Hästavel – vad jag inte vill avla fram

/0 Comments/in , , , /by
Bunny – one silver gene.

Som tidigare inlägg kanske har visat tycker jag om variation och vissa olikheter i min avel. Men, det finns även sådant som jag inte tolererar och som jag inte skulle avla för. Svensk lag säger att man inte får avla på djur där det finns risk för stort lidande hos avkomman. Det kan exempelvis vara en genetisk sjukdom.

Det är en anledning till varför jag inte kommer att avla för att få individer med två gener för silverfärgen. Jag har läst det jag kommit över inom ämnet och den slutsats jag drar är att  MCOA är nära kopplat med silvergenen. Hästar med en kopia av silvergenen verkar opåverkade medan de med två kopior har en stor spridning av problem (MCOA). Vissa verkar fungera som ”normala” hästar, medan vissa avlivas för att de är blinda. Eftersom det är så enkelt att undvika att föda upp dessa hästar förstår jag inte varför man inte skulle göra det. Däremot skulle jag kunna använda en individ med två silvergener i aveln. Om individen i fråga verkar må bra ser jag inga problem med att avla på denne då avkomman inte kommer att få problem. Å andra sidan kan jag tycka att det är lite fel att uppmuntra till efterfrågan på dessa hästar; då kanske fler avlar för att få fram dem. Men, om allting annat passade mig skulle jag kunna använda sådana individer i aveln, men aldrig avla för att få fram dem.
Än så länge är det, det stora hälsoproblem jag hört talas om inom rasen. Det finns förvisso vissa individer so drabbats av andra sjukdomar, men de verkar inte vara i lika stor utsträckning.  Om jag får höra talas om andra genetiska defekter inom rasen kommer jag att ta passande approach till dem. Även om lagen tillät mig skulle jag inte heller vilja riskera att föda upp ett föl som jag fick ta bort eftersom det var sjukt. Sådant kan hända ändå! I vissa av dessa fall bör man däremot inte utesluta föräldradjuren från all vidare avel – det kan ha varit en slumpmutation eller en olycklig kombination av föräldradjur som skapade problemet. Och det vore synd att därför utesluta bra avelsdjur för att slumpen slog till.
Percy – one silver gene.

En annan viktig faktor är faktiskt stoets kondition innan betäckning. En gammal skada som hindrar från arbete behöver inte hindra från betäckning  – om det inte ger stoet problem att bära fölet. Den ökade vikten utsätter ju kroppen för en hel del extra slitage som stoet så klart måste klara av. Däremot måste man försöka förstå varför skadan uppkommit – är det något som kan gå i arv till fölet eller ej.

Horse breeding – what I don’t want
As previous post might have shown I have a lot of different wishes for my horses and seems to tolerate many different things. But, there are actually somethings that I don’t tolerate and don’t wont to breed. The Swedish law tells that you can’t breed animals with a high risk of genetic disease to the offspring. That means for example to carry to known carriers of a genetic disease that can cause severe trouble or death to the offspring or the parents.
That is also one reason why I am not going to breed for horses with two copies of the gene that gives the silver (or chocolate) coat color. I have tried to read up at the subject and from all I find it seems as MCOA is closely inherited with the silver gene. It also seems as horses with one copy is without any problems but that among these that carry two copies the variation of problems (MCOA) is huge. Some seems to work as fine as “normal horses”, while some are put down due to blindness. As it is such an easy thing to avoid I don’t see why not. But, I could actually use an individual with two silver genes in breeding. If that individual is fine I don’t see any problems if breed with a horse that don’t have any silver genes as the offspring isn’t going to get the problem. On the other hand, it might be wrong to encourage the exists of individuals with two silver genes as it might make people to do that cross more often to get horses with two silver genes. But, if everything else would be a totally match I still could go for it, but never intentionally breed for it myself.
Pepper – no silver gene.

So far, this is the “big” problem that I have found to be discussed within the breed. If I find more traits that is genetic and that can be avoided I am not going to breed those animals either. Even if the law would allow me I don’t want to be responsible for a foal that have a big chance of getting a short lifespan. That might happens anyway! And sometimes you even need to rebreed the horse as sometimes it is the combination that didn’t work out or just a mutation that happened to turn up in that foal. And it would be unfair to rule out otherwise good parent just as coincidence struck.

