Jag har träffat alla typer – de som knappt rör en häst från dagen de gjort ett positivt graviditetstest till de som tävlar fälttävlan, rider till problemhästar eller sitter upp bara dagarna före förlossning. Själv har jag valt något mellanting. Ridning innebär trots allt en del risker och då vill jag minimera dem. Därmed sitter jag inte upp på någon okänd häst när jag vet att jag är gravid – och jag skulle inte heller sitta upp på mina egna om jag inte ansåg det säkert. Det blir även vissa begränsningar i vad jag gör och vilka situationer jag sätter mig i. Calinka är exempelvis en så pass dålig hopphäst att jag inte hoppar henne, jag har undvikit att rida Pepper när det varit mörkt och halt då jag sett att han halkat flera gånger. Jag har inte satt oss i situationer där jag vet att hästarna inte är trygga, nya platser eller ”kända monster” i skogen och så vidare. Därmed anser jag att jag har gjort vad jag har kunnat för att göra ridningen så säker som möjligt.
Nästa parameter som spelar in är såklart även hur jag känner mig på hästryggen. Känns det inte bra skulle det inte vara ett alternativ att fortsätta,. Ett par gånger fick jag lite balansproblem – antagligen för att magen växte snabbt just då och jag inte hängde med. De gångerna var det bara att ta det lugnt och välja häst och ridtur med än mer omtanke. Lite kul har det även varit att konstatera hur olika min kropp har upplevt de olika hästarna. Bomsadeln och Calinka var det första som började ge sig tillkänna när jag satt av och snart gillade bäckenet inte kombinationen när jag satt på hästryggen heller. Den bomlösa sadeln och Percy är den kombination som har fungerat längst. (Jag använder den bomlösa sadeln på alla hästarna då och då). Tydligen vill jag ha en mjuk sadel och mjuka gångarter. Pepper må vara mjuk men i och med att han mest har travat under ryttare klarade jag inte att rida honom lika länge. Och Bunny fick ledigt från ridning innan jag fick problem på hästryggen.
Pregnancy and horses
I have met them all: the ones that hardly touches a horse after they got a positive pregnancy test and the ones that compete in cross country, fix problem horses and sit on horseback only days before delivery. I have chosen to do something in between. To me, horseback riding still is a risk and I want to minimize the risk. Therefore I don’t ride horses that I don’t know and shouldn’t sit on any one of mine id I didn’t trust them to behave. Still, I limit myself and what I do. For example, Calinka don’t jump well at all and therefore we don’t jump, I have chosen my times with Pepper as he dislikes wind and seems to have a larger tendency to slip at ice. I haven’t brought the horses to new places or environment where I feel they might react as they are not used to it. Therefore we have been working from the ground while it have been dark and icy or windy. This and other things makes me believe that I have done a lot to make it safer, not foolproof, but still as safe as possible if I should continue to ride while pregnant.
Of course I also have to think about how I feel on horseback. If it wouldn’t feel good I had no option than to stop. For example I felt a little bit out of balance a couple of times. Probably as the stomach grew a lot at that time and my body didn’t really adjust fast enough. Those times I chose horse and were I went even more carefully and then I regained my balance. It has also been interesting to see how much bigger difference I have noticed between my horses. My English saddle with a traditional saddletree and Calinka were the first combination that gave me problems – my pelvis didn’t like me when I got off, and soon it didn’t like me even while in the saddle. The treeless saddle and Percy on the other hand is what have been working the longest. Apparently I prefer to gait and a soft saddle. (I use the treeless saddle on all horses now and then. Pepper has softer gaits than Calinka, but as he mainly trots under saddle right now it is harder on my body. And I gave Bunny “before birth vacation” before I got any problems at all at horseback.
