Pepper Vs Footy

De är båda rockyhingstar, men skillnaderna mellan dem är stora. Jag tycker det är jättebra för att kunna komplettera varandra, men här är en sammaställning av vad jag tycker är skillnader. Pepper har jag hunnit ha i flera år och Footy är ju i dagsläget betydligt äldre vilket gör att han kanske i vissa avseenden inte visar upp sig från sin allra bästa sida längre.

Exteriör

Footy

Pepper är i övre gränsen av rasens höjdintervall med sina dryga 159 cm, Footy är i de lägre nivåerna med omkring 148 cm.   Det återspeglas även i typen generellt. Pepper är större och grövre med kraftigare benstomme, Footy är mindre och smäckrare, mer ponnylik jämförelsevis. Båda har mycket tagel och vackra huvuden, men på lite olika sätt. Pepper har en grövre benstomme och en kortare rygg.

Tölt och övriga gångarter

Footy väljer ännu tydligare tölten även i hagen.

Pepper har vägvinnade skritt och trav och en bärig galopp som är väldigt härlig att sitta på.

Pepper
Pepper i hagen

Form

Footy hade alltid en perfekt form (för tölttävling) när han tävlade i gångartstävlingar i USA enligt tidigare tävlingsryttare.

Pepper verkar ha lättare för att kröka nacken och gå i from även när han är lös i hagen. Men, p.g.a. Footys ålder och skada har jag svårt att bedöma honom relevant.

Meriter

Footy har tävlats i gångarts- och exteriörtävlingar i USA för RMHA och vunnit. Pepper har testat en del olika saker här i Sverige (t.ex. fälttävlan, hoppning, tolkning, körning) men har inga liknande meriter i jämförelse med andra Rockies.

Temperament

Båda är väldigt smarta och lär sig snabbt när motivationen finns. Båda fungerar bra på lösdrift i flock med sina ston och fribetäcker bra. Footy ”pratar” mycket mer med sina damer och människor än vad Pepper gör. Pepper är väldigt cool i de flesta situationer, men har en räv bakom örat och kan ibland tycka det är kul att busa till saker lite, bara så något händer. Footy är mjukare.

Avkommor

Footys avkommor sägs vara väldigt trevliga, tölta bra och ofta få sin fars vackra huvud.

Peppers avkommor säger ägarna ofta har ett väldigt trevligt temperament och de verkar ofta ta efter hans storlek snarare än ett mindre stos.

Färger

Footy kan ge svarta och fuxavkommor, resten beror på stoet. Många föl jag sett bilder på har ofta vita tecken, bläsar är inte ovanligt.

Pepper kan ge svarta och fuxavkommor men även konstantskimmel, resten beror på stoet. Avkommorna får ofta inga stora vita tecken.

Pepper vs Footy

Both are Rocky stallions, but the differens between them is huge. I really like that as they complement each other well. Here are things that I see differ. Might be a bit easier to evaluate Pepper as I have owned him so much longer and Footy is much older now so maybe he doesn’t show of his best in all aspects.

Conformation

Pepper is in the upper height limit of the breed with 159 cm. Footy is in the lower region with about 150 cm. That also reflects in the body type all over, Pepper being bigger and bigger boned and Footy smaller and more pony like in comparison. Both have a lot of hair and beautiful heads. Pepper has a shorter back and Footy’s is longer.

Gait and the other gaits

Footy chooses to gait more frequently and even in the pasture than Pepper.

Pepper has a ground covering and beautiful walk and trot and a canter where he carries himself very well.

Frame
Footy always had a good frame for gait competitions according to previous show rider.

Pepper easily carries himself in a dressage kind of way, most weight on the hind end and neck beautifully arched.

Merits

Footy competed in conformation gait competitions and won in the US.

Pepper has tried a lot of different things here at my farm, cross country, driving, jumping, etc.

Disposition

Both are very clever. Both works well living outdoors with a herd of mares and a shelter, free breeding their mares. Footy talks much more with his ladies and people than what Pepper does. Pepper is a very cool horse, but he is a bit of a clown that likes to “get things to happen” now and then if it gets to boring. Footy is softer.

Offspring

Footys offspring is known to inherit their sires nice disposition, good gait and beautiful head.

