Det har inte varit lätt att göra mycket annat än att försöka få hästarna att röra sig lite själv i hagen på sistone…
Iris
Whizzy
Iris
Iris & Honey
Whizzy
Honey & iris
Zeb
Iris
Honey
Bunny
Have I said that this girl (Honey) is gaited…
Iris
First trail ride and I could even make a photo..
Just nu har jag tre unghästar som jag börjat rida in. Jag får inte alltid tid att jobba så länge och jag är ofta själv. (Men bebis har en stor del i det). Av någon anledning fick det här mig att vara ännu noggrannare med förberedelserna och att försöka göra så mycket som möjligt utan att sitta på hästarna.
Det har varit löshoppning, tömkörning, promenader, lös med sadel bland annat för att lära styrning, vara själv eller med andra i skog och mark, vänja sig vid något på ryggen och något som bankar i sidorna, att gå fram själv först….
och träning vid uppsittningspallen. Nu har jag suttit upp på alla tre, själv, barbacka och enbart i grimma med tyglar.
Jag kan nog inte säga att jag rider dem än – jag är snarast en passagerare, men det är så kul att se att de två osäkraste nu har erbjudit mig att sitta upp. Inte direkt, de är båda lite tveksamma i början, men när de fått tänka en stund, vänja sig vid tanken. Då ställer de sig plötsligt nära pallen så att jag kan sitta upp lätt. Innan dess har de gått runt och sett till att hela tiden ställa sig så att jag precis inte kommer upp. Väl på ryggen har de uppfört sig bra – trots att jag bara har haft en grimma med ett par tyglar.
Misstänker att det är därför jag börjar gilla den här varianten på inridning – hästen väljer själv när den är redo.
Right now, I have three youngsters that I just have started. Often I can’t work as long or as often as I would like to. (My baby boy plays a big part in that). By some reason that made me even more careful with the preparations and to be able to do as much as possible without sitting on the horses backs.
I have been jumping them without a rider, ground driving, bringing them for walks, let them walk around loose with a saddle in the arena and more things. Every thing has had its own purpose, to learn how how to start and stop, be alone, see the forest, to have something on the back, touch in the leg aid area etc…
I haven’t fully started to ride them yet – I am more like a passenger, but the two most insecure has both offered me to get on their backs. It has been very clear as they used to walk around the mounting block and just get out of reach. Yet they don’t get straight up, but take a couple of laps and then park them self in a nice place for me to mount. But, when I get there I only have a halter and reins on them and they behaves very well.
That’s why I guess I start to like this way to start them – the horses has an option to chose when they are ready.
First time with Whizzy.
Eftersom barnen har kunnat hjälpa till har vi kunnat prova att tolka efter unghästarna. Ingen av dem hade någonsin dragit något – däremot är de tömkörda några gånger och har inte reagerat på tömmarna. Isac fick först gå med linorna efter hästen. Sedan fick han även dra med snowracerna och eftersom ingen av dem reagerade kunde han snart sätta sig och åka bakom dem. Både Iris och Whizzy var enormt duktiga och reagerade inte ett dugg på varken linor, snowracer eller att på dra. För varje häst blev det ett kort varv på några minuter runt gården.
Honey har jag inte tömkört, men vi provade ändå. Hon tyckte linorna var lite otäcka, precis som jag misstänkt, men höll sig lugn. Samma sak med snowracern – den lät lite obehagligt, men hon kunde tolerera den. Eftersom hon tyckte det hela var så pass mycket jobbigare avslutade vi där. Vi får se om det blir av att åka efter henne i år, eller om det får bli någon annan gång. Hon gjorde ett bra jobb där hon fick tänka och jobba med att ta det lugnt trots att hon inte var helt bekväm i situationen.
Second time – two kids on the snowracer.
As the kids could help me, we could let the youngsters pull the snowracer. None of them had pulled anything before, but I had worked them in long reins and they had never cared about the reins. First Isac just held the rope he was going to be pulled in behind the horse. Then He walked with the snowracer behind them so they could hear the noise. As neither of them reacted at all he could soon sit on the snowracer and be pulled. Whizzy and iris didn’t care the least about it and behaved so good! We just let them walk a few minutes around the farm. I haven’t been long reining Honey, but I tried her anyway. She thought the ropes was scary, as I had thought, but stayed calm beside me. She wasn’t happy about the sound of the snowracer either, but still stayed with me. As she found this so much harder than the other I didn’t put her any further. Maybe we continue another day and have her to pull us this year – otherwise it might be next year. I chose to stop as she did a good job and probably found it harder than the other two did.
Iris first time.
Honey just wanted to be comforted after her “hard” work.
Iris fick följa med mamma Percy på sin första uteritt.
Iris gick på fint framåt – så snabbt att Percy inte alls hängde med. 🙂
Iris got to join mum Percy on her first trail ride. Iris walked nicely – and so fast thatPercy got left behind. 🙂
