Långritt och Pepper chock

Sunshine and Calinka
Igår chockade jag Pepper – det blev dressyr i mörkert med pannlampa,  hästar i hagen bredvid och radio… Nåja, han skötte sig bra, men musken var inte i hans smak.
Idag red jag ut en långtur på Calinka, dryga två timmar. Det var länge sedan. Vi sällskapade med Sylivia och hennes Sunshine och fick okända vägar visade för oss. Härligt!
Yesterday I chocked Pepper – dressage in the darkness with only my lamp on the head, horses in the pasture close by and radio… He behaved well, but didn’t really like the music.
Rednossed Calinka
I often do a braid like this one when it is muddy outside.
Today I went for a longer trail ride with Calinka, more than 2 hours. That was a long time since I did that. We got company with Sylvia and Sunshine  that showed us some new roads. Nice!

Matte är bäst

Ibland undrar jag vad hästarna tycker om mig, inser inte att de faktiskt ställer upp extra för just mig. För att jag är jag. Nyligen visade tre av mina hästar det väldigt tydligt och det värmer.
Bunny tyckte inte om att hovslagaren skulle lyfta hennes bakfötter. Hon såg rädd ut och ville helst klättra upp i mitt knä om hon bara kunnat. Hovis är bra och snäll, så han sa aldrig ifrån, såg hennes rädsla och reagerade därefter. Med lite distraktion lyckades han så till några tag på högerbak fot. Men vänster, det villle hon inte. Inte ens när han bara lyfte den försiktigt framåt. Men, så fort jag bad henne om foten lyfte hon. Lika tryggt som alltid. Med lite gymnastik och trassel lyckades vi byta fot och den som höll i hästen så att hovis kunde fixa lite även på den foten. (Jag binder inte gärna upp oerfarna hästar). Själv är jag mest förvånad över att Bunny redan litar så på mig, hon har inte varit här länge och jag har inte lagt så mycket tid på henne.
Calinka kan ibland var alite tråkig vid skoning av bakfötterna, men det går nu bättre och bättre. Det brukar vara bräckningen som är problemet, men om jag tar bort skorna brukar allt gå bra för hovis. Så även denna gång, eller tills sista bakskon skulle slås fast. Då ville hon inte vara med mera. Även detta slutatde med att jag höll hoven och hovis spikade.
Maria myste med Pepper för någon vecka sedan, han gillar verkligen uppmärksamhet och klappar. Men det var inte bra nog, han ville bara att jag skulle mysa med honom. Maria har ändå hållit på med honom hela tiden sedan han kom till Sverige, så hon är inte precis okänd för honom. Så det var bara för mig att ge hon lite uppmärksamhet.
Percy då? Där har jag inte någon särskild historia just nu, men hon är ju ändå en helt fantastisk lite häst. Jag är fortfarande imponerad av hennes sätt att gå iväg med mig i mörkret, eller andra gången jag red henne och hon blev rädd, men stannade omedelbart, eller…
Sometimes I wonder what the horses really thinks about me, don’t really realize that they behave better just to please me. Just because I am me. Recently  three of my horses shown it very obvious and that warms my heart.
Bunny didn’t like when the farrier wanted to lift her hind feet. She looked scared and had climbed my lap is only she could. The farrier is gentle and didn’t never talk harsh to her, saw her fear and reacted upon that. With some distraction we managed to fix her right hind feet. But the left one, no. Not even when he tried to lift it carefully forward. But, as soon as I asked her for her foot there was no problem.As trusting as ever. With some gymnastics, and some struggle we manged to change position so he got the foot and I hold the horse (I didn’t tie her up as I prefer not to with more experienced horses) I am most amazed about that Bunny came to me for support, that she already trusts me, she hasn’t been here long and I haven’t done a lot of things with her.
Calinka isn’t always the most fun to shoe when it comes to her hind feet, even if it gets better and better. It usually  is to get rid of the old shoe that is the problem. If I don that part, the farrier can work afterwards. As this time, or until the last hind shoe was getting attached. She didn’t like that. Solution? I held the foot and the farrier attached the shoe.
Maria cuddled with Pepper a couple of weeks ago. He really likes attention and to be patted, but this time it wasn’t good enough. He wanted me to do it, Maria wasn’t good enough. Still, she has been handling him ever since he arrived in Sweden every now and then, so they are not strangers. So I just had to give him some attention.
Percy then? I don’t have any special story right now, but she is a fantastic little horse. I am still impressed about her behavior when we trail rode in the dark the other day, or the second time I rode her , she got scared but stopped directly, or….