The owners of Peppers offspring is often commenting on how nice they are. They often seems to take after his size rather than a smaller dames. Most moves very nicely.

Colors

Footy can give black and chestnut foals, the rest is up to the mare. Many pictures of his offspring have blazes and some white.

Pepper can give black and chestnut offspring but also roan, the rest is off to the mare. Peppers offspring doesn’t often have a lot of white.

Vad som gör Peppers stam speciell

När jag nu beskrivit vad som är så speciellt med Footys stamtavla så tycker jag att jag i rättvisans namn även måste skriva om Peppers. Han har också en intressent stam, men av helt andra anledningar.

Black Pepper
Black Pepper i stallgången hos sin uppfödare i USA.

Pepper har även han koppling till Tobe – han är barnbarnsbarn på sin fars sida. Det som är annorlunda är att det på hans pappas sida inte är via någon av de kända fem söner jag skrev om gällande Footy. Pepper är istället barnbarnsbarn till Tobe via en hingst (Rocket) som aldrig registererades i RMHA och det gör även att man inte hittat entydiga bevis på att han verkligen var son till Tobe. Peppers pappa Buck (e.Rocket)var däremot en av de första hästarna att registreras i RMHA. Däremot har han inte så många avkommor vilket gör att Peppers stam är annorlunda på så sätt. Det gör också att väldigt många rocky ston fungerar bra med Pepper gällande stam. Men, sedan några år tillbaka finns ett par hingstar i Frankrike med nära släktskap till Pepper. De är efter en hingst (Tigre De Tejas) som är efter Buck precis som Pepper och dessutom är Tigre De Tejas mamma en dotter till Peppers mamma. Jag vet även minst ett par ston i Europa efter Tigre De Tejas och det finns även ett sto efter Peppers mor i Europa så linjen är numer väl representerad nu mer i Europa.

Peppers mamma har inte en lika ovanlig linje som hans far, hon går tillbaka på Kilburns Chocolate Sundown via sin far Nuncio som också var en känd hingst. Nuncio i sin tur är barnbarn till Blue Boy – en annan hingst som sägs vara en ej registrerad son till Tobe. Ytterligare en känd släkting är Peppers mormors far som är Johnson’s Toby.

What makes Peppers pedigree special?

As I have described what makes Footys pedigree special I thought I needed to do the same for Pepper. He also has an interesting pedigree, but my different reasons.

Pepper

Even Pepper has a relationship to Tobe – he is a great grandson on his sires side. But, on that side isn’t he going back to any of the registered, well known, five sons of Tobe. Instead he is the grandson to Tobe from a sire (Rocket) that never was registered within RMHA and it isn’t totally certain that this linage is correct. Peppers sire Buck (by Rocket) was one of the first horses to be registered in RMHA. He doesn’t have that many offspring in RMHA and that makes Peppers pedigree different. That also makes it easier to match Pepper with mares. But, since a few years is there two stallions in France that is closely related to Pepper. Both those stallions is sired by a stallions (Tigre De Tejas) that also is by Buck. To add more relatedness, the dame of Tigre The Tejas is a daughter to Peppers dame. There is also at least two more mares in Europe sired by Tigre De Tejas and a  mare that has the same dame as Pepper so nowadays is the line rather well represented in Europe.

Peppers dame don’t have such an unusual line as his sire, but she is sired by Nuncio another famous stallion that is sires by another unregistered son of Tobe (BlueBoy) . She also has Johnson’s Toby and Kilburn’s Chocolate Sundown in her pedigree.

Lös häst på besök

Första jobbdagen efter semester, någon halvtimme efter att jag kommit till jobbet:

Mannen ringer: ”Har du en brun häst med lite vitt på benen och på nosen?” Min man är ingen hästmänniska och har definitivt inte full koll på mina betäckningsston nu på sommaren.

