Det går långsamt med gården
Nu när det är mjuk i marken avbröt vi lösdriftsbygget för att få ner mer staketstolp. Så, vi började med en vända stolpar och trästaket och det flöt bra. Helgen därpå skulle var mannen borta men en kompis erbjöd sig att hjälpa till. Men, så blev ett barn magsjuk på fredag kväll. Påsken innebar fler lediga dagar så då borde vi kunna arbeta ett par av dem och hinna än mer. Om nu inte barnen blivit sjuka igen… (feber). Det blev ett lass med virke till staketet som vi skruvade fast så att det nu är två rader träslanor men mer vart inte möjligt att göra. Så nu slipper grnanarna undra över vårt konstiga sätt att bygga staket – det såg inte helt klokt ut med bara en rad träslanor…
Plants “saved”. (Well – we see if they survived but they have survived for more than 20 years without any care so far. Vårkrage, blåsippa, kaprifol, smultron och rabarber.
I helgen var det dags för nästa försök att jobba. Men, vi borde bara förbereda lite inför rivningen av husen – det fanns några små detaljer som vi inte hunnit. En snickarbänk som stod kvar, en spis vi glömt, några växter som vi ville gräva upp eftersom de stod ivägen för maskinerna och så fönstren. Men visst borde vi hinna några stolpar?
Jo, jo, det visade sig vara mer småsaker vi glömt – ett helt traktorlass för att vara närmare bestämt… Så stolpar hann vi inte med. Nästa helg kanske? Fast då åker mannen bort igen… Så, visst kan det vara lite frustrerande – å andra sidan händer det trots allt lite saker och vi kommer ett litet steg närmare varje dag. Även på hemma plan planerar vi, packar och förbereder. Med familj och ett gäng hästar kan man nog inte räkna med att allt går supersmidigt och att man har obegränsat med tid att arbeta.
Slowly working on the farm
The “few” things we forgot about…
Now when the ground is soft we halted the shelter build to put some fence poles in the ground. It started of well some weeks ago and we got some poles in the ground. The week after that my husband wasn’t at home but a friend offered to come and help. But, one of the kids got stomach sick on Friday evening so we couldn’t go. With some extra days of for Easter I saw a good opportunity to work – we could even get two days to work not only one as most weekends. But, the kids got sick again (fever). Still, we got to fill up the fence we had started with one more lane of tree. (So the neighbors might not have to wonder about the strange fence construction ).
This weekend were our next attempt to got somethings done. But, we had to begin with preparing for the demolition of some of the houses. It should only be a few details so I had good hopes that we could do some fencing.
It was windy and sand flying around. Saturday was even worse – my mum that has lived in the area for about 40 years have never seen anything like it.
I turned out to be many more things to do than we remembered. We filled up a wagon with stuff. Most of them small so it took time to bring them all. So – no time for fencing. Maybe next weekend? But then my husband leaves again… It can be a little frustrating but we get a small step closer each day. Planning, packing and preparing things at home if not on the spot. With family and a bunch of horses it isn’t strange that it takes a lot of time and that it is hard to get a lot of time to work.
The amount of fence we got right now. We just need to follow the road until we get to the house that can be seen far away to the left in the picture. Should be about 400 meters. Our farm isn’t in the picture, it is a little further to the left than what can be seen in the picture.
u är det bara omkring en månad kvar tills Percy borde föla. Hon ser ovanligt lugn ut och inte så otroligt tjock ändå. Ännu har hon inte börjat fylla på juvret eller släppa i bäckenbanden.
