Lasta hästar: total body workout

Nu när det gått några dagar har jag återhämtat mig efter onsdagens prövningar. När hästarna anlände så visade det sig att de lastats i fel ordning, så vi var tvungna att lasta av några andra först för att komma åt Percy och Pepper. Helt plötsligt hade jag ett grimskaft i näven med ett ungsto i andra änden. Stoet visade sig vara mer vild än tam, och dessutom stark som en oxe. Hon var (knappt) hanterbar ända tills Ingrid ledde iväg Pepper – då flög hin håle i hästen och jag flög som en vante i vintervinden. Ett tag trodde jag att jag skulle få möta min skapare tidigare än jag räknat med, men jag kom undan med blotta förskräckelsen och en mörbultad lekamen. De senaste dagarna har det inte funnits en muskelgrupp som jag inte haft ont i – man kanske borde starta ett gym där folk får hantera bindgalna hästar?

Det uppstod en hel del annan kalabalik under av- och pålastning, men Percy och Pepper skötte sig exemplariskt. Det fortsatte de göra dagen därpå när jag åkte för att titta till dem. Percy är än så länge en ganska blyg liten tjej, men hon kom fram och nosade mig i håret och var särdeles söt och gullig. Pepper kan man knappt tro att han är hingst. Jag skulle ge honom medicin eftersom han varit dålig under resan, och det var synnerligen odramatiskt. Maggan och jag traskade in i hagen, höll i grimman och medicinerade utan några problem. På slutet var han lite surmulen (jag förstår honom, jag tvivlar på att medicinpastan smakade speciellt gott), men med en kedja under käken och en bister förmaning så stod han som en staty. Maken till lätthanterlig hingst har jag aldrig varit med om.

Jag försökte ta några kort när vi var där, men naturligtvis så hade jag med mig fel objektiv och ställde dessutom in kameran fel… suck. I stort sett alla bilder fick kasseras, men några blev i alla fall så pass hyfsade att man kan visa upp dem utan att ta fram skämskudden. Jaja, det blir fler fototillfällen!