 |
| Stokandidat hos McGuire 3 år. |
Dagen började hos McGuire som ägnade största delen av dagen åt att visa oss runt. De bjöd tom med oss på en lokal restaurang där vi åt fryed chicken och stekta gröna tomater. En glimta av det “riktiga” Amerika. Jag såg två fina ston, den jag gillade bäst har jag även träffat mamman till hos Toril i Tyskland. Det kändes skönt, för nu hade jag två bra stokandidater.
 |
| Stokandidat 2 hos McGuire, 3 år. |
På hemväg stannade vi hos David Shewmaker, vi var inte där förrän 18 vilket kändes lite tråkigt och sent. Jag började med att fråga efter hingstkandidater eftersom jag hade två alternativa ston. Han hade inga hingstar men visade sina ston. Nästan direkt fastande jag för en skimmel. Den enda färgen jag har något emot. Men hon var så fin och snygg. Men helt fel för mig. Hans hingst Union Blue hade en air av kunglighet omkring sig – han bara visste att han var herren i huset – utan att vara hingstig. Dessutom såg han inte alls ut som annonsen David brukar använda för honom – han är mycket snyggare!
I hagen med två åringar fanns två intressanta ston – BB och Bunny. Jag gillade direkt dem bättre än övriga, dels var de mer social och nästan krävde att få vara med oss, dels hade de bra exteriör och stamtavla. De var ännu mer vad jag sökte, rätt färg, bra ålder, de mest sociala vi träffas och i den större modellen. Så plötsligt hade jag helt svängt i stofrågan. Jag som ville ha en silverfärgad hingst hade nu två underbara silverfärgade ston – och priset var riktigt bra det med. Det svåra var bara att välja…Så vi åkte hem för att tänka på det hela och leta hingst. Kanske kunde det avgöra frågan.
 |
| Vackra skimmeln hos Shewmaker |
 |
| BB Perfecta (bläs) försöker hålla övriga hästarna på avstånd så hon kan få mig för sig själv, andra 2 åriga stokandidaten hos Shewmaker |
 |
| MVR’s Bunny, 2 årig stokandidat |
Eftermiddagen var inte bokad och vi ringde Rea Swan igen för att se om hon hade några idéer på vart vi kunde ta vägen. Vi hamnade hos henne och väl där började hon ringa runt efter lämpliga hingstkandidater. Ingen hittades, men vi passade på att titta på hennes silverhingst återigen och så en närmare titt på hingsten hon inte visat vid senaste tillfället – Black Pepper. Han är inte min favoritmodell; något tunnare än jag önskar och lite länge i linjerna, men egentligen trevlig. Lite tveksamt sa jag ja till att ta in och titta på honom; hon tog honom i grimma och körde golfbilen med honom springande vid sidan. I stallet var vi tre personer som pysslade med honom och ett antal lösa hundar. Inga problem sa Pepper. Rea satt upp och efter en stund fick jag prova. Direkt fick jag känslan av den första hästen jag red in. Han svarade på vikthjälperna, men inte så tydligt; senare fick jag veta att han har cirka 30 dagars träning per år sedan han reds in och han är 5 år. När jag red honom hade han inte burit ryttare sedan en gång i juni. Maggan sa att jag hade ett leende på läpparna under hela ridturen. Jag kan bara säga att det klickade. När jag satt av kom han farm och nosade på min kind – nyfiket. Tidigare hade han på hingstvis varit lite naffsig, men det var helt borta nu.
