Ullekalv vintertid

The barn far, far away.

Igår var vi på Ullekalv och jag passade på att ta några kort med mobiltelefonen när jag tog en promenad med Mika vid skymningen.

Yesterday we went to Ullekalv and I made some photos with my phone when I took a walk with Mika when it started to get dark.
One of the pastures, it is not much wider than what is seen in the picture, but very nice and long.
Mika looking at the ponds that is now covered with ice.

Jul i Italien

Min man har sin släkt i Italien och nu var det länge sedan vi var där så i höstas bestämde vi oss för att fira jul och nyår med dem. Som tur är kunde Maria och Mimmi kolla till hästarna lite extra och så har jag ytterligare en kompis som bor i närheten som jag ibland hjälpt med hennes hästar som kunde ställa upp hon med. Att det sedan skulle bli blankis var inte beräknat, men oavsett hade hästarna fått vila denna period.
Trots att släkten bor i norra Italien var det mycket ljusare och längre dagar, och efter en inledning med regn och dimma blev det många soliga dagar med klarblåhimmel och över 10 grader i solen dagtid. Solen värmde dessutom på ett helt annat sätt än den gör här. Förutom mannens föräldrar han vi träffa hans bror och sambo, hans farmor, en faster och man samt några olika kompisar från när min man bodde Italien. I övrigt gjorde vi inte mycket, vi åt tills vi rullade fram, då var det en stunds slöande innan det åter var dags för massor med mat. Varje dag blir orden “Vissa äter för att leva, italienare lever för att äta” mer och mer sanna för mig…Några promenader för att njuta av det underbara vädret blev det såklart och så påmindes jag igen om varför det är så farligt att gå i affärer med min man; det finns ingen som plockar fram saker så glatt och ber mig prova än det ena, en det andra som jag inte själv skulle valt, “tvingar” mig att köpa när jag velar och ofta blir det favoriter i garderoben… 
Nu ser jag fram emot en ny vecka med lite mera rörelse, men där jag är ensam hemma med Isac. Vi han knappt hem så kallade jobbet och min man är nu i USA i en vecka. Hästarna kanske får vila ytterligare ett tag… Men det var väldigt trevligt att träffa dem idag även om Isac inte var ett dugg på humör för det.
All four photos below was taken within 10 minutes.
…first we left the playground and crossed this…

..then we saw this. It is an old building at the top, part of it is more than 1000 years old. In the front we saw two horses.
Passing between the buildings seen from previous picture.
To watch a garden at the other end that had hens.

What i find amusing in Italy is that some farm animals are keeps so close to neighbors. In Sweden you could not keep horses that close by in an area with so many houses, and probably not hen either (and if, there would be a lot of special papers written). Just about 10-15 minutes away is the center of the town, and there is a lot of houses all around, in “normal village garden size”.
My husband has his relatives in Italy and it was some time since we were there so during the Autumn we decided to visit for Christmas and New Year. Luckily Maria and Mimmi could look after the horses a little bit extra and another friend that lives close by, and that I sometimes help with her horses, could cover up for the rest. That it should be pure ice on the road wasn’t in my plans, but that that made it nearly impossible to work the horses anyway.

Even if the relatives lives in northern Italy the days was much longer and after a start with fog and rain we got many days with a clear blue sky and more than 10 degrees (Celsius) in the sun during the day. And, the sun was much warmer than here. Except meeting my husbands parents we also saw his brother and his girlfriend, his grandmother, an aunt and her husband and some friends from the time when my husband lived in Italy. Otherwise we didn’t do much except eating, relaxed for a while and started eating again. For everyday I understands the words “Some people eats to live, Italians lives to eat” better… Of course we took some walks to enjoy the beautiful weather and I were also reminded by why it is so dangerous to go shopping with my husband; there is know-one that with so much joy finds a lot of things for me to try out, things that I shouldn’t have chosen my self. Then he “forces” me to by them and they usually turns out to be my favorites…

Now I look forward to a new week with less food, but home alone with Isac. We hardly got home until my husband had to go to USA with work for a week. Maybe the horses get one more week of rest… But it was very nice to meet the horses today, even if Isac didn’t agree a bit with that plan.
Close by Kristian’s parents is a small hill that we walked around. Then, you quickly get to the “country side”.
We had a Christmas tree as well, and guess who decorated it?
A typical picture of Italian “autostrada”, but with less traffic than it can be.
 In a small street in Rimini, on our way to a restaurant that serves a lot of Italian fish dishes.
Someone didn’t like the food very much (except piadina) and hide under that table, he soon got company by our friends child that is among the same age.
I guess this is where we spent most of the time, exhausted after eating and just a meter or two away from the dining table.

Stall vs normal

A couple of hours later.

Om man träffar en person som man har lärt känna i stallet har jag upptäckte att det inte är säkert att man känner igen densamme i “civila” kläder. Min (och många andras) idé om stallkläder är nämligen en mängd avlagda kläder som inte riktigt passar in i garderoben längre. Så idag blir det bild av hur jag såg ut i stallet – och några timmar senare när jag faktiskt la ner lite tid på att fixa iordning mig. Lilla syster gifte sig nämligen!

If you meet a person that you learned to know in the stable you might not recognize the person in “civilian” clothes. Mine (and many others idea) about stable clothes is a lot of old, worn out clothes. Today is a picture me in the stable, and then a couple of hours later when I put some time at fixing me up. My little sister got married!
Rain and horses