Kylig morgon

All horses likes to be beneath this tree – it is full of pears.
Nu är hösten verkligen här, frost nästan varje morgon. Idag lyckades jag rida en pigg Pepper medan David sov. Bra samarbete och mycket nöjd häst. Sedan blev det en promenad med Percy och David i bärsele. Mika roade sig med att följa efter Pepper runt på ridbanan (vilket hon inte brukar) och fick så klart gå med på promenad.

Cold morning

The Autumn is here, below zero nearly every morning. Today I managed to ride an energetic Pepper while David slept. Good teamwork and a very content horse. Then we took a walk, Percy, David, Mika and I. Before that Mika enjoyed herself by following Pepper around in the arena. (She usually doesn’t).

Someone got a new hairstyle…

Överambitiös igen?

Det kan vara så att den sömnbrist mina killar har sett till att jag fått har grumlat mitt omdöme något… De flesta hade nog vänt redan innan de kommit utanför grinden.
This was the height of the vegetation at some places.
I alla fall idag skulle jag, Pepper, David och Mika ta en promenad. Eftersom hästarna var i andra änden av hagen tänkte jag att vi lika gärna kunde ta vägen som börjar där; det är en vacker väg där man går på en liten stig mitt över det som är kvar av sjön kring slottet. Det är också den väg där Pepper fastnade tidigare i år när han gick för långt utanför stigen. 
Idag vart det en ny överraskning; jag har inte gått vägen sedan tidigt i våras. Tydligen har ingen annan det heller för skav stigen syntes sällan något men dessto mer mer av vass och brännässlor. Trots allt kämpade vi oss igenom det hela och fick som bonus med oss enorma mängder kardborrar hem. Alla förutom Mika. Hon vägrade hänga på redan innan vi gått genom hagen ( och det var nog tur). 
Nåja, vi fick träna på att ta oss fram i oländig terräng utan att kunna se så mycket, Pepper gick se lite nytt och jag fick motion… Dessutom en omgång till sammarbete. Och vi tänkte inte många gånger på att vända om.

Overambitious again?

It might be that the lack of sleep that my boys are causing me right no
w clouds my thoughts… Most people had probably turned around even before they got out of the pasture.
Anyway, Pepper, David, Mika and I were supposed to go on a walk. As the horses were in the other end of the pasture I thought that we could start from there; there is a beautiful path there, crossing what is left of the lake around the castle.It is also on that rout that Pepper got caught earlier this year when he got a little of the road.
Peppers tail when we got back.
Today I got a new surprise; I haven’t been taking this road since Pepper and I got stuck in the mud and apparently no-one else had either. The “road” had disappeared but there was a lot of vegetation. we got thru it and as a bonus we brought back a lot of thistles. Everyone but Mika – she refused to leave the pasture and meet us when we got back home. (Luckily, she would have had a hard time to follow us).
Well, we got to try hard terrain, do something new that demanded cooperation and I got exercise… And no – we hardly ever thought about turning back.

Mer egentid

Att ha gäster har sina fördelar, idag blev det mer egentid i stallet. Därmed blev det en efterlängtad skrittur på Calinka med Mika i släptåg. Calinka har på sistone visat att hon vill umgås, hon följer mig ofta runt i hagen. 

Pepper, Bunny och Tea däremot har njutit så av gräset att de inte riktigt hör när jag visslar på dem; i vanliga fall kommer de då. Jag hann ändå rida Bunny några minuter i hagen. Tanken var att Tea skulle med, men hon stannade i stallet… Därmed gick Bunny och gnäggade och ville tillbaka till stallet medan Tea inte visade sig. Bunny skötte sig ändå bra och vi roade oss med att gå över ett antal diken i hagen. Inga problem sa Bunny. Tea fick sedan prova att bli ledd själv till hagen och vara själv den minut det tog innan mamma kom ut. Lite stressad blev hon, men allt gick kanonbra!  Det kommer bli kul att jobba mer med Tea i framtiden. 

