Nu är hon redan en vecka gammal, lilla Ayla, men det har varit en omtumlande vecka. Percy gick längre än någonsin med detta föl, kanske för att vädret inte varit så trevligt och det är tidigt på säsongen. Dessutom gick hon ifrån sin vana och fölade kring 3, istället för kring 6 på morgonen. I alla fall såg det bra ut, föl uppe tidigt och kom igång och diade. Däremot noterade jag att hon diade väldigt korta stunder, övriga föl brukar dia länge. Men, allt verkade bra så jag tänkte inte mer på det. Tidig eftermiddag hittade jag en klick diarré inne i boxen där de vilat en stund. Fölis verkade trött, men hade farit runt bra innan dess så inte så konstigt. Lite piggare på em, men hittade diarré ytterligare en gång. Pratade med grannen som sa att jag absolut måste ringa veterinären, så unga föl har inte diarré om de är friska. Tittade status igen och fölis kändes ändå bra, möjligen låg hon aningen upp med benen, men inte alls i den typiska “ont i magen” posen som jag sett en gång tidigare i verkligheten.

Avvaktade lite, men ringde till sist veterinären, om inte annat för att rådfråga. Veterinären (distrikarna, ingen annan fanns tillgänglig) tyckte inte att det var rekommendabelt att komma – att sticka ett friskt föl är trots allt en risk menade de. Och hon hade diat, och stoet hade bra råmjölksnivåer (jag kollar alltid det). Men, hon skulle prata med en kollega och återkomma. En timme senare ringde hon upp och då hade det blivit flera omgångar med diarré så jag kände att jag nog trots allt ville ha ett besök. Så, då sa hon att hon trots allt kunde komma ut.

Tur var det eftersom fölis blivit svagare när hon dök upp och foal chek visade på dåliga nivåer antikroppar. Det blev plasma mitt i natten och dropp eftersom hon även var uttorkad.

Påföljande dag var hon trots detta inte helt ok och det blev åter att kalla ut distriktsveterinär. De påtalade att det bästa vore att åka till klink men jag vet hur illa Percy tyckte om det så jag prioriterade henne i detta läget. Percy var en ängel medan vi behandlade dottern och bara stod och såg på. Bevakande. Hon rörde sig knappt alls och varken åt eller drack. Mer plasma och dropp och så sattes antibiotika (2 sorter), diarsanyl, ventalgin och andapsin in. Samt kräm att smörja halsen med efter att hon blivit stucken där och det var risk för hematom. Jag hörde att veterinären inte var positiv. VI gissade på magont och att det var därför hon inte åt som hon borde. Veterinären var lite positivare när hon såg provsvaren då antikropparna redan var upp på bra nivåer innan andra plasmagivan och övriga parametrar ok med tanke på tillståndet.

Jag började mjölka ur Percy mycket mer och mata lillan flera gånger i timmen. Så typ mjölka ur, mata, eventuellt mocka och så börja om igen. Grannen hade sagt att hon fått höra att svaga föl behöver mjölk var 15-20 minut… Percy var inte lätt att mjölka och Lillan vägrade bra med nappflaskan, till slut satte jag nappen i mungipan och tryckte sakta på flaskan så det rann in…

På kvällen blev det ytterligare ett besök med lite mera dropp, mera ventalgin (som tyvärr ges intravenöst och bara håller ca 8 timmar). Percy började få ont i juvret eftersom Lillan inte drack som hon skulle så det blev metacam till henne och sedan gick det lättare att mjölka ur igen (för en stund i alla fall). På natten var jag trött, men vi var uppe varannan timme och gav ca 2 dl mjölk. Jag hittade information på nätet att underhållsdosen för föl är ca 60 ml/vätska/kg och dygn, vilket i fölis fall borde vara ca 2,4 liter. Eftersom hon precis fått en liter dropp kändes det som om en deciliter per timme borde vara ett bra riktmärkte. (Senare fick jag bekräftat av veterinär att det borde stämma, även om en häst med diarré så klart behöver mera). Lillan började äntligen dricka bättre och slukade innehållet i flaskan. VId fyra på morgonen behövde hon bara väckas och sedan klunkade hon bra själv. Innan hade hon behövt lite i flaska för att sedan ta några klunkar direkt från Percy. Men sedan behövde hon lite hjälp med flaskan igen.

Det var tur att hon blivit bättre på att dricka, för Percy blev allt svårare att mjölka – hon släppte bara ner mjölk om Lillan stod under och sökte/puffade på juvret….

VI fortsatte hålla koll under dagen och veterinär kom ut för lite glukosdropp, ventalgin och gastro gard. Gastro gard är tydligen nu mer lite ifrågasatt då det höjer pH i magen och därmed också gör det svårare att bekämpa eventuella patogener som kommer in den vägen och därmed kan ska infektioner. Jag tog risken och hon fick två doser totalt (dvs två tillfällen). Efter detta började hon dricka helt själv och arbetet bestod ” bara” i att se till att hon ställde sig upp och kom på att dricka. Några timmar under kvällen fick jag hjälp med passandet av Lillan så jag kunde sova lite. VÄldigt värdefullt just då.

Sedan har det fortsatt och Lillan har gått upp själv och druckit, även om hon passats/medicinerats någon gång per natt (andapsinet gavs 4 gånger/dygn). Hon blev superpigg och började bocka, rejsa och till och med bli supersur när man mockat. Hon verkar fundera på hon hon ska bli galoppör eller rodeohäst som stor… Percy har mått bra av att äntligen kunnat gå ut korta stunder i hagen. Lillan har fått ha täcke eftersom hon varit lite svagare, men hade det inte varit för att benen är lite skeva ännu hade de fått vara ute mera. Idag är alla mediciner borta, men jag håller nära koll på henne, om än inte alls som tidigare. Nu hoppas vi allt fortsätter så här!

…och det här är som jag nu minns det, kan ha varit någon liten skillnad i när hon började dricka, exakt när vi började ge mediciner mm. Man blir lite trött och “inne i sin egen värld”. Fler bilder från förloppet på Instagram/Fb-sidan.

Lärdomar:

Hade jag insett att hon inte drack ordentligt hade jag kunnat underlätta mycket om jag nappflaskat henne med råmjölken tidigare. Plasma är dyrt!

Att hon inte gick att ge råmjölk med flaska redan när hon precis ställt sig upp kunde varit en signal, liksom att hon hade benen aning uppdragna under sig.

Diarré är helt klart inget bra tecken.