper fick även bära grimma så vi skulle ha en chans att kunna fånga dem.

Och allt gick bra! De sprang en del och Bunny talade med stor tydlighet om att Pepper var både ful, dum och skulle hålla sig på avstånd. (Skulle tro att det ändrar sig om någon dryg vecka när hon borde börja brunsta). Pepper försökte självklart imponera med sitt stiligaste sätt att röra på sig. Efter ett tag fick de komma ut i resten av hagen medan vi fortsatte att hålla ett öga på dem medan Calinka tömkördes. Calinka har inte alls varit sig själv senaste dagarna, extremt stel och öm i kroppen och med aldrig tidigare skådade reaktioner på det. Nu gick hon faktiskt riktigt bra i tömkörningen – bättre än många pass. Kul, men jag förstår ingenting. Pepper hade fått en tömkörningspromenad innan ihopsläppet. Percy fick åter gå med Calinka.
Pepper, Bunny and Tea in the same pasture
I think that a good stallion should be able to be share his pasture with mare and foals. There is no reason for a stallion to be mean to the foals – he don’t get more offspring because of that. But before you have tried if a stallion behaves well you don’t know his reactions. Pepper hasn’t seemed to care about Tea before – from the other side of the fence. He has been treating his mares well, but we didn’t want to take more risks than necessary and was four person, a couple of long whips and helmets. If you have to get in and try to separate a stallion from killing a foal you want to have as good conditions as possible. That was also the reason to chose a pasture that Tea knows well (a part of the one she uses normally), with good sight, flat ground and not to big so it would be possible to get to the horses if needed. Bunny and Pepper also got to wear halters so we would have a chance to catch them.
And everything went fine! The ran some, but Bunny told Pepper clearly that he was ugly, stupid and that she or her daughter didn’t want anything with him to do. (Guess she changes her mind in a week or so when she is supposed to get in heat). Of course Pepper had to show of – trying to impress her with his most beautiful way of moving. After some time we let them get into the full pasture and we kept an eye on them while long reining Calinka. Calinka have not been herself lately, extermly stif, tense and with never before seen reactions. Today she worked really good on the rein – on of her best long rein sessions. I don’t understand a thing.Pepper got a long rein walk before he get to meet his new wife. Percy got back with Calinka.
Bunny and Tea knew where the gait was – and thought about taking that way out.
When I left – not close together, but not very far away either.
This picture don’t make Calinkas work justice – don’t know why she looked the worst while I had the camera in hand.

Hästavel – en utopi?

