Min ridning

Jag rider allt mindre. Inte för att jag inte vill rida men av så många olika anledningar (ont om tid, staket måste fixas, måste vara hemma med familjen, häst tas emot, häst hämtas, någon kommer på besök, hästarna är redan ridna…. och ytterligare en miljon skäl.)

Det slog mig extra tydligt när jag faktiskt tog en tur på Percy förra veckan. Träningsvärk efter en tur som jag red minst en gång i veckan i våras med Calinka. Dessutom väldigt länge sedan jag var ute så länge eller långt. Och nej, det var ingen lång tur alls. Hoppas snart det blir mer ridtid, men jag myser också av skritturerna med Calinka. (Och hon gillar inte att vara ute med alla insketer, på hårda vägar nu utan skor och så vidare…. Ännu fler anledningar till att det inte blir så mycket ridning).

My riding

I spend less and less time on horseback. Not because I don’t want to ride but because of several reasons (lack of time, fences that needs to be checked, need to be home with family, horse to welcome, to go and get horse, visitors, horses already exercised… and a million of more reasons).

It struck me last week when I hacked out on Percy. My muscles ached after a normal trail ride, one that I did at least once a week with Calinka this spring. And it was such a long time since I took that trail, or for so much time or such a distance. And it really wasn’t a long trail. So I hope that I soon get some more time soon, but I enjoy the short trips with Calinka too. (She dislikes the insects and the hard ground now so even more reasons for less time on horseback. )