Morgondimma

Jag han ut innan dimman helt försvunnit och fota lite. Pepperino var helt med på att styla, de övriga var inte lika entusiastiska.

I got out with the camera before the mist was totally gone. Pepperino showed off, but the others wasn’t really in the mood.

Pink Ride 2018

Percy

Vi blev inte så många i år, men vädret var underbart och kul att fixa till hästarna lite och bra träning för alla. Percy, med Elsa på ryggen, var taggad på att komma ut i rosa, Pepperino var så på att han började springa tillbaka till de andra hästarna ett apr gånger när vi skiljts åt i skogen för att ta ett varv med lite högre tempo än enbart skritt och ett för de som skrittade. I skogen var han lös, men på vägen dit gick han i grimma och grimskaft – den längsta promenad han gjort hittills. Det skötte han utan minsta problem!

David ville gärna rida, så han fick ta Calinka och Maggan ledde honom (och Honey när jag höll i Pepperino). Mot slutet satt jag upp på Honey och red henne barbacka. Inga problem! Nåja, vi behöver träna lite på start, stopp, höger och vänster, men hon accepterade mig på henne rygg. Jag hade bara ridit henne ett par gånger på gårdsplanen hemma förra vintern innan så detta var hennes första uteritt.

We weren’t very many this year, but the weather was wonderful and it was fun to dress the horse up in pink. Percy, with Elsa on her back was really in the mood for a pink ride. Pepperino was so excited that he started to run back to the other horse when we split up for some time so some of us

could go faster than only walk. Pepperino was running free in the forrest, but he was lead there – the longest walk in a lead rope so far for him.

David wanted to ride so he got Calinka and Maggan leaf him (and Honey when I had my hands full with Pepperino). At the end I got on Honeys back and rode her bareback. No problems! Or, I need to install the break, the start and turning equipment, but she accepted me on her back. I had only sat on her at the home a couple of times last winter before so this was her first “trail ride.”

 

 

 

Me on Honey and David with Calinka

David, Calinka, Maggan and Honey. Pepperino and Percys tail.

Percy läromästare

I helgen fick Percy vara barnponny när Isac red. Hon har inte gått på ridbanan på länge och Isac har inte ridit mycket. Först försökte hon bara stå still vid ingången, men efter ett tag kom de igång och Isac klarade av att styra som han ville. De töltade lite och det blev till och med ett par (oplanerade) steg i galopp. Allt utan stigbyglar. Duktiga de är!

Last weekend did Percy act as a beginners-child-pony when Isac rode. She hasn’t been in the arena for a long time and he hasn’t been riding a lot. At first she tried to just stand still at the gate, but after some time Isac was able to get her where he wanted to. The gaited a little and even took a couple of (non-planned) canter strides. Everything without stirrups. The did such a good job both of them!

Äntligen lite ridning

Idag var jag äntligen ute och red själv. Jag hade tur nog att få sällskap. En medryttare som inte haft tid på länge. Honey skötte sig väl som handhäst, även om hon var lite frustrerad över att Percy var med och stundtals gick efter henne. Men, hon får lära sig.

Today I finally got time to ride. I were lucky enough to get company. An old co-rider that hasn’t had time for some time. Honey behaved well but was a little frustrated about Percy being with us to. But, she has to learn.

 

Ullekalvs Pepperino

 

First meeting.

Percy brukar föla tidigt, jag är mer orolig över att hon ska hinna gå 320 dagar än att man ska behöva vänta på henne. I år slog hon sitt rekord – i att vänta in fölning. Trots att hon såg så redo ut redan innan 320 dygn gått. Juvret fyllt och bäckenbanden släppta… 331 dygn tog det innan lilla Pepperino tittade ut. Precis som namnet anger liknar han sin far.

För första gången lyckades någon närvara vid Percys fölning – hon har lyckats lura oss varje år på olika vis, men nu hann jag dit. Jag förstår varför vi missat det tidigare då det bara var några få krystvärkar innan Rino var ute. Redan medan benen troligen låg kvar i mamma började han fundera på att resa sig (även om det tog en stund).

Rino och Percy har skött sig bra, även om det tog ett tag att hitta maten. De långa benen var också ett bekymmer, men nu testar han dem allt mer.

 

Percy usually foals very early, I am more nervous of her foaling before 320 days than that I should have to wait for her. This year she made a new record – it took 331 days. Even if she looked more than ready even before 320 days. The udder was full, the tail ligaments very relaxed. Then Pepperino decided to arrive. Just as the name suggest he resembles his father.

For the first time someone managed to attend Percys foaling. She has managed to trick us each year in different ways. But this time I made it in time. I understand why we have missed it. It was only a few pushed before Rino had arrived. Probably while his hind feet still was in Percy he started to think about standing up (even if it took some time).

Rino and Percy has behaved well during the day, even if it took some time to find the food. The long legs also caused some troubles, but he gets better and better at manoeuvre them.

David got to pat Rino.

Look close and you see the white hair. This one is a roan.