Pepperino och bollen

Pepperino fick leka med en boll – något han aldrig sett innan. Jag gillar hans attityd – inte rädd alls där. Lite otäckt var det när jag kastade bollen högt upp i luften (det fick jag inte med på film). Men direkt efter kom han tillbaka och lekte igen. Honey däremot är försiktigare, hon har sett bollen en gång innan, även om det var ett tag sedan. och Calinka höll sig på säkert avstånd hela tiden.

Pepperino got to play with the ball – something he never had seen before. I like his attitude – not afraid at all. It was a little scary when I tossed it high up in the air (I didn’t get that on the film). But he got directly back and played with it afterwards. Honey is a little more scared, even if she has seen the ball once before. And Calinka kept her self at a safe distance all the time.

Barnponnyn Whizzy

Jag behövde promenera Whizzy men hade två barn hemma. Så ett barn fick vara i vagnen och det andra på hästryggen. Sedan fick häst, hund och barn följa med till skogen. Vid närmare eftertanke var nog Whizzy riden omkring tre timmar totalt i hela sitt liv innan den här turen. Hon skötte sig perfekt!

På väg ut ur skogen såg jag plötsligt en stor timmerbil komma mot oss. Som tur var, var vi precis vid ett vägskäl och jag lyfte snabbt ner David och gick iväg några meter med Whizzy. Det hade inte behövts för Whizzy stod helt stilla.

 

The kids pony

I needed to walk Whizzy but had two kids at home. So, one kid in the stroller and the other on the horse.Then horse, dog and kids went with me to the forest. While I thought a little I realised that Whizzy had had a human on her back for about three hours totally in her life before this walk. She behaved perfectly!

On our way back and nearly getting out of the forest I saw a big truck coming our way. Luckily, we were at a crossing so I quickly got David of the horse and walked Whizzy some meters away from him and the stroller. There was no need for that as Whizzy just stod calmly and watched while the truck passed.

 

 

 

What we meet in the forrest – this was when it turned back and we were home safely.

 

 

 

 

 

 

 

Whizzys tredje ridtur

Idag satt jag upp för tredje gången på Whizzy. Åter barbacka och i grimma. Den här gången åkte jag inte bara häst utan började styra henne och be henne gå i den riktning jag önskade. Vi gick nog max 100 meter och jag satt nog inte mer än fem minuter på henne. Hon är så duktig och stabil.  Vi gick iväg bortåt och kollade vad de arbetade med på andra sidan huset ( vindskivorna sattes upp). Sedan tog jag en bild från hästryggen. Så duktig tjej!!! Att kunna starta en unghäst på detta sätt är en av de bästa egenskaperna hos den här rasen enligt mig.

Today I got onto Whizzy’s back for the third time.

Once again bareback and in a halter. This time I asked her to move according to my wishes – not only to accept me on her back. I think we did about 100 meters and five minutes. She is so good and level headed! We looked at what they did on the other side of our new house. Then I took a photo from her back. Such a good girl!!! To be able to do like this is one of the things I like the most about this breed.

Hästarna och delfinen

Vi fick besökare och jag tänkte att det kunde vara kul att visa hur hästarna reagerade på ett nytt objekt.  Passade därför på att ta med en plastdelfin som jag bara visat några av hästarna en gång tre år tidigare. Eftersom jag och David var själva hemma fick han följa med. Han tycker det är hans delfin så han kom att vara den som höll på med den. Fyraåringar är inte alltid lätta att styra eller inser vad som kan upplevas som farligt av hästar. Nåja, allting gick bra även om jag fick ingripa och lugna ner honom lite flera gånger eller se till att han inte befann sig i för farliga situationer. Därav blev det sådär kvalité på filmen. Hästarna reagerade däremot superbra och lbev inte ens särskilt rädda trots Davids tappra försök.

The horses and the dolphin

We got visitors and I thought it could be fun to show how the horses reacted to a novel object. Therefore I brought a plastic dolphin that I only had shown some of the horses once three years earlier. As me and David were home alone he joined us. He thinks it is his dolphin so he took charge of it. Four year old don’t always understand what horses might think is scary so I had my hands full with talking to the visitors and keeping David in some kind of control. More than once I had to try to get him to cool down and get out of potentially dangerous situations. Therefore photos and movie isn’t in the best quality. Still, the horses really reacted good.

We also brought the dolphin to the other pasture, but I only got this picture from that. (Iris & Whizzy is investigating it)

Tröskan

Bunny är inte rädd för tröskan. De övriga stod kvar lika nära tills den var lika nära som Iris.

 

Bunny isn’t afraid for the combine harvester. The others moved away when it was at the distance seen from the photo of Iris.