More time alone

To have guests have its advantages; today I got more time alone in the stable. Therefor I could take Calinka for a walk at the road that we both had waited long for. Mika joined us. Calinka has really wanted my attention lately – she has been following me around in the pasture a lot. 

Pepper, Bunny and Tea instead have enjoyed the grass so much that they didn’t hear when I whistle, usually they arrives when I do. Anyway, I got time to ride Bunny for a couple of minutes in the pasture. The plan was to let Tea come along but she stayed in the stable. That made Bunny call out for her and wanted to go back to the stable. But Tea didn’t show up. Bunny behaved well according to the situation and we tried to pass some ditches in the pasture. No problems said Bunny. Then Tea got to try to be led alone to the pasture and wait there the minute it took until I got her mum outside as well. Tea got a little nervous but did fine. It is going to be fun to work more with her in the future!

Hösilage & mockning

Eftersom läkarbesöket på förmiddagen gav mig en massa medicin och order om högläge på foten (antar att höjden man får när man sitter i sadeln inte räknas som det) var tankenen smabb tur till stallet. Men så hörde hösilageleverantören av sig och ville leverera. Dessutom kunde han mocka ur lösdriften och ta med gödseln! Kanon; förutom att lilla lösdriften då behövde mockas ur för för hand. Jag hade svårt att göra det… Maken gjorde det ( och fick ett rejält arbetspass), kanske var han inte helt imponerad? Själv försökt jag sitta still så mycket som möjligt och hade David i knäet mest hela tiden och såg efter att varken Isac eller Mika kom invägen för traktorn.

Utommockningen av lösdriften har dessutom lärt mig en sak – under sommarn använder mina hästar lösdriften så mycket att de trampar ner innehållet mycket mer. Det i kombination med att jag inte fyller på med mycket halm under sommaren gör att bädden blir mycket bättre som gödsel; förra året försvann nästan allt och därför mockade vi inte ut förrän i
år -det har inte behövts.

I en gödselhög som skapades när vi städade av gårdsplanen tidigare i våras såg jag två snokar slingra i väg när traktorn grymt lyfte iväg deras hem. Vi har alla olika idéer om hur vår bostad ska se ut….
Dessutom blev det avmaskning av alla hästarna.
Picture of the snake from wikipedia.

Hay and mocking out 

As the visit to the doctor earlier in the morning gave me a lot of medicine and an order to keep the foot in a high position (I guess they didn’t mean horseback?) we planed on a short trip to the stable. But by hay delivery man wanted to deliver and could clean out and bring the dung from the shelter. Perfect; except that the small shelter needed to be cleaned out by hand. I had a trouble to do that… My husband did that (and got a good work-out); maybe he wasn’t very impressed by that work? I tried to be as non moving as possible and held David in my lap most of the time and looked out so Isac or Mika didn’t get in the way of the tractor.
Cleaning out the shelter taught me one thing – during summer my horses uses the shelter a lot and therefore stomps down the bedding. That in combination with that I don’t fill it up with new bedding makes it much better for the farmer. Last year the horses nearly got all the bedding away – leaving only a thin layer so I never even bothered about mocking out then.
In a pile of dung that was created while we cleaned the feeding area in the Spring two snokar (non- poisonous snake, grass snake according to wikipedia) take of when the tractor took away their home. We all have different preferences when it comes to where to live…

All horses also got dewormed.

Mika och sammarbete

För ett tag sedan prasslade det till i buskarna, strax efteråt kom Mimmi (katten) med en fågel i munnen. Den såg inte så ok ut att jag tyckte det var ide att ingripa utan djuren fick fortsätta “leka” med den. Tack och lov (?) ingrep Mika och hon är nog snabbare på att göra processen kort än den ordinarie katten.
Some time ago I heard something in the bushes, and shortly after wards Mimmi (the cat) arrived with a bird in her mouth. The bird didn’t look well enough for me to intervene so I let the animals “play” with it. Luckily(?) Mika bad the process shorter than the ordinary cat.