Andra trimestern

/0 Comments/in , /by

Allting fortskred och det blev ett första besök hos barnmorskan och ett ultraljud precis innan vi åkte för att fira jul i Italien. Med tanke på bebis och hästar var det ett bra val – det kommer att dröja innan vi kan åka dit igen.

v.13 Vi har lyckats hemlighålla graviditeten för de flesta tills nu och avslöjade på julafton att Isac ska bli storebror. Vi tyckte att det var en passande ”julklapp” och ett bra tillfälle när vi träffade många släktningar samtidigt. Maria i stallet har däremot fått veta, liksom kompisarna som bor vid stallet. Det känns som en extra trygghet att veta att om man skulle börja må dåligt, en häst skulle komma tillbaka själv eller något så vet de vad som gäller och kan agera efter läget. För mig är det säkerhet.

Mina och makens föräldrar fick var sitt brev med några dagar gammal ultraljudsbild på den nya släktningen. Två dagar då jag lyckats krypa undan vin är över – nu behöver jag inte fuska fram anledning, vilket inte är så lätt i Italien alla gånger. Hälsoläget är bra, men jag har haft huvudvärk ett antal dagar i rad, jag som aldrig har huvudvärk annars. Själv tycker jag att magen syns, men klär jag mig bara ”rätt” såg inte ens svärmor något.

Väl i Italien fick  jag en konstig episod där magen blev som en ballong plötsligt en natt och jag kände mig riktigt dålig. Med tiden insåg jag att det varit någon form av stopp på grund av det navelbråck som jag senare upptäckte.

v.15 En ovanlig vecka eftersom Isac och jag var själva hemma, mannen på jobbresa. Men, det fungerade det med, både folk och fä fick mat, dryck och sömn. Tiden springer fram och jag är visst veckovill. I alla fall har tröttheten släppt. Har känt av bäckenet ett par gånger i några timmar, men jag hoppas att det dröjer ett tag till innan det blir värre. Det finns ju så mycket jag ska göra!

v.16 Vågen säger att jag gått upp 2 kg sedan jag blev gravid. Ibland känns det helt rimligt – magen syns ju knappt – nästa sekund känns det orimligt – hur kan någon missa jättemagen? I övrigt mår jag bra. Hivar på barn och hösilagebalar, rider och är i full gång.

Fast, jag vaknar nästan varje morgon och känner mig ledbruten. Lyckades dessutom få rejäl huvudvärk en dag och balansen på hästryggen var plötsligt inte vad den borde. Huvudvärken, har enligt barnmorskan troligen att göra med den ökade blodvolymen och övriga ”åkommor” skulle jag tror har att göra med att min kropp ändrar sig en del nu. Nu börjar det synas så tydligt att folk vågar börja gratulera. Jag har dessutom känt första tydliga sparkarna. När vi var i Italien över jul kändes något, nu är det mera tydliga sparkar. Om än fortfarande svaga. Nåja, redan på ultraljudet före jul sa barnmorskan att det var en aktiv krabat och det är ju bara att titta på storebror…

Kristian har berättat för vissa på jobbet och får reseförbud 4 veckor före och 4 veckor efter beräknad förlossning, vilket gör att han knappt kommer att resa alls i vår då han just nu undervisar lite på universitet och därför inte heller kan resa. Skönt kan jag tycka om det skulle köra ihop sig, jag skulle må sämre eller något hända. Jag har ju vant mig vid att han inte reser så mycket nu. Också imponerade att företag tar så stor hänsyn!

v.17 Red barbacka i snön och balansen var vad den skulle igen. Troligen bara lite problem att anpassa mig till nuvarande status och hitta min inre balans. Dessutom var magen lite i vägen när jag använde sadel…Sparkarna blir tätare.

