Iris fick följa med mamma Percy på sin första uteritt.
Iris gick på fint framåt – så snabbt att Percy inte alls hängde med. 🙂
Iris got to join mum Percy on her first trail ride. Iris walked nicely – and so fast thatPercy got left behind. 🙂
Ibland får man försöka lösa olika problem. Eftersom vi ännu inte har rinnande vatten på gården har det i år v
arit fokus på vattenförsörjningen. En gammalt vagnsunderrede byggdes sporadiskt ihop med en stor tunna för att ha vatten för några dagar i taget, men när det började frysa och traktorn hade snöplog istället för skopa fick vi dra vatten med en gammal timmerkälke som jag tursamt hittade i ladugården.
Hästarna har även haft en ovana att knuffa iväg vattenkaren och då går ofta elkabeln som värmer upp dem sönder… Även det har jag försökt lösa och det verkar ha fungerat bättre än tidigare.
Sometimes you get some problems to solve. As we still don’t have running water at the farm, much time have been spent to bring water. We rebuilt an old wagon so it could hold a big water tank on top so the water would last much longer. But, with freezing temperatures that didn’t work any longer. Instead I found an old timber sled that we could pull by the car when the tractor was occupied with plowing snow instead of carrying water.
The horses has also got in the habit of playing with the water bins. That often makes the cable that warm them up to break. So, I have tried to solve that to, and I think is works better than before.
Percy, Bunny och Calinka fick busa runt i paddocken. Det råkade stå ett hinder uppsatt och ibland roade de sig med att hoppa det – även om det inte hade varit min tanke.
Percy, Bunny and Calinka played in the arena today. It happened to be a obstacle there so sometimes they jumped it – even if I never intended that.
Satt upp och red Honey barbacka. Trots att jag har en känsla av att hon är en ganska pigg häst stod hon mycket still och böjde sig så hon kunde nosa och bita i min stövel. Framåt ville hon inte alls på mitt kommando, men bakåt… Fast om vi bytte riktning 180 grader kunde hon gå framåt, ut i oskottade snön. När vi vände tillbaka några meter bort töltade hon några steg med mig…
She just grabbed it in the bucket and started to toss it around…
Jag tror vi har några saker att lära oss framöver (att följa mina kommandon är inte det minst viktiga), men hon accepterar glatt att jag rider henne vilket i sig är väldigt positivt. I det stora hela har hon blivit en så mycket gladare häst och på sistone följer hon mig inte bara runt i hagen – hon har även börjat leka och undersöka lite – som med borstarna. Jag tror att hon äntligen börjar återhämta sig från resan från USA – något som tagit henne mycket längre än någon av mina andra hästar.
I rode Honey bareback in the halter. I have a feeling that she is a rather forward going horse, but she was most standing still. She bent her head multiple times so she could sniff and bite my boot. She didn’t want to go forward, but backing… But, changing the direction 180 degrees and she could go forward and out in the snow. Turning back she offered some steps in gait…
I think we have some things to learn (to follow my direction is not the least important), but that she accepts me on her back is a big step according to me. She has become a so much happier horse and has lately she isn’t only following me around in the pasture – she has started to play with and investigate stuff in her surrounding. As with the brushes. I think that she finally is starting to recover from travelling to me – something that has taken her so much longer than any of my other horses.
Frida hälsade på och vi passade på att tolka med snowracer efter Pepper. (Jag och David åkte, Frida red och Leo sov i barnvagnen). Hon passade även på att prova Iris – fjärde gången Iris hade någon på ryggen.
Frida visited and we let Pepper pull the snowracer while Frida rode him and Leo slept in the stroller. Frida also tried Iris – the fourth time Iris ever had anyone on her back.
