Kvällsdimma

Footy får sällskap

Footy var orolig så fort tjejerna rörde på sig och ville inte riktigt komma till ro. Så, det fick bli ett ihopsläpp och även om tant Calinka säger att han inte är värd vatten så går det bättre och bättre och Footy är nöjd och slappnade direkt av.

Footy was a little tense and didn’t come to rest, always keeping a very close eye on the girls. So, I let them get togheter and even if Calinka think he is worthless is it working out better and better. And, most important, Footy seems happier and relaxed directly.

Betäckning av Iris

Iris är hemma igen efter en dryg vecka på Markebäck. Jag har jagat möjlighet att betäcka henne då jag tror att särskilt hon skulle mogna av att få ett föl. Att få tag på en hingst har däremot varit svårt, vilket jag skrev om tidigare i somras. Innan familjens semester fick jag dock nys på ett alternativ, så när vi väl kom hem satte jag igång för att se om det gick att få till. Det handlade om en ung halvblodshingst som står på semin. Sir Statham ML. Varför honom, varför ett halvblod? Jo, rockys får inte ha för mycket vita tecken vilket gjorde att det  startades ytterligare ett rasregister för töltande mountainhästar – Spotted Mountain Horse – med mer vitt än vad både rock mountain och kentucky mountain saddelhorse rasförbund tillåter. Kraven för att registreras där är en töltande häst av mountainhäst typ. Därför har jag haft ögonen öppna efter hingstar som garanterat ger skäckavkomma. Iris är homozygot för töltgen så avkomman bör töltmässigt bli likvärdig med en islänning som är fyrgångare.

Det finns painthingstar men jag har haft svårt  att hitta information om ifall de verkligen är homozygota, ofta har de flera olika skäckanlag, men det garanterar tyvärr inte en skäckavkomma. Samma sak med tinker och frågan är om det inte riskerar att bli lite för grova/för mycket hovskägg. Men, så hittade jag denna, avelsgodkända halvblodshingsten, som även är homozygot tobiano och liten för att vara ett halvblod (ca 161 cm).

Semin är inget jag provat innan och jag har lärt mig massor. Iris roade sig exempelvis med att se redo ut för seminering, men efter inseminering ändrade hon vilket ägg som växte till och släppte inte det som man beräknat skulle vara redo. Ett par gånger, tills hon plötsligt hade jättebråttom att ovulera så de fick inseminera mitt i natten. Än vet jag inte om det har fungerat, men spännande är det!

Breeding Iris

Iris is home after a week at Markebäck. I have tried to find a way to breed her as I think she would benefit from having a foal. To find a stallion hasn’t been easy, as I have been writing about earlier. Before our vacation trip did I hear about an alternative, so while we got back home did I start to se if I could get that to work. It was about a young warmblood stallion at AI.
Sir Statham ML . Why him, why a warmblood? Rockys can’t have too much white and because of that was a register started for gaited horses with mountain horse origin –
Spotted Mountain Horse – for those horses with more white than RMHA and KMSHA allows.. Therefore did I keep my eyes open to try to find stallions that could guarantee spots.  As Iris is homozygous for the gait gene would the foal would be comparable to a four gaited Icelandic.

There is paint stallions, but I have had trouble to find homozygous ones, they often have more than one pattern gene, but that don’t guarantee a spotted foal. The same thing goes for gypsy cobs, but they often seems to heavy as well. So, then I heard about this warmblood stallion that is homozygote tobiano and not very big to be a warmblood (161cm).

I hadn’t tried AI before and I have learned a lot. For example did Iris amuse herself by seem to be ready for insemination, but after insemination she changed her mind and didn’t release that egg, but started to grow another. Twice, until she got it growing really fast and have to be inseminated in the middle of the night. I still don’t know if it worked, but it is exciting!

Danmarksresa

Som företagare kan jag inte ha hästar som bara är mysiga. På något sätt måste de bidra. Mina ston får föl, vilket är deras jobb. Sedan kan vi rida, mysa och ha hur kul som helst, men ett sto som inte ger föl kan jag inte ha i verksamheten. Min gamla travhäst Calinka får inte föl – men hon ingår inte heller i företaget även om hon går tillsammans med mina hästar.