Another important factor is to use mares that actually have a good chance to stay healthy during the pregnancy. An old injury might not hinder breeding – unless it makes it very uncomfortable for the mare to carry the foal. The gained weight put a lot of pressure on the body. It is also important why the mare is injured – is it something that might be inherited to the foal.

Hästavel – genetisk variation

/0 Comments/in , , , /by
Jag har blivit alldeles för ”skadad” av min utbildning. (Jag är civilingenjör i kemisk biologi, specialisering genomik och proteomik). Vilket lett till att jag på många sätt söker genetisk variation. Även om man så klart inte får tappa all rastypiskhet – det enklaste sättet att få stor variation är ju att korsa med någon avlägset besläktad ras.
Det min utbildning har givit mig är en skepsis mot individer med för hög frekvens av samma individer, särskilt om de är nära i stamtavlan. Eftersom Rocky Mountain ras registret är så nytt (1986) och så stark präglad på Tobe och hans fem söner återkommer de ofta och hos många individer. Därför letar jag ständigt efter lite ovanligare linjer; efter de individer som har en lite annan bakgrund. Dels finns det “grade horses” dvs, hästar som tagits in i stamboken på grund av sina egenskaper, gångart och temperament då dessa uppfyller raskriterierna och så finns det vissa linjer som är mycket mindre använda. Jag har bl.a. skrivit ett inlägg om olika stammar tidigare på bloggen:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Ytterligare ett sätt att få större genetisk variation är att välja individer av olika färger, olika typer och med olika rörelsemönster. Dessa olika typer tyder ändå på att de har fått lite olika genuppsättning av sina respektive föräldrar.
Att jag vill ha variation har inte heller något att göra med att jag inte gillar någon eller några specifika individer inom rasen, det handlar , enligt mig, enbart om att ALLA organismer bär på mindre önskvärda gener. Vissa har flera bra gener än andra (och dessa är de vi bör använda i aveln). Avkommorna kommer att få en blandning av både bra och dåliga egenskaper. Många “sämre” gener som kanske ger sjukdomar ger ofta inte upphov till problem förrän man får dem i dubbel upplaga – de är recessiva. Därmed får de flesta bärare inga problem och man märker heller inte av dem. men, om en individ har samma häst många gånger i sin stam ökar chansen att den får två kopior av de dåliga generna och därmed blir påverkad/sjuk. Men för att behålla typ och egenskaper får man så klart inte heller gå för långt bort släktmässigt. En balansgång som inte alltid är lätt.
Horse breeding – genetic variation
I guess my education has ”damaged” me in some ways; I search for genetic variation. (I have a degree in Engineering with biochemistry, especially genomics and proteomics) Even if you don’t want to lose too much breed character. The easiest way to get a broad variation would be to cross breeds that are far from each other.
What my education taught me is to be skeptic about line breeding; when an individual have the same forefathers to many times, especially close by. As the Rocky Mountain horse registry started recently (1986) and very influenced by Tobe and his five sons they show up often in most individuals. Therefore I always look for more unusually lineages; individuals with a slightly different background. There are “grade horses” within the breed; horses that was registered upon their traits; conformation, gait and disposition and there are lineages that are less frequently used. I have previously written a post about different lineages at the blog:
http://ullekalv.blogspot.se/2012/09/tobe-hans-soner-och-andra-hastar-som.html
Another way to get more genetic variation is to choose individuals by different colors, types and movements. These differences point to that the individual got different genetic setups from their parents at least at those traits.
That I want the variation isn’t because I like some forefathers more or less, according to be, it is all about that ALL living organisms carry less good genes. Some have more good than others (and they are the one we should breed). The offspring is always going to get both “good” and “bad” genes. Many genes that makes an individual sick is usually not a problem until you get two copies of them – they are recessive. Therefore most carriers don’t’ get any symptoms , but they  risk to get an animal with two copies of the gene get much higher if the same individuals turn up many times in the pedigree. But, to maintain type and traits you can’t walk to far away either. A balancing that might not be easy at all times.

