Första trimestern

Sådär i början ville jag inte skriva om graviditeten, men jag började på ett utkast till ett inlägg och nu känns det som en lagom tid att publicera det… Fokus kommer att vara hur det påverkar vardagen med hästarna. (Veckonumren syftar till graviditetsvecka).

v.4 Ett positivt gravtest! Kanske kan det blir ett syskon till Isac, även om det är lång väg kvar …

v.5 Jag mår bra, kan egentligen inte tro att jag är gravid, vadå illamående? Brösten är förvisso ömma men det är ungefär allt, förutom att jag fryser massor. Särskilt direkt efter middagen när det är dags att åka till stallet. Trots att det är plusgrader blir det vinterjacka, mössa och termobyxor och ändå fryser jag. Jag har alltid läst att man ska bli varm av att vara gravid… Som tur är ger det sig så efter bara några minuter i stallet när jag har börjat röra lite på mig. Men fick jag välja skulle jag helst kura under en filt resten av kvällen. Tur att hästarna ger så mycket energi! Skönt att jag har suttit på alla hästarna någon gång, de känns så trygga att jag med gott samvete kan fortsätta rida så länge det känns ok. Men det blir inte till att sitta upp på någon häst som jag inte känner förrän det här är över.

v.6 Kände av bäckenet en halvdag och blev lite orolig att det skulle fortsätta så resten av tiden ut, men det verkade bara varit en engångs grej. Det går ju inte att bli bromsad redan nu, finns ju så mycket som behöver göras med hästar och stall.

v.7 Det är så kul att följa de vänta barn sidor som finns på nätet, helt otroligt hur mycket fostret redan kan och är utvecklat. Konstigt nog är jag inte trött ännu, vill minnas att jag var det vid denna tid med Isac. Jag har till och med slarvat mer än vanligt med sömnen…

v.8 Sömnslarvet gav igen, på söndagen blev jag väldigt trött och sov ett par timmar på förmiddagen. Det var troligen även trötthet som gjorde mig alldeles yr i huvudet, särskilt när jag reste mig eller satte mig. Bäst att försöka sova lite mer framöver. Kondisen börjar bli sämre, att gå i trappor får hjärtat att slå som bara den och jag flåsar massor. Inte för att kondisen var den bästa innan, men detta… Mår fortfarande inte illa, men har haft stunder när jag inte varit så sugen på mat. Trots det verkar jag ha gått upp något kilo i vikt, nåja, det har nog bakats lite väl mycket godsaker här hemma på sistone, så det kan vara anledningen. Nackdelen med att ha så få symtom som jag har är att det inte känns särskilt verkligt att jag ska ha barn, att man undrar om det verkligen kan stämma.

Ännu har vi inte berättat för någon att det ska bli barn – vilket gör det lite krångligt när det blir alkohol som tillval här och var. I helgen klarade jag av mannens promoveringsfest genom att vara chaufför – inte så konstigt när det var hans fest, dagen där på var nog alibit sämre. Då hade vi gäster hos oss och jag skyllde på Julmarknaden vid stallet – skulle det hända något vill jag kunna åka dit. Förra gången det var jippo där gick ju mina hästar ut genom en grind som mystiskt öppnades (i efterhand misstänker vi pyssliga Percy, men då gissade vi på någon besökare). Någon vecka tidigare var jag på övernattning med jobbet och då var det lite svårare, som tur var hade vi bordsplacerade och jag satt inte nära någon av mina kollegor så det var lätt att neka vid bordet och drinkbiljetten i baren kunde jag bara skänka bort och påstå att jag inte kände för. Frågan är om de misstänkte något?

v.9 Mycket ridning har det ju inte blivit hittills, bara några gånger sedan jag upptäckte att jag var gravid, hästarna är skadade hela tiden. Inget allvarligt, bara småsaker, som tur är. Nåja, vi ska väll komma igång snart och det går ju bra att motionera dem med tömkörning och promenader istället.