”Den står här utanför, bredvid Pepper och hans betäckningsstos hage…”

Jag skickade en bild på den enda bruna häst jag har på besök nu, även om det inte lät som den. Ringde sedan en granne för att se om hon kunde hjälpa till att identifiera hästen. Strax efteråt kom nästa samtal, då hade det visa sig vara en valack eller hingst och han och Pepper hade börjat bråka över staketet… Mannen fick springa ut med långpisken och försöka hålla hästarna isär medan hjälp var påväg. Som tur var kom hästens ägare och grannen snabbt. Så klart var det en treårig varmblodshingst. (Tur han inte hoppade in!). Hingstarna sprang längsmed staketet och matade sparkar mot varandra när de fick chansen. Eller stegrade, tydligen landade de med frambenen på trästaketslanorna flera gånger… Staketet höll, även om ett par slanor gick sönder, och vid ett tillfälle stod de stilla och så att mannen kunde fånga in Pepper. Sedan följde han snällt honom och när han ringde mig under promenaden tipsade jag om att ställa honom i boxen. Under tiden fångades den andra hästen in och leddes iväg.

Choken kom nog främst i efterhand för min man – vad hade hänt om ingen varit hemma? Eller om barnen varit ute i trädgården när den andra hästen sprang runt där i full fart? Eller om Pepper inte hade uppfört sig så väl när han blev infångad? Eller om staketet inte hållit och han kommit in i hagen? Eller…

First day after vacation, after about half an hour at work:

My husband called: ”Do you have a bay horse with white on feet and nose?” My husband isn’t a horseman and don’t have full insight into visiting mares now during the Summer.

“It stands here, just outside Pepper and his mares pasture”

I sent a picture of the only bay mare I have at home, even if it didn’t sound as that mare. I called a neighbor to see if she could help my husband to identify the horse. Then I got the next call of many: the horse had turned out to be a male and it was fighting with Pepper from its side of the fence… My husband ran out and tried to keep them separated with a lounging whip until help arrived. Luckily both the horse owner and the neighbor I had called showed up shortly afterwards. Of course the horse was a three year old warmblood stallion. (Happy he didn’t jump the fence!) The stallions ran along the fence, occasionally stopping to try to fight. Kicking at each other and sometimes rearing – some times they even landed on the fence (wood fence). The fence stayed intact even if a few planks had to be changed afterwards. At one time the horses stood still and my husband could catch Pepper and get him into the stall. Pepper behaved perfectly. During that time the other horse was caught and walked away.

I guess the worst part came afterwards for my husband. What had happened if no-one was at home? Or the kids had been in the garden while the warmblood ran around? Or if Pepper hadn’t behaved while being caught? Or if the fence hadn’t held up? Or…

Betäckningssäsongen än så länge

Ingen betäckningssäsong har varit sig lik och årets verkar ha en egenhet – allt på en gång.  Oftast får jag en eller ett par förfrågningar i början av året och första åren ville ”alla” betäcka i maj. I år kom en förfrågan tidigt på säsongen och bokningen blev början av maj. Nära inpå tänkt ankomst kom personliga skäl mellan och vi fick skjuta upp det hela på oviss tid. Ingen fara då det var helt stiltje i övrigt, men så började det…  En ägare hörde av sig angående ett sto med föl och vi bokade ankomst ett par veckor senare. Strax efteråt ringde det och stoet ankom inom kort, nu var det början av juni. . Jag hann precis få tre av mina egna betäckta innan. Hon kom i brunst ganska snabbt, men ska vara kvar till första ultraljudet är gjort.

Nästa sto med föl vid sidan ankom före midsommar och kom direkt i brunst. Men Pepper verkade inte så intresserad när jag såg dem, trots att hon ställde upp sig hela tiden. Och så kom vi inte iväg till Danmark och kvar blev det andra rockystoet.  Hon visade sig vara i brunst direkt och mindre än en kvart efter att jag släppt ihop henne och Pepper skedde första betäckningen – ofta tar det någon dag i alla fall. Två brunstiga ston, det har vi haft förut. Det är ofta det jag föredrar eftersom man ofta får se betäckning när man flyttar hingsten mellan stona. Vilket jag brukar göra en eller två gånger per dag.

