Tankar kring fribetäckning I

Att släppa ihop ston med en hingst känns som en större risk än vid ”ett vanligt” ihopsläpp. Särskilt i detta fall när jag inte vet hur länge sedan det var Pepper gick med andra hästar – hur bra pratar han överhuvudtaget hästspråk? Å andra sidan vill jag att mina hästar ska få gå med sällskap, att de inte ska vara ”dömda” att stå själva. Min första häst stod ensam i minst fem år (innan jag hade hand om henne) och jag vet vad det gjorde med hennes psyke.

Rent krast är det ju också enklare för mig om jag inte behöver hålla i sto och hingst vid betäckning, även om typen av skador mellan de olika tillvägagångssättet säkerligen skiljer sig. En bra hingst tycker jag även ska kunna gå med en stoflock, särskilt av den rasen jag har valt. Men visst, det kan finnas godtagbara undantag också.

Däremot var jag osäker vid mitt hoppsläpp – det fanns flera faktorer:
När gick Pepper med andra hästar?

Percy är inte betäckt sedan tidigare och en häst som jag uppfattar som väldigt mild – skulle hon våga säga ifrån?

The bird have more action that the horses.

Jag har tänkt runt detta ungefär sedan hästarna kom och bestämde mig till slut att göra på följande sätt: Calinka är en häst som brukar vara hög i rang – men som ger sig om det krävs. Hon har också ett väldigt tydligt kroppsspråk och är en bra ledarhäst. Förra året betäckte jag henne (naturlig betäckning), men hon blev inte dräktig även om hon har haft en fölunge för många år sedan. Däremot fick jag veta att hon stod bra för hingsten när hon var iväg. Jag hade inte tänkt försöka något mer då hon inte är någon ungdom, men till slut tyckte jag ändå att det bästa var att låta henne träffa Pepper först. Antagligen skulle hon tala om för honom var ”skåpet skulle stå” och jobba på hans eventuella kommunikationsproblem om så var. Hon har inte heller skadat någon häst mer än någon skråma vid tidigare ihop släpp. Däremot skulle hon snällt ställa upp och bli betäckt om han uppförde sig korrekt. Med Calinka i hagen skulle jag också våga låta släppa in Percy eftersom de är mycket nära vänner. Calinka har vid minst ett tillfälle tidigare skyddat ”sitt” sto från påflugna valacker och skulle säkert ställa upp för Percy om det behövdes.

Så, främsta anledningen att ta in Calinka i flocken handlade om gruppdynamiken, att det skulle bli en bra och trygg flock. Om det blir ett föl eller inte är en annan sak. Men, hade jag inte kunnat tänka mig att behålla en Calinka avkomma skulle jag ändå inte gjort detta – jag anser inte att man ska föda upp travarkorsningar för att sälja utan, om så sker, för eget bruk..

To release the mares together with a stallion seems as a higher risk than ”normal”. Especially in my case as I don’t know how long it was since Pepper was together with other horses – how well does he speak the horses language?. On the other side, I want my horses to be able to have company, not to be ”doomed” to be by themselves. My first horse was alone for at least five years (before I cared for her) and I know what that did for her.

Honestly, for me it is simpler if I don’t have to have both mare and stallion on leash for covering, even if both way can give injuries (maybe a bit of different kind). But, I think that a good stallion should be able to stay with his mares, especially from the breed that I have chosen. But of course – there is certainly exceptions to that as well.

But, even with all this I was insecure about the introduction, based on some things:
When did Pepper play with other horses?
 Percy hasn’t been breed before and seems to be very mild – would she defend her self if she felt the need?