Två tanter

Gårdagen blev Calinkas. Jag var för trött efter helgens sjukdom för att orka med något annat. Svårt att fånga? Tja, hon stod vid grinden och det vara bara att lägga på grimman. Väl i stallet kände jag att tant behövde massage – särskilt nacken var öm. Precis som på mig. I söndags fick jag ondare i nacken än någonsin och det spred sig till svanken och skapade spänningshuvudvärk. Precis som på Calinka (eller hennes eventuella huvudvärken vet jag inget om).

Redan när tränset åkte på började Calinka gäspa – gång på gång. Hon visste nog vad som komma skulle – dressyr. När hon lossnar i de stela musklerna gäspar hon alltid och stela muskler fanns det gott om. Konstigt nog lyckades jag lura henne så att det aldrig riktigt tog emot – annars måste hon ofta säga att “det är stelt – det tar emot – det kan jag inte göra – är du inte klok?”, men inte denna gång. Däremot tog det längre tid än beräknat att få loss henne. Högersida ville inte och inte vänster galopp. Men med mycket gymnastik löste sig det mesta.

Percy var lika söt som alltid, men Pepper verkade inte uppskatta halvstormen som var hela dagen. När han såg mig med pannlampan gick han direkt sin väg (första gången det händer).

Eftersom jag inte hade någon som kunde fota fick det bli en gammla bild.

Yesterday was Calinkas day. I was to tired after the weekends illness to have the energy to work any of the other horses. If she was hard to catch? Well, she stood at the gate so I had to put the halter on and bring her indoors… I felt that she needed some massage – especially the neck was sore. As mine – the day before I got more sore in the neck than ever, a pain that spread to back and created a headache. Exactly as at Calinka (or – I don’t know if she had a headache).

When I put the bridle on she started to yawn – a lot of times. She probably knew what was coming – dressage. When her tense muscles relaxed she yawns – something that i usually seen in the beginning of a dressage training with her – especially if it was some time since she was worked. This time she was stiff – especially her right side and left canter. But with some slow work we made most of it go away. Usually she has to say “my muscles are stiff, that might hurt, I can’t do that, are you crazy?” but this time I managed to fool her.

Percy was as sweet as always while Pepper left as soon as he saw me (first time that happens). I think he didn’t like the wind – it was a very windy day and I came there with my head lamp in the dark.

As I didn’t have anyone to make a picture I took an old one.

0 replies

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.