Min man har sin släkt i Italien och nu var det länge sedan vi var där så i höstas bestämde vi oss för att fira jul och nyår med dem. Som tur är kunde Maria och Mimmi kolla till hästarna lite extra och så har jag ytterligare en kompis som bor i närheten som jag ibland hjälpt med hennes hästar som kunde ställa upp hon med. Att det sedan skulle bli blankis var inte beräknat, men oavsett hade hästarna fått vila denna period.

Trots att släkten bor i norra Italien var det mycket ljusare och längre dagar, och efter en inledning med regn och dimma blev det många soliga dagar med klarblåhimmel och över 10 grader i solen dagtid. Solen värmde dessutom på ett helt annat sätt än den gör här. Förutom mannens föräldrar han vi träffa hans bror och sambo, hans farmor, en faster och man samt några olika kompisar från när min man bodde Italien. I övrigt gjorde vi inte mycket, vi åt tills vi rullade fram, då var det en stunds slöande innan det åter var dags för massor med mat. Varje dag blir orden “Vissa äter för att leva, italienare lever för att äta” mer och mer sanna för mig…Några promenader för att njuta av det underbara vädret blev det såklart och så påmindes jag igen om varför det är så farligt att gå i affärer med min man; det finns ingen som plockar fram saker så glatt och ber mig prova än det ena, en det andra som jag inte själv skulle valt, “tvingar” mig att köpa när jag velar och ofta blir det favoriter i garderoben… 

Nu ser jag fram emot en ny vecka med lite mera rörelse, men där jag är ensam hemma med Isac. Vi han knappt hem så kallade jobbet och min man är nu i USA i en vecka. Hästarna kanske får vila ytterligare ett tag… Men det var väldigt trevligt att träffa dem idag även om Isac inte var ett dugg på humör för det.