Allt händer samtidigt

Igår skulle jag på ett besök på vårdcentralen på morgonen. Det slutade med att jag kom ifrån Akuten vid 10 på kvällen….Nåja, jag mår bra. Kristian fick det värre, fick skynda hem för att hämta Isac och så ringde det för att hästarna mina hade rymt (igen)…Min telefon var ju avstängd.

Turligt nog var Maria och Ann-Sofie på väg för att kolla till dem ändå och hästovane Henrik lyckades få dem i rätt hage. Troligen har de kommit på att lyckas öppna den ena grinden i den tillfälliga hagen.  Tyvärr slutade inte problemen där eftersom hästarnan återigen hittade ut – en grind som inte brukar öppnas hade inte stängts efter riddarspelen… Pepper var dessutom upprörd. Först hade stona varit och flörtat med honom och så försvann de. Han sprang så att han låg ner i kurvorna har jag fått berättat och fixade på så sätt ett par mindre sår. 

Som tur var fick Maria och Ann-Sofie ordning på det hela – även om det tog ett tag. TACK!

Yesterday I had an appointment at a primary care center in the morning. At 22 I got out of the hospitals emergency department… I am fine, but Kristian got it worse. He had to leave early to get Isac from Kindergarten and then they called about my horses running free (again)… My phone was tuned of.

Luckily Maria and Ann-Sofie was on there way to check the horses anyway and “not so much a horseman” Henrik finally got the mares back in their usual pasture. Probably they have learnt to open the gait in their temporary pasture. But, the problems didn’t end there as the horse once more got outside the pasture. A gait that usually isn’t used was left open after the tournament this weekend. Pepper was upset. First the mares came flirting and then they disappeared. I was told that he had been running more than ever and manage to get a couple of small wounds.