Terrängteräning/cross country training

Jag såg en annons för träning för ekipage på alla nivåer på terrängbanan här i närheten. Jag måste vara tokig, men blir faktiskt sugen på att vara med då det är skrittavstånd och jag känner tränare…Att tant i fråga inte har hoppat över hinder (typ 40 cm) sedan i höstas är ju en helt annan sak. Liksom att hennes hopteknink har en hel del mer att önska. De andra två är ju överhuvdtaget att tänka på – de har ju inte hoppat med ryttare en enda gång…

I saw an ad for cross country training at the cross country field close by for horses and riders at all levels. I have to be crazy, but it would be nice to join as it is walking distance from here and I know the trainer… That my lady hasn’t been jumping since this Autumn (and then 40 cm heights)  is another thing. As well as her jumping technique has (much) more to wish for. The other two is not even up for thoughts – they haven’t been jumping with a rider at all…

Allt händer samtidigt

Igår skulle jag på ett besök på vårdcentralen på morgonen. Det slutade med att jag kom ifrån Akuten vid 10 på kvällen….Nåja, jag mår bra. Kristian fick det värre, fick skynda hem för att hämta Isac och så ringde det för att hästarna mina hade rymt (igen)…Min telefon var ju avstängd.
Turligt nog var Maria och Ann-Sofie på väg för att kolla till dem ändå och hästovane Henrik lyckades få dem i rätt hage. Troligen har de kommit på att lyckas öppna den ena grinden i den tillfälliga hagen.  Tyvärr slutade inte problemen där eftersom hästarnan återigen hittade ut – en grind som inte brukar öppnas hade inte stängts efter riddarspelen… Pepper var dessutom upprörd. Först hade stona varit och flörtat med honom och så försvann de. Han sprang så att han låg ner i kurvorna har jag fått berättat och fixade på så sätt ett par mindre sår. 
Som tur var fick Maria och Ann-Sofie ordning på det hela – även om det tog ett tag. TACK!
Yesterday I had an appointment at a primary care center in the morning. At 22 I got out of the hospitals emergency department… I am fine, but Kristian got it worse. He had to leave early to get Isac from Kindergarten and then they called about my horses running free (again)… My phone was tuned of.
Luckily Maria and Ann-Sofie was on there way to check the horses anyway and “not so much a horseman” Henrik finally got the mares back in their usual pasture. Probably they have learnt to open the gait in their temporary pasture. But, the problems didn’t end there as the horse once more got outside the pasture. A gait that usually isn’t used was left open after the tournament this weekend. Pepper was upset. First the mares came flirting and then they disappeared. I was told that he had been running more than ever and manage to get a couple of small wounds.
Luckily Maria and Ann-Sofie cleared up the situation – even if it took a while. THANKS!

Vänner

Calinkas eye just tells how nice it is…
Pepper managed to get a new make-up


När jag kom imorse stod Calinka och Percy och putsade varandra. Länge. Calinka är inte precis hästen som putsar vem som, det är få hästar genom åren som hon haft en sådan relation med. Kul att de funnit varandra så bra.

When I arrived this morning Calinka and Percy was grooming. A lot. Calinka is not really the horse that grooms everyone, it is few horses thru the years that she has had that relationship with. Nice that they have found each other.

Riddarspel




Idag hade jag koll på hästarna genom att hjälpa till med barnens riddarspel. Kul, vi ledde hästarna och så fick barnen slå ner muggar med ett svärd eller “en pinne med snöre och tennis boll i änden eller träffa en quinta med en lans.

Tur var det att jag var på plats då jag under pågående riddarspel fick telefonsamtal om att mina hästar var på rymmen. Deras grind stod öppen och nu hade de kommit nära en hingst som inte var särskilt lung… Som tur var fick vi tag i hästarna och tillbaka dem i hagen. Nedan lite bilder från dagen.

Today I watched the horses by helping out at the childrens tournament. It was fun. The kids was lead and had to put down cups with a sword or a stick with a “ball connect at a string” or hit the “quinta” with a long stick.

Luckily I was at place when I got a phone-call that my horses was running outside the pasture. Their gate was open and they had gotten close to a stallion that wasn’t very calm. Luckily all horses got caught and back in their pastures. Below some pictures from today.

Miljöträning

Igår var tanken att motionera alla hästarna ordentligt. Det gick sådär…

Ridbanan har varit okuperad i ett par dagar, men vi kom knappt ut heller. Pepper fick miljöträning genom att först promenras i stonas hage och sedan ridas. De där andra hästarna var spännande och då försvann fokus lätt från matte. När jag så satt upp tog vinden i rejält och så började det regna…Väder som Pepper verkligen inte brukar gilla. Trots det fungerade det bra, men det blev väldigt tråkig ridning då det met blev fram och tillbaka på de vägar som fins i hagen. Nåja, Pepper skötte sig bra.
Rainbow
Look at the rain and wind…
Stona gjordes iordning och vi lyckade tråkla oss igenom alla tält, bilar, människor och annat. Bra gjort av dem! Maria red iväg, jag longerade Percy i hagen där vi brukar rida och hon var inte glad över att vara själv. Nåja, på hemväg var allt lite otäckare (fast hon skötte sig bra) och väl i hagen skrek hon en hel del  – och sprang. Medan Maria red jobbade jag vidare med hagen. Varken Maria eller Calinka var nöjda när de kom hem. Det visade sig att ridvägen var avstängd med en kohage när de skrittat hela de tråkiga tre kilometerna. Så, nästan inget spring alls för dem utan skritt tillbaka.
Yesterday the plan was to work all three horses. It didn’t went really as planned…
Some of the things that we passed by.
The arena has been occupied for a couple of days, but we hardly get out if the area. Pepper got environmental training as we first walked in the mares pasture and the I rode him. These other horses was so interesting, and then he forgot a bit about his owner. When I got in the saddle the wind blew a lot and it started to rain… A kind of weather that Pepper usually doesn’t like at all. Even because of that it worked well, but we got a bit boring riding – walking back an forth on the roads that is in the pasture. Anyway, Pepper behaved well.  
The mares was prepared and we managed to get thru all tents, cars and people. Well done! Maria took of, i longed Percy in the pasture where we use to ride. She was not happy about being alone. On the way back everything was a little more scary (but she did well) and back in the pasture she screamed and ran a bit until Calinka returned. Neither Maria nor Calinka was content when they returned. The road they should have taken had a closed gait on it – and cows on the inside. They just had to return back, three kilometers of walking. So, hardly no racing at all.

Rather close to the other horses.

The pasture is just in the other side of all those tents…

One of the flags Percy wanted to chew the other day.
Maybe I also should try to be a tournament horse? Percy checking out the show area.