Hästavel – exteriör

/0 Comments/in , , , /by
Detta inlägg blir självklart med Rocky Mountain hästen i åtanke och dess användningsområde och de exteriöra drag som jag har sett hos rasen.
Självklart vill jag ha en häst som stämmer mot rasbeskrivningen. Där är det en fördel med certifieringen som finns eftersom den kräver en rastypisk exteriör, så viss hjälp får man redan där. En certifierad häst är inte helt otypiskt för sin ras. Även om det inte räcker för mig.
De krav jag har är de jag genom olika källor lärt mig leder till att en häst troligen har lättare att utföra det jag ber den om, att den får lättare att bära sig i en korrekt form och därmed också bör hålla bättre. För mig är det och ett trevligt temperament viktigare än allt annat, då kommer man alltid att ha kul med sin häst. Färg, stam, tävlingsmeriter och till viss del gångarter blir sekundärt, men kanske det som gör “pricken över i”. Dessutom kan dessa “sekundär” egenskaper ge en hint om de jag söker.
De första sakerna jag kollar på hos en Rocky jag är intresserad av är övergången mellan rygg och länd, SI-leden. Jag har sett flera individer som, i mitt tycke har SI leden placerad för långt tillbaka och där den är för tydlig och korset sedan blir väldigt brant. Att jag är så noga på denna punkt beror på att den är väldigt viktig för hur hästen använder sina bakben och hur lätt den kommer att ha att gå i form. Dessutom blir hästen mer viktbärande med en korrekt SI led och en kortare rygg. Men, jag har även sett individer som är så högrektangulära att de blir för korta i min smak. Lagom är bäst.
Jag har även sett att några individer varit väl långa i bakbenen. Det lär, enligt teorierna göra att det ser ut som om de jobbar bra med bakbenen men ofta blir hästen istället lätt överbyggd och kan få svårt att jobba ärligt. Överbyggda hästar är inte heller ovanligt och de går också bort hos mig (om det inte är en växande unghäst). Även här blir det svårare att få hästen att bära mycket vikt på bakbenen. Jag har hört att vissa har ansett att det finns individer med väl raka bakben istället, men dessa har jag inte stött på.
Generellt vill jag ha så korrekta benställningar som möjligt, men här kan jag kompromissa mera. Hur är hästen uppfödd, hovvård (många har stora flockar på lösdrift och har kanske inte alltid gjort mindre korrigeringar som vi skulle gjort i Sverige) och vad är det för typ av fel. Jag föredrar också en ordentlig benstomme, enligt ett resonemang av Deb Bennet där detta leder till högre hållbarhet.
Många hästar tycker jag har haft korrekt bog och halsansättning mot kroppen, däremot är vissa väl grova mellan huvud och hals. En häst som är för grov här kan få problem att böja nacken för att gå i form.
I övrigt vill jag att hästen ska ha en bra balans mellan de olika kroppsdelarna och gärna ett veckert huvud med pigga ögon. Men där börjar vi hamna på temperament och känslan jag får av hästen.

Comformation class in Kentuck 2011, probably young stallions.

Horse breeding – conformation
This post is of course with the Rocky Mountain horse in mind and their use and the conformation I have seen within the breed.
Of course I want a horse that lives up to the breed standard. The certification process really helps as it demand a typical conformation. A certified horse lives up to the breed standard. But it is not enough for me.
The things I demand comes from what I have read and learned about from different sources and all comes down to makes it easier for the horse to do what I want it to do, to make it easy to work in a healty fram so it stays healthy. Therefore that and a nice temper the most important things, then you probably always have fun with your horse. Color, pedigree and show results and gait becomes secundary, but the thing that maybe makes an indivudal “special”. And of course those things can give a good hint about those other things.
One of the first things that I look at with a Rocky is the coupling. I have seen some indiviuduals where I don’t like this part, where it is to far back for my taste, to prounanced and the croup to steep. That I acre so much about this is because it is makes it harder or easier for the horse to use its hindlegs and use its back correct. A short and broad coupling  and a short back also makes the horse able to carry more weight. But, I have seen indivduals that, according to me, are to short where all the body gets to compressed. There is always the thing about the “in between” that is the best, “lagom” as we say in Swedish.
I have also seen indivduals with very long hindlegs. I have read, that they then seems to be working better behind, but the horse easily get higher at the croup and get a downhill balance and either of those things makes it harder for it to work in a correct frame. I have also heard that some indivduals have to straight hindlimbs, but I haven’t meet those.
I want as correct legs as possible, but I might be able to compromise a little more on that. How the horse grew up, hoof care (many keeps big groups of horses and moight not always correct at young age them as much as we tend to in Sweden) and the type of incorrectness is what matters. I am more concerned to get good bone, as that, according to Deb Bennet helps to keep the horse sound.
I think that many horses have had a good shoulder and neck attachment to the body, even if some ones are a bit to fleshy in the connection between head and neck. If so, the horse might have a problem to bend the neck as much as I prefer.