Har vågat rida Pepper, man blir ju lite harig när det är dels dåligt underlag, man dels inte är perfekt i balansen och dels påklädd som en Michelingubbe, inklusive vantar. Det behövs inte mycket för att man ska dråsa av då och det är det sista jag vill…

v.18 Får problem med magen, det är med största sannolikhet navelbråcket som bråkar igen även om det denna gång blir en spänd mage och en total motvilja i flera dagar mot att äta. Läkarbesöket ger att det är ett litet bråck och att man inte gör något om jag inte får mycket problem och att det bör bli bättre när livmodern blir större och ”täcker” bråcket. Men hästarna kan jag ju fixa med!

v.19 Tröttheten återkommer lite. Efter jobbet är antingen i stallet eller, om jag är hemma, somnar när jag söver Isac. Vilken rolig och social fru min man har.

v.20 Sista ultraljudet och nästan allt verkar bra. Ett extra ultraljud bokats in då man ska kolla moderkakans placering som tydligen inte var helt perfekt. Börjat med de förhatliga järntabletterna. Förra gången blev jag stenhård i magen även om de säkert är bra. Magen är nu så stor att det är svårt att inte se, förutom i stallets vintermundering då.

v 21 + 22 Kul – återigen bråkar magen. Bara för att jag har tid att vara i stallet när det är ljust får jag så ont i magmusklerna att jag knappt kan stå upp. Det blir mer i ställning av räka. Perfekt att försöka jobba hästar då. Kroppen gillar mig sämre den här graviditeten än förra -det är då säkert. Hoppas bara jag kan hålla på ett tag till och rida och fixa… Än är det långt till sommaren och bara dryga halva tiden har gått.

Med tiden visade sig ”muskelömheten” bero på navelbråcket, men det tog några gånger innan jag insåg det. När jag väl insåg det blev det läkartid, men de ville fortfarande inte göra något åt det och själv började jag med tycka att det är väl sent – nu var livmodern precis innanför bråcket så det skulle kännas sådär med en operation i området.

v 23 Benen började svullna upp så det får bli stödstrumpor framöver. Turligt nog hittade jag en helt paket i roliga färger. När jag red ut en timme kände jag av bäckenet. Hoppas det inte upprepas.

v 24 En av dagarna bråkade naveln rejält; innan jag red fick jag fixa med den, efter ridningen samt efter tömkörning. Kul. Härligast av allt var att lägga sig på golvet i sadelkammaren och ”trycka tillbaka” bråcket. Dessutom bråkade bäckenet dagen efter att jag både ridit och tömkört;  men bara när jag suttit still och “stelnat till”.

v.25 Bäckenet fortsätter att ställa till problem, men jag har inte riktigt kunnat förstå vad som är problemet. Är det underlaget, knölig is med en decimeter snö uppepå, är det tömkörning i denna snö, är det ridning, är det totala mängden arbete, är det att flytta hösilagebalar? Så, bara till att testa och prova olika varianter. Rockisarna verkar vara bättre alternativ för mig att sitta på, kanske för att de är mjukare i gångarterna och för att jag, för mig, haft en mjukare sadel på dem. Fast sadelteorin fungerade inte perfekt när Calinka fick använda den  – det var fortfarande inte helt ok att rida henne trots att det bara blev ett kortare dressyrpass.

Nu mer visar vågen på  nästan 10 kilos viktökning och det verkar gå snabbt – jag hoppas det kan vara en anledning till bäckenproblemen och att det kanske stabiliserar sig lite snart?

v.26 Bäckenet har börjat bråka allt värre. Över påsk lyckades jag däremot dra roande (?) slutsatser – det mår sämre av stillasittande än av rörelse. De lediga dagarna var jag bättre än på ett par veckor, trots att jag jobbade hästarna minst lika mycket. Stödstrumporna behövdes inte heller. Däremot kände jag tyvärr av det lite väl när jag red på Pepper så det kan ha varit den sista ridturen innan babyn är född. Surt när jag faktiskt kände mig i bra balans och magen inte var i vägen. Men, kanske vågar jag prova en kort tur på Percy – Pepper hade jag så kul på att jag råkade sitta där minst 40 minuter och  vi travade mest av allt. Kanske att en kortare vända på Percy och i tölt skulle kunna vara möjlig? En tredjedel av graviditeten är ju kvar!

v 27 Började bra då det gick bra att rida Percy. Däremot har jag lite svårt att sova på morgnarna, men, men. Bäckenet börjar vara bättre – det verkar klara av att tömköra och promenera. Skönt.

