Under förmiddagen åkte vi till Vernon Stamper och hade en trevlig pratstund. Han hade ett par fina hästar, men inget som var bättre än det jag redan sett.
Eftermiddagen var inte bokad och vi ringde Rea Swan igen för att se om hon hade några idéer på vart vi kunde ta vägen. Vi hamnade hos henne och väl där började hon ringa runt efter lämpliga hingstkandidater. Ingen hittades, men vi passade på att titta på hennes silverhingst återigen och så en närmare titt på hingsten hon inte visat vid senaste tillfället – Black Pepper. Han är inte min favoritmodell; något tunnare än jag önskar och lite länge i linjerna, men egentligen trevlig. Lite tveksamt sa jag ja till att ta in och titta på honom; hon tog honom i grimma och körde golfbilen med honom springande vid sidan. I stallet var vi tre personer som pysslade med honom och ett antal lösa hundar. Inga problem sa Pepper. Rea satt upp och efter en stund fick jag prova. Direkt fick jag känslan av den första hästen jag red in. Han svarade på vikthjälperna, men inte så tydligt; senare fick jag veta att han har cirka 30 dagars träning per år sedan han reds in och han är 5 år. När jag red honom hade han inte burit ryttare sedan en gång i juni. Maggan sa att jag hade ett leende på läpparna under hela ridturen. Jag kan bara säga att det klickade. När jag satt av kom han farm och nosade på min kind – nyfiket. Tidigare hade han på hingstvis varit lite naffsig, men det var helt borta nu.
Pepper är alltså fem år, ca 157 cm hög,svart konstantskimmel med väldigt ovanliga linjer inom Rocky Mountain världen – hans farfar är son till Tobe – men inte en av de kända stamhingstarna. Jag trodde han skulle vara fasligt dyr, men han visade sig vara ok för min budget. I övrigt behöver han skolas och musklas upp lite så kommer han att bli underbar. Han går ännu inte i form – även om nacken ser snygg ut följer inte ryggen med. Men, det kan ordnas. Dessutom är han far till två föl och ett tredje är på väg. Hans mamma och två halvbröder fanns att beskåda (en på mamma och en på pappas sida).
 |
| De sa att jag hade ett stort leende på läpparna under hela provridningen… |
 |
| Pepper’s mamma |
 |
| Peppers halvbror, de har samma pappa. |
 |
| Halvsyskon, med samma mamma som Pepper. |
Eftermiddagen var inte bokad och vi ringde Rea Swan igen för att se om hon hade några idéer på vart vi kunde ta vägen. Vi hamnade hos henne och väl där började hon ringa runt efter lämpliga hingstkandidater. Ingen hittades, men vi passade på att titta på hennes silverhingst återigen och så en närmare titt på hingsten hon inte visat vid senaste tillfället – Black Pepper. Han är inte min favoritmodell; något tunnare än jag önskar och lite länge i linjerna, men egentligen trevlig. Lite tveksamt sa jag ja till att ta in och titta på honom; hon tog honom i grimma och körde golfbilen med honom springande vid sidan. I stallet var vi tre personer som pysslade med honom och ett antal lösa hundar. Inga problem sa Pepper. Rea satt upp och efter en stund fick jag prova. Direkt fick jag känslan av den första hästen jag red in. Han svarade på vikthjälperna, men inte så tydligt; senare fick jag veta att han har cirka 30 dagars träning per år sedan han reds in och han är 5 år. När jag red honom hade han inte burit ryttare sedan en gång i juni. Maggan sa att jag hade ett leende på läpparna under hela ridturen. Jag kan bara säga att det klickade. När jag satt av kom han farm och nosade på min kind – nyfiket. Tidigare hade han på hingstvis varit lite naffsig, men det var helt borta nu.
Leave a Reply
Want to join the discussion?Feel free to contribute!