All over I want teh hrose to have a good balance in the body, that it has nice proportions between all differnt parts. I also like a pretty head with nice eyes. But there comes a part of the personality and the feeling I get from the horse.

Hästavel – inledning

/0 Comments/in , , , /by
I några tidigare inlägg har jag fokuserat på hästfärger, nu tänkte jag fokusera på andra aspekter av avelsarbetet och vad jag önskar. Därmed kommer det att bli flera inlägg för att inte göra dem för långa. 
För mig är det absolut viktigaste att ha en häst som jag kan ha kul med, som får mig att bli glad när jag kommer till stallet och som om möjligt får mig att lämna stallet med mera energi än vad jag hade när jag kom dit. De egenskaperna är inte lätta att avla på, och är säkert inte lika mellan olika människor heller. Därmed inte sagt att de inte är viktiga. För egendel har jag tittat på vad jag tror kan ge dessa egenskaper, vad kan det vara för något som är lättare att mäta, lättare att bedöma? 
Ett bra temperament (vad är det?) är så klart en del i det hela, men också en bra exteriör och en frisk individ. Jag kommer att komma in närmare på de olika egenskaperna och vad jag anser vara bra, i kommande avsnitt. Anledningen till att jag tror att de spelar roll är hämtad direkt från människans värld. (Det är sällan jag drar paralleller på det sättet, men här tycker jag det är relevant). Om jag som människa har lätt för spela basket, kanske är jag huvudet högre än alla andra, blir det lätt att jag känner mig duktig. Tränaren ser mig antagligen lättare och jag kanske får mera beröm. Antagligen kommer detta att leda till en positiv spiral där jag tycker det är kul och försöker allt mera och där jag känner mig duktig och uppskattad.
På samma sätt tror jag det gäller vid träning av djur, råkar man hitta något som djuret (hästen i detta fall) tycker är enkelt och uppmuntrar det kommer den antagligen att gilla det och gärna forsätta jobba med det. Tränaren kommer troligen att uppskatta sin häst och berömma för att den försöker så väl och så kommer den goda spiralen. Både tränare och häst försöker vara så trevligt som möjligt för de har så kul tillsammans. En god tränare inser förstås om han ber om något svårt, kan gränserna, märker skillnaderna – men alla är inte lika duktiga, saknar kanske den där erfarenheten eller har inte ambitionen. Därför vill jag avla fram en häst som har så lätt för sig som möjligt när det gäller grundkunskaper som är basen i de flesta ridsportgrenar. Det kan också betyda att man inte når eliten; bara för att man har bollsinne är basket inte givet den bästa sporten.  Även om man kanske snabbt och enkelt lär sig grunderna. Därav är bra exteriör inte samma egenskaper beroende på vilken hästsportgren man kollar på.
Att vara frisk då? Eller hållbarhet som jag vill se det på hos häst. Dels tycker jag det är tråkigt att jaga veterinären hela tiden, åka iväg till klinik, behandla, och sätta igång hästen långsamt. Dels är det inte gratis. Men, ytterligare en aspekt är att om du har ont i kroppen av någon anledning så kanske inte dina bästa sidor visar sig? Om det alltid måste specialordnas och fixas för att du antingen inte ska få ont, eller för att du ska kunna jobba utan att få ont. Därför tror jag på hållbarhet eller sundhet.
Att specificera alla egenskaper man önskar är inte det enklaste – att hitta individer som uppfyller alla dessa är än svårare – kanske omöjligt även om man skulle ha oändliga mängder pengar. Ingen är perfekt och det finns alltid några fel. Utmaningen ligger i att förstå vad som är relevant i en viss situation, att kalkylera risker och att hitta individer som väger upp varandras svagheter. Att välja individer som är just individer om än inte är perfekta. Och att då och då våga ompröva sina ideal, våga testa nytt och hålla sig uppdaterad om vad som sker i omvärlden, både inom rasen och inom forskningen.

