Veckan som gått

Förra helgen blev det lite ridning kul nog. Ytterligare en ridtur med sonen – så häftigt att han är så stor att vi kan rida ut tillsammans! Iris, Whizzy och Percy fick komma ut följande dag och efter någon timmes skritt var Iris så trött, så trött så Mathilda hoppade och och promenerade sista biten hem. Inte lätt att vara unghäst ibland.

Mitt i veckan passade jag på att använda ridbanan och även om den var lite väl knöglig känns det helt lyxigt att inte behöva använda pannlampan. Det är många år som jag behövt den för ridning, men nu måste den inte vara laddad, eller med. Det går bra att jobba i paddocken utan den! Nu måste bara jag börja förstå det och hitta tid att jobba hästar.

Last weekend I finally got to ride a little. Me and my son trail rode. It is so cool that he is old enough to be able to do that! Iris, Whizzy and Percy got on a trail ride the following day and after about an hour of walk was Iris so tired that Mathilda got of and walked the final distance back home.

In the middle of the week did I use the arena and even if it was a bit frozen and uneven is it so nice to not have to use the head lamp. It is many years since I didn’t have to use the lamp for riding and now I don’t have to keep it well charged all the time. I just need to learn that and start to work the horses more.

Och inte har det blivit mycket hästmotion på sistone…

Ikväll kommer mannen hem efter tio dagars utlandsresa. Då är det svårt att hinna rida själv när man har tre barn att ta hand om, särskilt som det blåst kraftig flera dagar. Tanken var att Mathilda skulle hjälpa mig och det började bra, men som vanligt fick även hon problem när resten av familjen blev sjuk. Lite komiskt att det så ofta är så – antingen är vi för få som kan rida eller för många. Sällan det är lagom. Och det brukar alltid vara rimliga anledningar – bara dålig timing.

Nu börjar jag åter jobba efter föräldraledigheten, så vi får se hur det blir. Det finns i alla fall en del blogginlägg som jag skulle kunna skriva, bilder att redigera… Frågan är bara när 🙂 Tur det går att lägga upp bilder snabbare via Instagram

And it hasn’t been a lot of horses worked lately…

Tonight is my husband returning from a ten day trip with work. Then is it hard to find time to ride with three kids to care for and a lot of wind. The plan was that Mathilda should work some of them and it started out great – until her family got sick. It is kind of comic that it is often like that: when I can’t find time my helpers also get (  legitimate) reasons and then now and then we get to many. Still haven’t learned how to get it to work well.

 

2018 – Gott Nytt År

2018 – ett sådant år!

Pink Ride – me on Honey and my son on Calinka

Varje år har sin charm och 2018 har verkligen varit fullspäckat! Det finns mycket jag hade önskat att jag hunnit göra, men jag får vara mer än nöjd med det vi faktiskt lyckats med.

Äntligen flyttade vi in i vårt nybyggda hus och vi börjar komma iordning. Flytten skedde mitt i den ovanligt varma sommaren vilket gjorde att vi hade över 30 grader varmt inomhus eftersom vi inte hunnit få upp några skydd för att hindra värmen från att komma in. Än finns det lite mer att göra, men det känns så bra! Till och med trädgården börjar sakta, sakta ta lite form.

Årets föl Pepperino föddes i juni och var tingad redan efter ett par dagar. Pepper betäckte fler ston än någon säsong tidigare (9 st, varav 4 av mina). Whizzy och Iris inridning påbörjades – de är så duktiga! Whizzy fick tom bära David på ryggen innan hon burit ryttare många gånger. Att dra snowracer var inget problem för någon av dem. De fick även bo hos Mathilda på ett långt sommarlov vilket säkert var nyttigt för dem. Jag satt äntligen upp på Honey och red henne försiktigt, försiktigt några gånger. Eddie och Zeb flyttade till sina nya ägare – lycka till med era hästar! Embla kom hit på försäljning och hittade ett bra hem och Rose flyttade in i flocken medan Bunny älskade sitt jobb som turridningshäst på Ösjönäs.

 

Rose

Det blev en Pink Ride och jag har äntligen kunnat börja utforska ungdomens ridvägar igen. Som jag har längtat efter det!

I april blev det hux flux en clinic för examinatorer av Rockys och nu får jag och två svenskar till examinera rockys! Det kommer vi ha stor nytta av i framtiden, även om jag självklart inte får godkänna mina egna hästar. Att filma går bra, men det underlättar att ha någon på plats och slippa en del av det arbetet.  Tack så mycket Tara och Görill för att vi kom på och fick till detta!

Ljust på ridbanan blev det med – något jag i flera år tog för givet, men som jag inte haft tillgång till på tio år nu. Ytterligare en lyx är att ha fått en sadelkammare efter att i över ett år ha haft nätan all hästutrustning i en stor hög under pressening. Snacka om lyft! Lösdrift nummer två blev äntligen inflyttningsklar, nu saknas bara en hängränna.

Den varma sommaren innebar även att jag fick vara innovativ för att få tag på foder och att jag lyckades övertala pappa om att ta halm. Plötsligt sålde jag därför halm åt höger och vänster.

We had a Pink Ride and I could finally start to explore those trail that I rode as a teen. I have been longing so much for that!

 

Tack room!

  Percy & Pepperino

2018 – what a year!

Every year has it charm and 2018 has been a lot! There is so much I had wished that I had had time for, but I have to be happy about what I have managed.

We finally moved into out new house and started to get everything in place. We moved in the middle of the unusally warm Summer with more than 30 degrees (celsius) inside the house as we hadn’t got any sun protection up. There is still things to do, but it all feels very good!. Even the garden has started to trasform into a garden even if it still needs much more time.

  Whizzy pulling the snowracer

 

This years foal Pepperino was born in June and got a potential buyer in only a couple of days. Pepper breed more mares than any season before (9, 4 of those mine). Whizzy and Iris got started – they are so good! Whizzy even got to carry David after only a few hours with a rider. The both pulled the snow racer without any hesitation. They got to stay at Mathilda’s during a long Summer holiday that probably was very educative fort them. I finally got to ride Honey a few times and she did great. Eddie and Zeb moved to their new owners – I wish you the best of luck with them! Embla got her and we found her a great home. Rose joined the herd and Bunny loved to work as a trail horse at Ösjönäs.

In April I just happen to have an Examiners clinic and now I am one of three that passed the test to become RMHA Examiners in Sweden. That is going to be great for the future, even if I can’t examine my own horses. To make movies is ok, but it is easier to get someone to get to your place. Thanks Tara and Görill as you made it happend!

I finally got light at the arena – something I took for granted for many years, but that I had been without for ten years now. I also got a Tack room after having nearly all horse stuff in a pile under tarps in the barn. I am so happy about that! Horse shed number two is also finished (or it misses like one small thing…)

The warm Summer also made hay to become scares so I had to be creative to find the food needed and suddenly I found my self selling the strax that I managed to persuade my father to get from his fields that I didn’t need.

One of the mares Pepper had a date with this summer.

Pepper and our new house

Examinators clinic

Eddie & Zeb

Embla

Barnponny