Archive for category: Honey

Nu har jag testat att släppa lös Whizzy, Honey och Iris med sadel och hängande stigbyglar på ridbanan och bett dem springa för att se hur de reagerar på skänklar och för att vänja dem. De sköttesig väl, men alla förvånade mig genom sina reaktioner.

Valet av sadel gjordes utifrån att stigbyglarna är fästa med kardborreband och därför bör lossna om hästen mot förmodan skulle fastna.

Iris tyckte stigbyglarna var lite otäcka, men hon var förvånansvärt lugn ändå. Men jag tror ändå hon får göra det här igen till innan jag sitter upp.

Honey ( som ridits i USA) ville först inte gå fram snabbare än skritt och när jag insisterade bockade hon och stannade sedan. Det upprepades några gånger, men hon blev allt mer framåt och bockningarna försvann. När stigbyglarna kom ner var hon ibland sur på en av dem och sparkade ut med ett bakben för att visa det flera gånger. En sådan tur att jag inte bara satt upp på denna tjej utan har behandlat henne som i princip oinriden.

I tried to let Whizzy, Iris and Honey run free with the saddle and stirrups in the riding area to se how they reacted and to get the used to stirrups. Theybehaved well but neither of them reacted really as I would have guessed. The saddle was chosen because the stirrups is attached with Velcro and therefore probably would fall if if they would get caught.

Whizzy didn’t care at all – with or without stirrups. I knew she was cool but still had expected a little reaction. Iris found the stirrups a little scary but she was surprisingly cool. Even if I think we do it again before I mount. Honey ( that has been ridden i US) didnt want to go faster than walk at first. When I insisted she bucked and then stopped. It was repeated some times but she got more and more forward and the bucking disappeared. When the stirrups got dangling she got a little pissed and kicked at one of them with only one foot several times. Luckily I didn’t just get onboard on her but have treated her as if she never have had a rider.

Whizzy brydde sig inte ett dugg – med eller utan stigbyglar spelade ingen roll. Jag visste att hon var cool men hade förväntar mig lite reaktion på stigbyglarna.

I onsdags kom (bonings)huset och idag arbetades det för fullt med att få på taket. Det är inte är lätt att hinna träna hästarna med allt som pågår då. Idag tog jag först ut Whizzy en stund och tränade vid uppsittningspallen. Hon skötte sig jättebra och stod fint trots allt arbete nära inpå. Egentligen skulle jag ta Iris sedan, men Honey kom nästan och stoppade huvudet i grimman och eftersom det inte är så vanligt för henne tog jag henne med istället. Hon har många gånger varit lite skygg och reagerat mer än övriga i olika situationer så jag blev så glad när hon inte hade några problem att följa med och titta på när de arbetade på taket till huset. Det känns som om hon litar allt mer på mig.

Eftersom Leo fortsatte att sova snällt trots att det var eftermiddag så hann jag med även Iris. Även hon har varit osäkrare, tyckte mer saker varit otäcka  och behövt längre tid för att vänja sig vid vissa saker. Därför blev jag extra glad när hon utan problem följde med mig och även var närmare oväsendet än vad filmen visar utan att reagera nämnvärt. Mina unghästar växer helt klart upp och blir tryggare! (Dessutom skötte sig både Iris och Honey bättre vid uppsittningspallen än tidigare).

Wednesday came our house and they worked on the roof today. therefore it is not easy to work the horses now. Today I brought Whizzy out to work her to stand nicely beside the mounting block. She behaved very well and stood close by it even with all the work going on around. My plan was to bring Iris next but Honey nearly put her head in the halter by her self and as that isn’t common for her I brought her instead. She has often been a bit shy and more reactive than the others in different situations so I got very happy when I could bring her close to the house and watch the men work with the roof without any trouble. She seems to trust me more and more.

As leo continued to sleep even if it was afternoon I could bring Iris as well. She has always been a bit insecure, been more easily scared and demanded more time to adjust to things. So I got even happier when she easily followed be with all the noises. We even got closer than the film shows without trouble. By youngsters grow up and gets more and more secure! (Besides, both Honey and Iris did well at the mounting block as well).