Som uppfödare vill jag se flera generationer, få följa linjer vidare och förhoppningsvis få fram ännu bättre hästar. Därför har jag sparat Iris. Hennes mamma är en underbar häst som gett många fina föl och iris har fått en del av mammas goda egenskaper tillsammans med pappas höjd och bättre rörelser. Nu när hon är fyra år är det hög tid att betäcka henne, vilket jag planerat för länge. Jag har på alla sätt försökt få tag på en hingst. Men det är inte lätt. Henens pappa Pepper är den enda godkända hingsten i Sverige.  Till slut föll valet (efter månaders tänkande) på Danmark. I söndags skulle vi åka dit. En lång dag, tur och retur med två hästar (hästarna skulle lämnas i Danmark). Färja Göteborg – Fredrikshavn. Om nu Iris hade gått att lasta. Hon har lastat bra tidigare, men kan backa ut lite snabbt. Senast vi åkte var hon lite stressad då hon blev själv kvar någon timme medan vi körde hem Whizzy, men hon gick på, på mindre än en halvtimme och två personer.  Jag lastade hemma senast några dagar innan resan. Nu en större och bättre transport och hon var inte rädd. Men inte skulle hon på. Inte så lätt att ringa hjälp vid 4 på morgonen heller och färjor väntar inte…

Det andra rockystoet blev kvar och betäcks med Pepper då hon inte vill stå själv på transporten under färjan. Men Iris? Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Korsa? Låna ut? Sälja? Ett är säkert – vi behöver ytterligare minst en godkänd hingst i Sverige.

When you have a business as I do can’t you have horses that just hang around. Everyone has to contribute. My mares have foals – that is their job. Then do I love to ride them, play with them or just be around but a mare that don’t gives me foal can’t stay in the business. My old STB Calinka don’t have foals – and she isn’t in the business either. I don’t like her less or more because of that and she lives happily with my other horses.

As a breeder would I love to follow generations and try to improve them even more. That’s why I have saved Iris. Her mother is such a good mare and her daughter got some of that from her and height and better movements from her sire. At four years age is it time to breed her. After months of thinking did I chose Denmark. This Sunday was the day. A long day with two horse, going back and forth the same day (leaving the horses in Denmark). Ferry Göteborg – Fredrikshavn. If Iris had got on the trailer. She has been loading fine before, she can get of quickly so it is hard to close behind her thou. She was a bit stressed last trip as Whizzy had left and she was alone about an hour at the place but we still got her in the trailer with two people and less than half an hour. I loaded her just a few days before at home without no issues. This was a bigger and better trailer and she wasn’t afraid. She just froze and refused to move. Not easy to call for help at 4 in the morning and ferries don’t wait…

So the other mare stayed for a date with Pepper instead as she probably don’t like to be alone in the trailer on the ferry. But Iris? Right now I don’t know what to do. Cross-breed? Let someone borrow her? Sell? One thing is for sure – we need one more certified stallion that isn’t related to pepper in Sweden.

Januaris hinder

Bunny, the pro.

Ett hinder i månaden är målet för 2019. I januari blev det en lastpall att kliva upp på. De flesta hästarna har hunnit prova någon gång, men eftersom det varit blött och isigt har den varit lite hal, så vi har inte hunnit jobba så mycket med den. Bunny bara traskade rakt upp – hon mindes nog den pall jag haft tidigare som tyvärr fått andra uppgifter. Pepper var tvungen att vimsa runt lite, bara för att – för sedan lufsade han bara rakt upp. Iris sa att det inte var något problem medan Rose tvekade lite. Pepperino behövde lite uppmuntran, men börjar få upp en eller ett par fötter.

 

 

 

Pepper

One obstacle each month is the goal for 2019. January obstacle became this pallet. Most horses have tried it at least once, but as it has been a little icy and slippery haven’t we worked much with it. Bunny just walked right up – she probably remembers the pallet I used to have and that sadly got another task. Pepper just had to walk around it a few time and then just walk straight up. Iris found it easy as well while Rose hesitated a little. Pepperino needa a little reinforcement, but got one foot up.

 

 

 

 

At least I managed to get a picture while she still had one foot on the pallet.

So much easier to get photos if you don’t have to hold the horse at the same time. Iris & Mathilda.