Envis, envisare, min förkylning

Den här förkylningen tar priset, efter dryga två veckor är jag inte mycket bättre – och doktorn säger att det bara är ett virus. Så, jag har nästan helt suttit inne och maken har fått ta största delen med stallet (TACK!). Jag får rejäla hostattacker bara jag går utanför dörren. Några gånger har jag varit uppe och hälsat på hästarna, men mycket mer orkar jag inte. Tja, möjligen att tjata på den som har följt med i så fall. Första gången någonsin som jag varit så länge från stallet.

Största problemet är vad jag ska göra istället, snart riskerar jag att klättra på väggarna här hemma. Maten smakar inte längre (smaklökarna är ju bedövade och jag rör inte på mig) och tiden bara går. Nåja, som tur är har Calinka fått jobba några pass med Mariah och Maggan, Percy har fått vara ute på en promenad och Pepper fått lite hjärngympa en vända. I övrigt står de mest och äter verkar det som och väntar på varmare väder. Pepper fäller redan och blir gråare för varje dag.

Som tröst sa sonen “äskar dej” härrom dagen.

This cold is taking the prize, after more than 2 weeks am I not my much better than when it started. The doctor only tells me that it is a virus. So, I have been inddors most of the time and my husband has cared for the horses (THANKS!) I get outrageous coughing attacks going outdoors. I have visit the horses some times, but I don’t have enrgy for much more. Well, expect picking on the person joining me. First time ever that I have been away from the stable this long.