Regnig torsdag

Stona var kvar i sin nya hage och ytterligare två hästar har kommit inför helgen. Idag tittade jag och Isac bara till hästarna en snabb vända och Isac skulle fotografera hästarna…

The mares was still in their pasture and two more horses had arrived for this weekends show. Today Isac and I only looked after the horses and Isac wanted to photograph them.

Isac’s hästhistorier

När jag hämtade Isac på dagis i torsdags fick jag höra av hans fröken att han hade ridit på Calinka mest hela dagen (de har en leksakshäst på “skolgården”). Så klart var Isac tvungen att visa mig, både ridning, matning och mockning…

Igår sa han “Min Calinka”. Uppenbart är hon hans favorit just nu.

When I got Isac at kindergarten at Thursday his teacher told me that he had been riding Calinka most of the day. (They have a toy horse outdoors). Of course Isac had to show me before we went home. He both rode, fed and mocked out…

Yesterday he said. ” My Calinka”. Apparently she is his favorite right now.

Sol och klarblå himmel


Hjälp – så har redan en dag till gått! Men, det har varit en väldigt vacker dag – strålande sol och blå himmel. (För första gången på flera år har jag bränt mig i solen.)

Kristian och pappa jobbade återigen på stallet (kommer det någonsin att bli klart?). Isac ville inte riktigt som jag och eftersom jag tänkte jobba samtidigt som han var med blev det sådär. Det blev inte bättre av att vi lyckades låsa in bilnmyckeln i den ena bilen och därmed inte kom åt Isacs festis, nappen eller hans solglasögon… I slutet fick jag i alla fall nästan allt gjort som jag hade tänkt.
Percy tömkördes och gick bättre än någonsin – nu gick det att börja jobba. Hon gick att styra med minimala hjälper, hon började kröka lite på nacken och hon “gaitade” på töm i flera korta pass. Kanske var det bra att hon fått tänka över det några veckor?

Pepper reds och skötte sig bra, men sidvärtes är svårt. Vi testade att galoppera några steg i båda varven – första gången på mitt initiativ. Det är en sådan skillnad från Calinka. Det har tagit år att få henne att galoppera som Pepper gör utan träning. Det går också bättre och bättre att trava runt på fyrkanten och han söker sig allt mer i rätt form. Än är det nog mer krök i nacken än äkta form, men han kan sänka ryggen mycket mer än vad han gör nu. Som avslut red vi en kort bit utanför ridbanan och mötte dessutom en bil.

Som avslut på dagen började jag slå staketstolp för att förstora Peppers hage och ge honom lite utrymme att springa. Hans hage är väldigt kuperad och har massor av stenar så han kan inte sträcka ut mer än några språng i taget. Det kan ha varit en anledning till problemen i vintras när han verkade ha för mycket energi. Eftersom det finns en helt platt yta precis utanför hans hage som tidigare betats får jag stängsla den. Det kommer både att ge mer mat och rejält med yta att springa på. Just nu går det väldigt lätt att slå ner stolpar, så jag ska förska hinna med lite varje dag framöver.

Help – one more day has passed by! But, it has been a wonderful day – sunny and ca clear blue sky. (For the first time in years I got sunburned.)

Kristian and dad continued working on the stable (will it ever be ready?) Isac didn’t really want to do things as I wanted and the thing I had planned to dfo didn’t really work out. It didn’t get better when one car got look with the car keys inside. In the car was Isac juice, his sunglasses and his bite… In the end I almost got everything done anyway.

I long reined Percy and she worked better than ever. It was possible to turn left and right with minimal aids, she bent her neck a bit and “gaited” some short distances. Maybe it was good that she have had some time to think it over ?

I rode Pepper and he behaved well, but to do move sideways is hard. We tried to canter a couple of steps in each direction on my command. It is such a differences from Calinka. It is so easy for him to canter, it has taken years to get Calinka to canter as he does without training. He also trots around the arena better and better and tries to find a better frame.It is still more bend in the neck than true collection, but he can work much less with his back than he does now. For finally we did a short trip at the roads and meet a car.

I finished the day by starting to fence an area to enlarge Peppers pasture and give him some area to run. His pasture is full of stones and small hills, but there it is hard to find places to stretch, it is only few steps ion a row. That might have been one problem this winter when he got to much energy. As it is a flat area just outside his pasture that used to be a pasture i am allowed to fence that as well. That is going to be much more food and a lot of space to run. Right now is a perfect time to fence as the poles just melts into the ground so I hope that I can do a little each and every day.

Calinka 17 år

Idag  fyller Calinka 17 år och nuförtiden blir jag alltid lite nostalgisk denna dag. Kan inte förstå hur tiden har gått så fort, allt vad som hänt sedan dess och att jag har den där söta lilla fölungen jag träffade en söndag för 17 år sedan hemma hos mig idag.

För Calinka är speciell, hon kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Min första egna häst, hästen som följt mig sedan tidiga tonåren, som jag red in,  levde på studiebidrag med och som har en underbar personlighet. (Nåja, det är inte riktigt alla som tycker det). Hästen som jag redan första gången jag träffade henne visste var speciell, som jag redan då fick en föraning om att hon var min. Att jag en dag skulle äga henne och göra allt det vi gjort. Men verklighetne ahr varit bättre än drömmen.
Igår när vi red ut i solen roade hon mig med att frysa fast, titta rejält på fåren och på alla sätt visa att de var då inte att lita på. Trots att hon gått på bete med får, trots att vi passerat fåren ett par gånger sedan de släptes ut. Fast då hade hon Percy med och var så klart tvungen att vara en stabil kompis. Nu var det bara matte så du kunde hon pasa på med dessa hyss. Det är en av anledningarna till att jag gillar henne så mycket – hon vet ofta var och när det går att göra saker och passar på att busa när det går.

Idag var jag och Isac och grattade henne med en morot.

Today Calinka turns 17 years and I always get a bit nostalgic this day. I can’t understand how fast those years have passed by, or everything that actually have happened, and that the small, sweet foal that I met a Sunday 17 years ago is in my stable today.

Cause Calinka is special, she holds a special place in my heart. My first own horse, the horse that has been at my side since early teen ages, that I broke, that I kept while studying and payed everything for, the one with a wonderful personality. (Well, not every one seems to believe that). The horse that I knew was special the first time I meet her, that I already then got a feeling that she belonged to me. That I one day would own her and do everything we have done so far. But reality have been better than the dream.
Yesterday when we trail road in the sun she froze, stared at the sheep and showed that the was not to be trusted. Still, she has been in the pasture with sheep and we have passed those specific sheep a couple of times since they got into this pasture. But then she was with Percy and had to act as a grown up horse. Now it was just me so she could play a bit. That’s one reason why I like her so much – she usually know when and where she can act out and when not.

Today Isac and I patted her and gave her a carrot.

God Jul!





God Jul!
Merry Christmas!
Buon Natale!

Bilder från imorse när hästarna fick sin julmat och Mika var nybadad. Percy föredrog mitt hår istället för morötter…

Pictures from this morning when the horses got their Christmas treats and Mika just have had a bath. Percy preferred my hair instead of carrots…