Veckans negativa

Det har varit mycket små saker som satt sig på tvären på sistone så när jag idag upptäckte att Percy hade fått en spark på insidan av bakbenet kände jag bara att det var nog. Jag har försökt vara optimistisk, fölet som dog gjorde det möjligt att satsa på Falsterbo, även om det inte blev den bästa uppladdningen. När sedan Percy blev halt lite lagom innan kändes det hopplöst. Efter att ha löst de flesta logistiska problem som var man skulle bo och vilka som skulle med, inköpt sadel och en saddle suit skulle en hälta stoppa oss. Främst av allt känns det otrolgit tråkigt mot Percy eftersom hon verkar drabbas av allt just nu.

Men, veterinären hittade inget fel så vi var åter tillbaka – i två ridpass – sedan denna skada. Förutom att Percy så klart på passet däremellan nästan helt slutade tölta och tyckte trav var en mycket bättre gångart (hon som är min töltsäkraste häst som knappast gör något annat i vanliga fall). I alla fall bestämde jag mig för att sitta upp och se hur hon kändes då hon inte direkt verkade halt. Tur var det, för hon visade att hon mådde prima – hon ville galoppera i full fart på gräsvägen som bonden fixat. Så, väl tillbaka kändes det bra mycket bättre. Nu behöver jag bara klura på hur jag ska få till rätt färg på sadelgjorden och tränset som jag köpt för att matcha sadeln. Tydligen är det nästintill omöjligt att hitta utrustning i rättfärg till sadlen jag fick tag på… Tränset börjar mörkna, men gjorden verkar omöjlig. Och så är det blixtlåset som aldrig kommer till sadelväskan jag syr på och Calinka som var väldigt ovanligt trött på dagens ridtur och hästtransporten som jag ännu inte fått tag i inför resan…Hrm, kanske blir dålgit med uppdatering ett tag till här, det är för mycket annat som måste göras.

Men – vi såg en älgko med liten kalv idag, en räv och en häger – det lugnar (som tur är) ner mig lite. Särskilt i kombination med underbara hästar!

It has been a  lot of things that hasn’t really gone my way lately. Or most of all – not Percy’s way. Today I noticed that Percy had got a scar at the inside of her thigh and that really felt like one thing to much. I have tried to be positive, the foal that died made it possible to go to Falsterbo even if we didn’t get the best preparation time. When Percy got lame it felt bad. After solving a lot of logistic problems about where to live and how to travel, with whom, bought a new saddle and a saddle suit lameness would stop us.

When the vet didn’t find any problems and we got back (for two training sessions) she got this injury. And of course Percy has started to do other gaits rather than tolt right now (she that always has been very easy gaited). Anyway, I decided to get in the saddle as she didn’t seem lame. That was a good choices as she showed that she just loved to be out and wanted to canter a lot at the grass road. That made it feel much better. Now I only have to figure out how to get the girth and bridle that I bought to get in the right color. Apparently there are no leather that match my new saddle so I bought lighter ones to try to darken them. It works ok with the bridle , but the girth… And the the zipper that never arrives for my saddlebag and Calinka that was very tired while I rode her today and what trailer that I am going to rent for the trip… It might be few updates here for a little longer as there is so much other that needs to be done.