Julmarknad och tölt i mörkret

Några få gånger har jag varit med om de där magiska ridturerna, de som man minns resten av livet, det som är kärnan till varför jag håller på med hästar. Kanske var jag nära en sådan upplevelse igår. Min lust att åka till stallet var obefintlig och det var mörkt och lite ruggigt ute. Men sedan gav jag mig iväg med Percy. Rakt igenom julmarknaden som håller på att byggas upp. Ut i hagen där parkeringen är och där bad jag om lite tölt. Hon töltade på fint frammåt; jag satt alldels stilla i mörkret och hörde mest henne hovslag. Barbacka. Bettlöst. Oskott. Ett par korta galopper kunde vi inte motstå och hon kändes riktigt fin. Det må låta banalt med just då och där var det underbart. Och aldrig förr har jag upplevt något så härligt i tölt, något som förhöjdes av gångarten. Lycka.

Tea fick efteråt följa med ett varv för att kolla på alla konstiga saker. Det gäller att passa på med miljöträningen.