I have focused on horse color in some previous posts, now I plan to focus on other aspects of breeding and what I want. It is going to be some post, not to make them to long.
To be the most important thing is to have a horse that I have fun with, that makes me smile when I some to the stable and makes me leave it with more energy than when I came. That might not be easy traits to breed and what one person likes is not that same as another. But, it doesn’t mean that it isn’t important. Therefore I look for those traits that might give me those things, try to figure out things that could be easier so measure and evaluate.

A good temperament (what is that?) is of course a part inte it, but also a good conformation and soundness. I am going more in detail in those different traits and what I like in other posts. I got the reason I think those things mater from the human world. (I rarely make that kind of paralleles, but here I find it valid). If a human finds it easy to play basketball, maybe I am taller tahn all others, I easily think that I am good. The trainer probably accnoledge me and praise me. That probably leads to a positive trend where I try harder and harder and feel good about it and get positive feedback.

I think animals work in the same way, if you find something the animal (horse in this case) finds simple and praise that it probably going to like it and like to continue to work with it. The trainer is probably going to like the horse and tell it that it is good when it tries and that way start a positive way. Both trainer and horse is going to show there best sides as they have so fun togheter. Of course a good trainer understands if he askes for something hard, knows the thin lines between ok and when it is not, notice those small differences and is good at explaining. but not all are as good trainers, have the experiance or the aiming to do everything in the fastes way. Therefore I want to breed a horse that find most basics easy, the ones that most equestrian sports build onto. It might not give you a horse for the elite, just as find it easy to play with a lball don’t make you a succesfull basketball player. But, you might learn the basics easyly. that way it is not always that what is a good conformation for one sport is that for another.

To be healthy then? Or soundness as I see it at horses. In one part I find it boring to visit the vet all the time, to rehabilitate, work the horses slowly over and over again. And it is not cheap. Another reason for health is that if you are in pain you might not be at your best. If everything always needs to be special and very careful.

To specify all preferred traits may not be easy – to find individuals that live up to all of them even harder. Maybe even harder even if you have a lot of money. No-one is perfect. Therein lies the charm about it; to find what is good enough, calculates risks and to find good matches. To choose individuals, even if not perfect. To sometimes evaluate ones believes and keep updated on what is happening in the world, both within the breed and science.

Fryser de?/Do they freeze?

