Långritt och Pepper chock

Sunshine and Calinka
Igår chockade jag Pepper – det blev dressyr i mörkert med pannlampa,  hästar i hagen bredvid och radio… Nåja, han skötte sig bra, men musken var inte i hans smak.
Idag red jag ut en långtur på Calinka, dryga två timmar. Det var länge sedan. Vi sällskapade med Sylivia och hennes Sunshine och fick okända vägar visade för oss. Härligt!
Yesterday I chocked Pepper – dressage in the darkness with only my lamp on the head, horses in the pasture close by and radio… He behaved well, but didn’t really like the music.
Rednossed Calinka
I often do a braid like this one when it is muddy outside.
Today I went for a longer trail ride with Calinka, more than 2 hours. That was a long time since I did that. We got company with Sylvia and Sunshine  that showed us some new roads. Nice!

Matte är bäst

Ibland undrar jag vad hästarna tycker om mig, inser inte att de faktiskt ställer upp extra för just mig. För att jag är jag. Nyligen visade tre av mina hästar det väldigt tydligt och det värmer.
Bunny tyckte inte om att hovslagaren skulle lyfta hennes bakfötter. Hon såg rädd ut och ville helst klättra upp i mitt knä om hon bara kunnat. Hovis är bra och snäll, så han sa aldrig ifrån, såg hennes rädsla och reagerade därefter. Med lite distraktion lyckades han så till några tag på högerbak fot. Men vänster, det villle hon inte. Inte ens när han bara lyfte den försiktigt framåt. Men, så fort jag bad henne om foten lyfte hon. Lika tryggt som alltid. Med lite gymnastik och trassel lyckades vi byta fot och den som höll i hästen så att hovis kunde fixa lite även på den foten. (Jag binder inte gärna upp oerfarna hästar). Själv är jag mest förvånad över att Bunny redan litar så på mig, hon har inte varit här länge och jag har inte lagt så mycket tid på henne.
Calinka kan ibland var alite tråkig vid skoning av bakfötterna, men det går nu bättre och bättre. Det brukar vara bräckningen som är problemet, men om jag tar bort skorna brukar allt gå bra för hovis. Så även denna gång, eller tills sista bakskon skulle slås fast. Då ville hon inte vara med mera. Även detta slutatde med att jag höll hoven och hovis spikade.
Maria myste med Pepper för någon vecka sedan, han gillar verkligen uppmärksamhet och klappar. Men det var inte bra nog, han ville bara att jag skulle mysa med honom. Maria har ändå hållit på med honom hela tiden sedan han kom till Sverige, så hon är inte precis okänd för honom. Så det var bara för mig att ge hon lite uppmärksamhet.
Percy då? Där har jag inte någon särskild historia just nu, men hon är ju ändå en helt fantastisk lite häst. Jag är fortfarande imponerad av hennes sätt att gå iväg med mig i mörkret, eller andra gången jag red henne och hon blev rädd, men stannade omedelbart, eller…
Sometimes I wonder what the horses really thinks about me, don’t really realize that they behave better just to please me. Just because I am me. Recently  three of my horses shown it very obvious and that warms my heart.
Bunny didn’t like when the farrier wanted to lift her hind feet. She looked scared and had climbed my lap is only she could. The farrier is gentle and didn’t never talk harsh to her, saw her fear and reacted upon that. With some distraction we managed to fix her right hind feet. But the left one, no. Not even when he tried to lift it carefully forward. But, as soon as I asked her for her foot there was no problem.As trusting as ever. With some gymnastics, and some struggle we manged to change position so he got the foot and I hold the horse (I didn’t tie her up as I prefer not to with more experienced horses) I am most amazed about that Bunny came to me for support, that she already trusts me, she hasn’t been here long and I haven’t done a lot of things with her.
Calinka isn’t always the most fun to shoe when it comes to her hind feet, even if it gets better and better. It usually  is to get rid of the old shoe that is the problem. If I don that part, the farrier can work afterwards. As this time, or until the last hind shoe was getting attached. She didn’t like that. Solution? I held the foot and the farrier attached the shoe.
Maria cuddled with Pepper a couple of weeks ago. He really likes attention and to be patted, but this time it wasn’t good enough. He wanted me to do it, Maria wasn’t good enough. Still, she has been handling him ever since he arrived in Sweden every now and then, so they are not strangers. So I just had to give him some attention.
Percy then? I don’t have any special story right now, but she is a fantastic little horse. I am still impressed about her behavior when we trail rode in the dark the other day, or the second time I rode her , she got scared but stopped directly, or….

Hovslagarbesök

Så kom då hovslagaren förbi igår. Skor på Calinka och verkning av de övrigas fötter. Bunny tyckte det hela var lite otäckt – hon som inte alls reagerat vid böjprovet. Kan det vara en reaktion efter det, typ ” okända män som lyfter mina fötter är inte så trevligt”. När jag lyfte fötterna har det inte varit några problem. Det kom även svar på maskproverna – ingen av hästarna har stora blodmaskar, skönt.
The farrier passed by and gave Calinka new shoes and the others a trim. Bunny found it a bit scary – she that didn’t react at al at the flexion test the other week. Maybe it is a reaction since then (something like “Strange men lifting my feet isn’t very nice”). When I pick her feet up she is totaly col about it.