Hovslagarbesök

Så kom då hovslagaren förbi igår. Skor på Calinka och verkning av de övrigas fötter. Bunny tyckte det hela var lite otäckt – hon som inte alls reagerat vid böjprovet. Kan det vara en reaktion efter det, typ ” okända män som lyfter mina fötter är inte så trevligt”. När jag lyfte fötterna har det inte varit några problem. Det kom även svar på maskproverna – ingen av hästarna har stora blodmaskar, skönt.
The farrier passed by and gave Calinka new shoes and the others a trim. Bunny found it a bit scary – she that didn’t react at al at the flexion test the other week. Maybe it is a reaction since then (something like “Strange men lifting my feet isn’t very nice”). When I pick her feet up she is totaly col about it.

Dagarna rullar på

Veckan har satt högsta möjliga fart som vanligt.
I måndags red jag dressyr på Calinka och hamnade åter på kant med henne. Vad är det med oss, surtanter båda två. Percy fick också komma ut, hon blev så glad och gick utan tvekan en kortare tur i mörkret med pannalampan och mig på ryggen. Vilken duktig häst. Bunny såg mest ledsen ut för att jag inte myste mer med henne.
Tisdagen istället var det Peppers tur och vi var ute sådär 40 minuter. Det skulle gått fortare, men Pepper ville mest bara skritta. Han är lite osäker på mörkret, även om det annars är svårt att märka. Bunny är aningen, aningen tjock i ena frambenen så jag pysslade bara med henne och försökte lära henne lite trick istället.  I övrigt har hästarna gått upp i vikt sedan hösilaget kom in – jag gissar att vissa mest äter hela dagen.
Idag ska Mimmi och Maria åka ut, Pepper, Percy och Calinka motioneras. Vi får se om det blir någon häst över till mig, eller om jag blir hemma ikväll.

The week has started of in high speed as usual.
At Monday I did dressage with Calinka and we disagreed again. I don’t know why – seems as we both turned into bitches. Percy on the other hand behaved perfect, not hesitating a second when we we left the other horses, in the dark, with only my head lamp and I on her back. Good girl! Bunny mostly look sad as I didn’t cuddle enough with her.

At Tuesday I took Pepper out about 40 minutes. We should have made it quicker, but he only wanted to walk most of the time. He is a bit insecure about the darkness, even if it is hard to recognize. I think this was his way to deal with it. Bunny is a little bit thick in her front leg so I just groomed her and tried to learn her a trick. All horses have gained weight since they got feed in the pasture – guess some of them don’t do much else.

Today Mimmi and Maria is going to visit, Calinka, Pepper and Percy needs work.I’ll see if it is one left for me, otherwise I stay at home.

Pepper på tuff tur

Pepper brought home some extra thistles.
Idag testade jag Pepper på en tuff tur – samma som vi tog Bunny och Calinka på förra veckan. Pepper skötte sig bra över leran och den smala vägen över sjön. Inte alls lika tveksam som Calinka. Diken var lite otäckt så jag fick hoppa av och leda honom. På vallen ville han springa fort, men jag fick till trav och det tempo jag önskade. En sådan häst! Däremot fick även vi med oss många tistlar hem.
Calinka fick sedan komma ut på en vända runt den andra sjön, vilket var alldels lagom. Efter att ha surat när jag skulle fånga henne blev hon väldigt glad när hon fick galoppjobba på grusvägarna.  Om vi kan fortsätta så här är hon snart i kondition igen.
Percy och Bunny verkade mest önska att de också skulle ha fått följa med, men de fick nöja sig med att få titta på när vinterns foder kom. Imorgon däremot är det planerat för att de ska få ha kul.
Calinka was still ventilating a bit when we got back.
Today I tried Pepper on a ruff trail – the same as we took last week with Bunny and Calinka. Pepper behaved well over the mud and the thin road over the lake. Not hesitating as much as Calinka did. The ditch was a little scary so I got of and then we crossed it easily. In the open area he wanted to run fast, but I easily got him in the gait and speed I preferred. Nice! But we brought back a lot of thistles.

Calinka got a trail ride around the other lake. She was not happy to be caught and we discussed that, but she got much more happier when she was allowed to to canter work on the roads. If we continue like this she be in good shape soon.

I like this look on the horse when I get back – sweaty and content about the work.
Percy and Bunny seemed as they also wanted to have joined us, but they had to survive only to be brushed and to watch when this years food was delivered. Tomorrow they probably get to do some fun things.

Eating and watching this years food  beeing deliverd.

Pepper and Percy also got some food.