/0 Comments/in , , , /by
Som en sammanfattning på diskussionen om olika avelsmål kommer nu vad jag skulle vilja avla fram och hur jag skulle önska att min flock med hästar såg ut.
·         Exteriört vill jag inte ha några hästar i min flock som inte fyller mina baskrav. Eftersom ingen individ är perfekt får man alltid kompromissa och acceptera mindre saker som man inte gillar. Däremot är det inte så lyckat om både sto och hingst bär på samma “negativa” egenskaper.
Jag vill ha små, ponnylika hästar, som precis når upp till höjdmåttet och stora, rejäla hästar som nästan passerat det. Alla ryttare är inte lika stora och båda sorterna verkar vara vanligt förekommande inom rasen. Samma sak när det gäller grovlek; vissa är kraftigare medan andra är mera finlemmade – jag vill ha båda varianterna
·         Gångarter Tidigare har jag konstaterat att jag hellre vill ha hästar som har lättare för trav än för passgång. Nu har jag börjat ändra uppfattning lite och kan tänka mig någon eller ett par individer med lättare för passgång. Detta kan vara så att man genom att avla enbart på hästar som har lättare för trav kan försämra tölten för mycket. En passaktig häst då och då är nog inte helt fel för att behålla en bra gångart. Men, så klart ska avelsdjuren inte ha svårt att tölta. Om man letar efter häst att köpa är det inte alltid så lätt att få prova galopp då inte alla använder den gångarten och trav är det ännu färre som utnyttjar. Däremot sätter jag ett stort värde på att även dessa gångarter är bra. I Sverige tror jag att vi kommer att vilja kunna ta med våran Rocky på en dressyrtävling då och då, även om gången så klart inte kommer att vara som ett halvblods. I USA diskuteras istället mycket hur högt hästen lyfter på sina ben och det avgör i vilka klasser hästen tävlar. Jag skulle vilja ha hästar inom hela  det området; både de som går riktigt lågt och de med rejäla benlyft, t.om. med någon kan lyfta högre än vad RMHA tillåter på tävling. Detta för att det verkar vara en naturlig variation inom rasen.
·         Temperament Det typiska Rocky temperamentet är en självklarhet, men det finns ändå individuella skillnader; de som är mer för show och framåt, de som är lugnare. Även här vill jag ha bredd och inte bara en typ.
·         Stamtavla Stamtavlemässigt vill jag få med så många linjer som möjligt.
·         Färgmässigt skulle jag vilja ha minst en individ med varje färganlag som finns inom rasen. Det betyder inte att jag vill ha en isabell, en gulvit, ensilvergulsvart, en gulbrun och så vidare utan att jag vill ha en häst med gulgen. Sedan har jag potentialen att få alla andra färger och tappar inte den egenskapen.
Och varför dessa val? Jo, för att jag tror på att som ensam uppfödare i Skandinavien så behöver jag kunna visa på rasens bredd, på de variationer som finns. Vem säger att det jag gillar allra mest är det som alla andra gillar? Sedan måste jag så klart kunna stå för det jag har och därav har jag t.ex. mina exteriörkrav. Hur pigg och framåt en individ är eller om den är 148 cm eller 162, eller vilken färg den har spelar inte så stor roll för mig däremot. Dessutom tror jag att om rasen ska kunna bli livskraftig utanför USA behövs en genetisk bredd att ta ifrån för att inte hela tiden vara beroende av att importera. Det är nog en utopi, men det är så jag planerat min flock hittills och som jag kommer att fortsätta planera min flock om jag får chans att utöka den. Sedan kanske jag en dag blir för fast för några av linjerna och ogillar andra för mycket så att mitt val tillslut blir smalare. Eller så är köpare bara intresserade av en viss typ. Men tills dess..
Horsebreeding – an utopia?
To sum up my discussions about different breeding goals I am going to be more specific about what I want to breed and how I wish my herd was like.
·         Conformation wise I don’t want any horses in my heard that don’t live up to my basic requirement. But, as no-one is perfect there is always going to be compromises and acceptance of things that I don’t like. But, it is not good if both mare and stallion carries the same “negative” traits.
I want small, pony like horses that just reaches the height according to the breed standard and big, massive one that nearly pass it. All riders don’t come in the same size and both seems to be common within the breed. The same with “bulkiness”, some seems to be slender and refined while others are big and chunky – and I want both of them.
·         Gait Earlier I didn’t want horses that had easier to pace than to trot. Now days I have started to change my believes a little and wouldn’t have a problem with a few individuals that finds pace easier than trot. According to recent studies the gait might be lost if breeding to many trotty horses. Therefore a pace one every now and then might be a good choice. While looking for a horse to purchase it is not always easy to se what kind of canter the horse has as many don’t use that gait and even fewer trot their horses. I evaluate both those gaits. I think that in Sweden people are going to like to bring their Rockys to dressage tests and even if the gait of the Rocky isn’t going to beat gaits of horses breed for dressage test for generations. But, the still need to be able to canter and trot ok to participate. In USA the height of the legs lift seems to be discussed a lot and that gives different show disciplines. I would like horses from all those disciplines, the ones with a really low one and ones with a lot of lift, maybe even higher than RMHA permit at shows. As it naturally seems to be horses within the breed that do that.
·         Disposition The typical Rocky disposition is a must, but there is still differences. Some horses are more showy and forward going, some are calmer.
·         Pedigree wise I want as many different lines as possible.
·         Color wise I would love to have at least one individual with all different color genes that exists within the breed. That doesn’t mean that I need one palomino, one perlino, one silver smokey black, one buckskin etcetera, but one horse with the crème gene – then I have the potential to create the other and don’t lose that traits.
And why those choices? I believe that as, so far, the only breeder in Scandinavia I need to be able to show the variation within the breed. Why would it be that everyone else likes the same things as me best? Of course I need to be able to stand for what I breed and therefore I have my own conformation qualifications for example. How forward going, if it is 148 cm or 162 cm in height or coat color doesn’t matter a lot to me on the other hand. I also believe that if the breed should have a chance outside USA a genetic diversion is needed so new imports isn’t needed all the time. I guess it is an utopia, but this is how I have planned my heard so far and am going to continue to plan it if I get the chance to enhance it. Maybe later on I get attached to some of the lines or traits and dislikes others to much and make a more narrow choice. Or that people only want some of the types. But until then…

Namnet Antea

/0 Comments/in , , /by
Antea fick sitt namn eftersom det ska betyda “den första” på latin. Lite sökande på nätet gav lite mer information:
Antea (eller Anteia eller Sthemeboea eller Stenebea) var enligt grekisk mytologi kung Iobates dotter. Hon finns bland annt nämnd i Illiaden. Det finns lite olika myter kring henne, men de verkar innehålla följande:
Hon försökte förföra hjälten Bellerophon som hon var förälskad i, trots att hon var gift med kungen av Argos; Proteus.  I sitt äktenskap med Proteus hade hon en son och två eller tre döttrar: Megapente, Lisippa, Infianassa och eventuellt Ifinoe. Eftersom hon inte lyckades förföra Bellerophon gick hon till sin man och anklagade Bellerophon för att ha antastat och våldtagit henne. Proteus skickade därför Bellerophone till Iobates med ett brev där han bad Iobathes att ta livet av Bellerophone. Genom att Iobates inte ville behandla en gäst så illa skickades Bellerophone på ett uppdrag som han lyckades med och därmed klarade sitt liv. Som belöning fick han även gifta sig med Anteas syster Philone. Senare lär Antea ha fått sona för sina anklagelser med sitt liv.
Antea – the name
Antea got her name as it is supposed to mean “the first” in Latin. Searching the internet reviled a little bit more:
Antea (or Anteia or Stheneboea or Stenebea) was according to Greek mythology King Iobates’ daughter. She is mentioned in the Iliad and some other works. There seems to be some differences in the myths, but they seem to include the following: 
Antea tried to seduce the hero Bellerophon though she was married to the king of Argos, Proetus. In her marriage with Proteus she had one son and two or three daughters:  Megapente, Lisippa, Infianassa and eventually Ifinoe.  As she didn’t succeed in her seduction of Bellerophone  she told her husband that he Bellerophone had raped her. Proteus sent Bellerophone to Iobates with a letter that begged Iobates to kill Bellerophone. As Ioboates didn’t want to treat a guest in that way he gave Bellerophone a mission instead. When Bellerophone succeeded he also saved his life. Iobates also thanked him by letting him marry Anteas sister Philone. Later Antea seemed to have payed with her life for her accusations of Bellerophone.