Borstat på hästarna

/2 Comments/in , , , /by

Eftersom svärföräldrarna har varit på besök och jag lyckats få någon konstig magsjuka/trötthet har uppdateringarna blivit lidande; en kort sammanfattning ger i alla fall följande:

Calinka fick komma in i stallet och bli borstad under måndagen – hon for och levde runt värre än någonsin. Percys träning gick ut på att vara själv i hagen.

På tisdagen fick istället Pepper komma in för en översyn. Han börjar återfå sitt intresse för att ta allting mellan läpparna och har plockat av mig mössan ett par gånger. Däremot uppförde han sig bra inomhus och tom man och svans fick en genomgång med borste. Percy fick även hon komma in och uppförde sig. Jag vågade inte binda henne, men höll henne fast hela tiden. Det gick även att lyfta hovarna på henne! Utomhus har hon varit nära att gå ner på knä när jag bara har dragit handen nerför benet.

Dessutom har jag fått besked från skatteverket att de inte tycker att jag har något företag just nu, så jag måste jobba lite på den fronten. Har redan fått några uppslag – ska bara tillfriskna så att jag kan ta tag i det. Nu ska jag försöka ta mig några hundra meter till dagis och hämta sonen…

Snö

/0 Comments/in , , /by






Årets första snö som stannat längre än ett par timmar. Percy började busa med Maggan och ville leka. Dessutom är hon nyfiken i en strut och följde efter mig när jag tog ut skottkärrna för att inte tala om hur intressant Mika var…. Jag och Maggan jobbade med att ordna sadelkammaren.

First snow of the year that stayed more than a couple of hours. Percy started to play with Maggan. She is also very curios, following me with the wheelbarrow and Mika was very interesting.

Bilder från dagen

/0 Comments/in , , /by






När jag då äntligen fick träffa dem i dagsljus blev det lite lättare att ta kort även om vädret inte helt sammarbetar..

Then I finally meet the horses during daylight and took some photos even if the weather wasn’t the best.

Utlandsresa

/0 Comments/in , /by

Eftersom det varit en hel del byten av vilken dag hästarna skulle komma gick jag vid ett tidigare tillfälle med på att åka till Wales med jobbet den 15 till 16 december. Som läget var då skulle hästarna ha varit hemma i en vecka när jag åkte iväg. Nu höll det istället på att bli så att de ankom när jag inte var hemma.

I alla fall, 6 på morgonen den 15:e gick flyget så jag passerade förbi hästarna lite efter halv fem på morgonen. Stona såg jag direkt när jag kom ångande med min pannlampa och, gummistövlar och överdragskläder, men Pepper såg inte ut att vara i den lilla hagen där jag lämnat honom. Han stod i staketet, framknäna mot eltråden och elvajer nästan ett helt varv runt bakbenet. Blickstill. Jag har läst att Rockisar gör så, fastnar de så väntar de på hjälp, men inte trodde jag att jag skulle få erfara det så snabbt (helst inte alls). Så, jag lyfte loss hans ben och såg att inga synliga skador fanns – men hur var det med stressen? Han hade ju precis kommit till ett nytt ställe och dessutom varit lite dålig under resan. Hur han fått ner översta tråden (som ligger på närmare 1,5 meter) och runt bakbenet och har jag ingen aning om. Troligen såg han den inte, men kvällen innan hade han uppmärksammat den.

Medan jag lagade staketet travade Pepper fint en bit bort och inga synliga fysiska skador fanns. . Själv är jag så imponerad av hans temperament. Han bara stod blickstill tills jag hade fått loss honom och följde lätt med när jag ledde honom en liten bit ifrån staketet i bara grimman. Inga panik hopp i något läge, men han höll lite avstånd och sprang lite när han väl var loss.

Maken fick ett samtal där jag var lätt panikartad och jag missade nästan flyget. Resten av dagen fick jag sms om hästarnas välbefinnande från både Mariah, Maggan och maken. De ställde verkligen upp och passade på dem och fick även göra lite av en akututryckning eftersom jag var rädd att Pepper skulle bli chockad av det han fått gå igenom så nära inpå resan. Allt verkar dock vara bra nu, jag längtar efter att träffa dem allesammans idag.

As it has been some changes according to when the horses should arrive I had agreed on going to Wales with work 15-16 of December. When I agreed the horses should have been home about a week. Now I found that they nearly arrived the day I went to Wales.

As the airplane left at 6 AM i passed by the stable before 5. I saw the mares directly, but Pepper didn’t seem to be in the small pasture where I left him. I found him instead in the fence, with an electric wire nearly one lap around his hind leg and his knees touching the remaining wires (but not caught in them). Pepper stood totally still: I have read that Rockies do that, but I didn’t suspect that I should experience that so fast (hopefully never). I untagled him while he continued to just stand, couldn’t find any physical damages and then let him take of when he showed me some running so I could conclude he wasn’t lame. I just donät get how he got the top wire loose and caught around his limb, even if it is hard to see in the dark he notice it when he arrived.

I am most amazed about Peppers disposition – no fast jumps, no snorting, frustration etc. He just let me come up in the dark with a strange lamp on my head and untangle him.

I called my husband a little hysterical and after that he took care about most things. he and Mariah went there a little later to see that Pepper still was doing fine. Maggan also made visits and I got sms reports all day long about how the horses was. Everything seems to be fine now and I can’t wait to meet the horses to day.

Sveriges första Rocky Mountain hästar?

/0 Comments/in , , /by

Någon har en blixt i mina ögon tyckte Percy (för hon ser inte så här rädd ut annars) medan Pepper spanade ut över hagarna


Vid 19 klev de av lastbilen. Pepper och Percy, kanske Sveriges första Rocky Mountain hästar (jag hittar inga säkra källor på att det finns flera i landet, bara ett par kansken).
Oförskämt pigg följde Pepper efter mig – inte märktes det att han hade mått lite dåligt igår. Över ett par diken i mörket för att komma in i hans specialhage tills han får komma ut i hela hagen imorgon. Bara det, med en okänd människa i mörkret från de andra hästarna och utan större tvekan följde han med över dikena. Sedan fick jag lämna honom för att hjälpa till med Percy och ett par hästar som lastades om.
Percy var lite orolig när hon först släpptes själv i en liten hage, men när Calinka kom dit lugnade de ner sig. Till och med så passa att jag bestämde mig för att släppa dem i hela sin hage. Hon ser väldigt barnslig ut Percy, men verkar vara så gullig och var den första att gå in i lösdriften. Calinka sköter sig perfekt och har inga problem att lämna plats vid maten.

Det enda de inte gillade var lite betfor med jäst de fått för att försöka hjälpa magen vid foderförändringen. Hoppas allt är bra imorgon också. Till hjälp hade jag både Mariah och Maggan.

At 7pm they got of the trailer. Pepper and Percy, maybe the first Rocky Mountain Horses in Sweden (I can’t find any reliable sources about any other in the country).
Pepper joined me easily, looking to be in a very good shape, that he had been il the previous day wasn’t obvious. We had to pass a couple of ditches in the darkness to get to his special pasture. Tomorrow I am going to release him in a bigger one. Without any issues he followed me away from the others and over those ditches. Then I had to get back and help with Percy and a couple of other horses that was rearranged in the trailer.
Percy was a bit worried when she got loose alone in a pasture, but when Calinka got there she calmed down. It even seemed so well that I decided to let them be together and to let them walk in all their pasture. Percy look very childish, but seems to be very cute and was the first one to enter the shelter. Calinka behaved perfectly and had no problem to let Percy eat as well.