Dagarna rullar på

Veckan har satt högsta möjliga fart som vanligt.
I måndags red jag dressyr på Calinka och hamnade åter på kant med henne. Vad är det med oss, surtanter båda två. Percy fick också komma ut, hon blev så glad och gick utan tvekan en kortare tur i mörkret med pannalampan och mig på ryggen. Vilken duktig häst. Bunny såg mest ledsen ut för att jag inte myste mer med henne.
Tisdagen istället var det Peppers tur och vi var ute sådär 40 minuter. Det skulle gått fortare, men Pepper ville mest bara skritta. Han är lite osäker på mörkret, även om det annars är svårt att märka. Bunny är aningen, aningen tjock i ena frambenen så jag pysslade bara med henne och försökte lära henne lite trick istället.  I övrigt har hästarna gått upp i vikt sedan hösilaget kom in – jag gissar att vissa mest äter hela dagen.
Idag ska Mimmi och Maria åka ut, Pepper, Percy och Calinka motioneras. Vi får se om det blir någon häst över till mig, eller om jag blir hemma ikväll.

The week has started of in high speed as usual.
At Monday I did dressage with Calinka and we disagreed again. I don’t know why – seems as we both turned into bitches. Percy on the other hand behaved perfect, not hesitating a second when we we left the other horses, in the dark, with only my head lamp and I on her back. Good girl! Bunny mostly look sad as I didn’t cuddle enough with her.

At Tuesday I took Pepper out about 40 minutes. We should have made it quicker, but he only wanted to walk most of the time. He is a bit insecure about the darkness, even if it is hard to recognize. I think this was his way to deal with it. Bunny is a little bit thick in her front leg so I just groomed her and tried to learn her a trick. All horses have gained weight since they got feed in the pasture – guess some of them don’t do much else.

Today Mimmi and Maria is going to visit, Calinka, Pepper and Percy needs work.I’ll see if it is one left for me, otherwise I stay at home.

På kant med tant

Det var länge sedan, men igår lyckades tant Calinka att göra mig riktigt sur. Som den äldre dam hon är VET jag att hon kan uppföra sig. Men igår ville hon inte bli fångad. Andra dagen i rad hon har sådana idéer, men nu fick jag lätt in Bunny. Trodde i min enfald att tant då skulle komma in till kraftfodret, men nej. Hon tänkt stå och hänga några meter bort (och gå iväg om man närmade sig). Pepper och Percy visslade jag på, men tydligen var de utom hörhåll. Bunny gillar inte att vara själv inne och blev så klart stressad. Trots allt gick det ganska bra om jag var med henne i boxen. Och då gick det ju ändå bättre att försöka få in tant eller “dövörona”.
När jag så putsat upp Bunny extra noga (vi skulle fota sedan) gjorde jag ett nytt försök att vissla på hästar. Bunny for runt i boxen och halkade (hon hade ju sett till att smutsa ner rätt bra där inne) så att hon trillade. Plötsligt hade jag en häst som var smutsigare på ena sidan än innan jag börjat fixa henne. Tack söta, rara Calinka för att du vägrar att komma in. Jag trodde vi hade disskuterat det här ganska många gånger genom åren och inte hållit på med dessa dumheter på ett bra tag. Men, tydligen behöver jag gå ut och jaga henne ett antal varv i hagen för att tant ska ge sig. Bara så hon kommer ihåg att det inte funkar med matte. När då dövörona äntligen dök upp dröjde det inte länge förrän tant kunde tänka sig att komma in och stod vid grinden…
Och nej, hade det varit någon av mina yngre förmågor hade det varit en helt anan sak, nu var det bara idéer och stoighet från tant. Hösten verkar ha fört med sig sådana till henne. Bara ett par dagar tidigare påstod hon ju för Maria att hon då absolut inte kunde några sidförande hjälper överhuvudtaget. För det mesta är hon skoj med sina idéer, men vissa dagar är hon billig… Och ja, vi är inte helt olika – kanske därför jag inte alltid står ut med idéerna.
It was a long time since, but yesterday Calinka made me angry. As an older lady, she KNOWS how to behave. But yesterday she didn’t want to be caught. Second day in a row with such ideas, so I brought Bunny in instead. Stupidly enough I thought that the lady would enter then to get her grain, but no. She stood a short distance away (and move away if approached). I called for Pepper and percy, but the seemed to be out of hearing distance. Bunny don’t like to be left alone indoors and got stressed. As long as I stayed in the stall with her, she was ok, but that made it difficult to get the other horses indoors.

When I had groomed Bunny well (we planned to do some photos) I called out for the horses again.. Bunny stressed around and fell in the stall (she had pooped earlier and that made her slip). In a second I had a horse that was dirtier than before I groomed her.. Thanks, sweet, kind Calinka for refusing to get indoors. I thought we had discussed this many times before. But, apparently, I need to chase her some laps around the pasture, that usually settles it. Just to remind her that this behavior don’t work with me. And when the “deaf horses” finally turned up it didn’t take long until the lady appeared at the gate…

And now, had it been any of my younger horses it had been a totally different thing, now it was just ideas and pure “mareishness”. The Autumn seems to have brought those ideas to her. Just a couple of days ago she claimed didn’t know anything about aids to move side ways when Maria rode her. Mostly her ideas is fun, but some days she is cheap. And yes, we are much alike – maybe why I can’t stand her ideas sometimes.