/0 Comments/in /by
Termometern har krupit neråt, -8 grader eller mer har det varit de senaste dagarna. Därmed har jag på kort tid fått frågan om hur hästarna klarar kölden, troligen för att de går på lösdrift. Först och främst upplever inte jag att det är någon större skillnad på lösdrift som utebox. Mina hästar står gärna inne i sina hallar och kan, om de vill, tillbringa mer tid där än om de stod på box. Dessutom kan de gå ett varv om de blir kalla för att få upp temperaturen lite.
Det jag tänkt skriva om är hästars köldtålighet.  Av allt jag lärt mig ska normalhästen med vinterpäls inte ha några problem med temperaturer ner till – 15 och kunna klara temperaturer under det utan täcken. Kyla är inte ett så stort problem för hästen, den är anpassad till det (även om vi människor fryser). Förra veckan regnade det konstant i några dagar, vilket jag anser vara värre. Då riskerar hästarna att bli blöt genom pälsen vilket gör att de lätt börjar frysa, särskilt om det blåser och temperaturen ligger nära nollan. Därmed fick alla hästar täcken för att underlätta lite. Denna vecka ser de otäckta hästarna helt opåverkade ut.
För att underlätta för hästarna i kylan finns flera saker man kan göra:
·         Fri tillgång till mat, kan hästarna äta när de vill kompenserar de för  kyla mycket bättre.  
·         Ett bra väderskydd som alla hästarna i flocken får använda.
·         Vatten som inte är iskallt är en bonus.
Man får inte glömma att hästar är individer och att anpassa efter det och hur man använder hästen. Just nu har jag två hästar med täcken och två utan.  Percy och Bunny verkar opåverkade utan täcken och det är så de har genomlevt sitt liv tills de flyttade till mig. Calinka har jag, efter många år, lärt mig får ont i kroppen om hon inte har täcke och måste behandlas som en känslig porslinsfigur. För hennes del kan det räcka att vara utan täcke när det är ett par plusgrader så är det att boka tid med kiropraktorn. Sedan några år tillbaka kräver hon även halstäcke – annars får hon ont i nacken säger hon… Att överhuvudtaget borsta henne vintertid är ett projekt då jag inte vill låta henne stå utan täcken den minsta stund och ridningen sker självklart med ländtäcke. Pepper går också med täcke nu eftersom han verkar ha sträckt sig ett antal gånger i hagen under hösten. Jag räknar därför med att hans muskler är extra känslig, vilket jag också märkte när ”ontet” återkom lät honom vara utan täcke ett par dagar. I sammanhanget hjälper det säkert inte att han inte satt så mycket till vinterpäls så detta år får han gå med täcke. Nästa år får vi se.
Jag tycker också mängden arbete spelar in, en häst som blir svettig skulle jag inte släppa ut i denna kyla utan täcke. Då täcker jag heller redan tidigare på säsongen och hoppas på en något kortare vinterpäls, eller så klipper jag i värsta fall och lägger täcke på. Om hästen återkommer svettig gäller ett varmt täcke som andas och helst undviker jag för svettig häst när det är väl kallt. Däremot gillar jag inte att ha mer täcke på hästarna än vad som behövs. Återigen – individanpassning.
The temperature has been -8 degrees (Celsius) or less the last couple of days. I guess that, and the fact that my horses lives outdoors, is why I have gotten several questions about how my horses are doing with the weather. First of all, I don’t see a big difference between living outdoor and a nonisolated stall. My horses likes to stand in their shelter and can, if they like to, spend more time there  than if they have been in a stall. And if they freeze they can just walk for a while.
I planned to write about horses cold tolerance; from all I have learned horse (with wintercoat) shouldn’t have any problems with temperatures to – 15 degrees (Celsius) and be able to stand temperatures below that without rugs. Cold isn’t such a big problem for horses as they have adapted to that (even if humans freeze). To my, last week’s constant rain was harder on the horses. Then they risk getting wet thru the fur and start to freeze, especially if it is close to zero degrees and windy. Therefore all wore rugs last week, this week the ones that don’t seem to be just as usual.
To makes it easier for horses is a cold weather it helps to:
Unlimited access to food – they keep warmer much better if they can compensate by eating.
A good shelter that all horses in the group is allowed to use.
Warm water is a bonus.
But, you can’t forget that horses are individuals and to compensate for that and the work they are supposed to do. Right now two of my horses wear rugs and two doesn’t. Percy and Bunny don’t seem to bother, and they have been living there lives without rugs before they came to be. After many years I have learned to pamper Calinka like a fragile queen, otherwise her body get soar. As little as a  night without rug and a temperature just above zero can be enough to make it necessary to call the chiropractor. And since some years ago she also needs a neck cover – otherwise she tells me that her neck hurts… Just to brush her during winter is special as I hardly can get the rugs of her for a moment, and working her always demands exercise rugs. Pepper is also wearing a rug right now as he seems to have strained some muscles multiple times this autumn. Therefore I suppose his musckle are extra sensitive now and got that confirmed when he was without rug for a couple of days and got back his muscle stiffness. I guess it doesn’t help that he hadn’t put on a lot of winter coat either so this year he is going to wear rugs. Next one? – we’ll see.
I also think that the amount of work plays a part in how to dress the horse; I would not turn a wet horse back in the field during this time of the year without a rug. If I plan to work a horse hard I rather use rugs early and hope they don’t put on to much fur, and if they do clip them. With a sweaty horse a good rug is a must when they go back in the field. But, I don’t like to put on a lot of rugs if I don’t have to. Once again – individualization.