När jag red ut Whizzy fick jag en känsla av att hon nog ändå var på gång in i brunst så jag tänkte att jag skulle släppa henne med Pepper en stund påföljande dag. Hon  skulle kunna bli lite tuff att betäcka tänkte jag. Whizzy grinade när de släpptes ihop och sparkade precis som jag trott. Men oj vad hon brunstade! Det hade inte synts alls innan… För att släppa ihop dem fick jag temporärt bygga en extra hage och så fick hon stå med honom några timmar på eftermiddagen. Eftersom Pepper redan hade två utomstående ston flyttade jag honom morgon och kväll mellan damerna och plötsligt, när vi planerat för hemgång började eftersom intresset från båda verkade börja dala så började han betäcka stoet med föl vid sidan så jag såg det.

Samma rutin nästa dag för Whizzy. Då han jag bara gå för att fixa med andra hästar så ser jag Whizzy betäckas bakom buskarna. Så, hon var tydligen inte så svår trots allt.

Pepper verkar lite trött med tre damer som betäcks samtidigt (så Whizzy får nog bli varannan dag). Dessutom ska stoet som bokade först äntligen komma häråt – kanske redan i helgen och så har jag ytterligare ett sto på ingång… Nu hoppas jag bara att alla ston tar sig så det inte blir massor med ombetäckningar också… Just nu gör jag inte mycket annat än att flytta ston mellan hagar. Stoet som skulle stanna till ultraljud går hemma med tant Calinka eftersom hagarna på sommarbetet inte räcker till alla dessa hästar. Särskilt inte som bevattningen av åkrarna är igång och ena hagen då helst bör stå öppen eftersom pappa passerar flera gånger per dag med traktor.

Det är jättekul att det blivit så många ston, det verkar som om det blir ett sto mer än förra säsongen som hittills är säsongen med flest ston. MEN – varför behövde alla komma inom loppet av en månad? 

No breeding season is like any other and this year does it seem to be everything at the same time. Often do I get one or two questions about breeding early in the year, and the month that has been most popular to book has been May. This year did I get one early request and we booked that to beginning of May. Close to arrival did the mare-owner got some personal things she had to deal with and had to paus the arrival. No problem for me as no one else was asking for peppers service.  But then… A mare owner got in contact with a mare and foal and booked arrival a few weeks later. In the meantime a second mare owner called and arrived just days afterward.  This was beginning of June. I just managed to get three of my own mare bred by Pepper before her arrival. She got quickly in heat, but is going to be here until confirmed in foal.

The mare with foal at foot arrived just before Midsummer and got in heat instantly. But Pepper didn’t seem so interested, even if she tried to get him into it. Few days later we never made the trip to Denmark and one more mare was added. It turned out  that she was very much in heat and after I got them together did it take less than 15 minutes before the first breeding. Usually it take at least a day. Ok, two mares in heat, but that works well, maybe even the best. Then I move Pepper between the mares once or twice a day. That way you often get to see the breedings, with only one mare can they “hide” and only graze when I pass by.

When I trailrode Whizzy did I get a feeling that something was going on. She might be on her way to heat. As I suspected that she might take some time to accept the stallion and idea of breeding did I put the two of them in a pasture for the afternoon the following day. And boy, she was in heat! Kicking Pepper exactly as I had suspected, but also time to get them together. Hadn’t seen a thing before, just the feeling that she wasn’t as usual. As Pepper already had two other mares in one pasture each did I have to fix a new pasture just for the short meeting.

Following morning did I see a breeding with pepper and the mare with a foal by the side for the first time. He probably had knew that she wasn’t ready before. I had started to suspect that she was ready as the mare didn’t seem so keen on it either any more and the owner and I had started to deiced when she was going home. Same routine with Whizzy in the afternoon. When I went away top look at the other horse did I see behind the trees that he seemed to be breeding her… Apparently not that hard to get as I thought.

Pepper seemed a bit tired this morning as he now have three mares in heat at the same time. (So I think he only meet Whizzy every second day from now on). And, good news – the mare that booked early in May is coming here – maybe even this weekend. And there is another mare on her way to very soon… I just hope the mares conceive easily and not have to come back. Right now it seems as the only thing I do is moving horses from one pasture to another. I even had to bring the mare that arrived first back home with Calinka as there was no more space for them in the Summer pastures. (But they can graze there to, so no harm done). Especially not since the irrigation system for the fields has begun to be used and that makes my father pass by one of the pastures with tractor several times every day and wants the gates to be open.

It is so nice that it seems to be this many mares – but I had preferred if not all of the them had appeared within the same month.