Veckan som gått

Förra helgen blev det lite ridning kul nog. Ytterligare en ridtur med sonen – så häftigt att han är så stor att vi kan rida ut tillsammans! Iris, Whizzy och Percy fick komma ut följande dag och efter någon timmes skritt var Iris så trött, så trött så Mathilda hoppade och och promenerade sista biten hem. Inte lätt att vara unghäst ibland.

Mitt i veckan passade jag på att använda ridbanan och även om den var lite väl knöglig känns det helt lyxigt att inte behöva använda pannlampan. Det är många år som jag behövt den för ridning, men nu måste den inte vara laddad, eller med. Det går bra att jobba i paddocken utan den! Nu måste bara jag börja förstå det och hitta tid att jobba hästar.

Last weekend I finally got to ride a little. Me and my son trail rode. It is so cool that he is old enough to be able to do that! Iris, Whizzy and Percy got on a trail ride the following day and after about an hour of walk was Iris so tired that Mathilda got of and walked the final distance back home.

In the middle of the week did I use the arena and even if it was a bit frozen and uneven is it so nice to not have to use the head lamp. It is many years since I didn’t have to use the lamp for riding and now I don’t have to keep it well charged all the time. I just need to learn that and start to work the horses more.