Pregnancy – second part
Everything went on, there was a first visit to the midwife, an ultrasound was made just before the family went to Italy to celebrate Christmas. Thinking about the baby and the horses it was a good choice – we aren’t going to be able to go there for some time.

w.13 We managed to keep the pregnancy a secret to most people until Christmas eve. Then we reviled that Isac is going to be a big brother. We thought that it was a good “Christmas present” and also got a possibility to tell it when a lot of relatives were around. Even before this I told Maria in the stable and my friends that lives there. It feels like a special security to know that they know. If something would happen they would look out a little bit extra for me and go an help within a short notice and few explanations, if necessary.

My parents as well as my husbands all got an envelope with a picture from the ultrasound. Finally two days of trying to sneak out of drinking wine while eating was over. That can be a hard thing in Italy. I feel fine, but have gotten a headache some days – that hardly never happens otherwise. I feel as the stomach has grown, but it seems as I can “dress it away” as my mother in law missed it.

While in Italy I got a strange episode where my stomach suddenly felt like a balloon one night and I got really ill. Later on I understood that it must have been cause by my small bellybutton hernia.

w.15 An unusual week as Isac and I was home alone while the husband travelled with work. But, it worked well, both animals and humans got food, beverage and sleep. I don’t feel as tired anymore either. I have felt my pelvis a couple of times, but I hope that it won’t get any worse for long. I have so much to do!

w.16 The scale tells me that I have gained 2 kilos since I got pregnant. Sometimes it feels reasonable – the stomach isn’t that visible – but the next second it feels strange – how can someone miss my huge belly? Otherwise I am fine. Caring for my son and pulling big hayrolls, work the horses and do a lot.

But, most mornings I wake up and feel tired. I have also got headache again and my balance at horseback seemed to be lost one day. The headache might be because of the extra blood volume and I guess the other things is because my body is changing. People has started to congratulate me as my belly is huge enough to make them believe that it is a baby. I have also felt the first kicks. While in Italy I felt something, but now it is clearly kicking, even if still rather weak. It is early, but even at ultrasound the midwife said that it was an active person in there and just look at its big brother…

Kristian have been telling some at work and he got “travel limitations” 4 weeks before and 4 weeks after probable due day. As he now teaches at the University sometimes he is hardly going to travel this spring. Not that I am complaining, I have gotten used to him being at home. I also think it is good from the employers side to do those precautions!

w.17 I rode bareback in the snow and had gotten my balance back again. As I thought, it was probably only that I hadn’t adjusted to my body’s changes. But my belly was a little bit in the way for the saddle… And the kicking from in there is getting more frequent.

I also got back on Peppers back; I got very careful as the ground is icy, my balance hadn’t been as usual and the weather so could that I look more like a Michelin figure than a human while in the stable (and matching gloves – try to hold on the reins then). With that setup not much is needed to fall off and I really don’t wont that.

w.18 I got problems with my stomach, and it is most likely the hernia that makes my stomach tense and gives me a reluctantly to eat for days. A doctor appointment tells me that it is a very small hernia and if I don’t get much more problems they wont do anything. It should also get better when the uterus gets bigger and “covers” the bellybutton. Luckily I can work the horse!

w.19 I get a little tired again. It feels as after work  I am either in the stable working horses, or home and then I fall asleep when I put Isac to sleep. What a wonderful, social wife my husband got.

w.20 The final ultrasound and everything seemed fine. An extra ultrasound was scheduled to check the placentas placement as it wasn’t optimal. I had to start with iron supplement and I don’t like them .Last time the made my stomach to be very weird. The stomach is hard to hind – unless in the stable with all winter clothes.

w.21+ w.22 Wonderful – once again my stomach starts to struggle. As I finds time to spend with my horses my abdominal muscles hurts so bad that I hardly can stand up. I look more like a scrimp. Easy to work horses then. My body disapproves more of this pregnancy than the last one, that’s for sure. I hope I can continue working the horses for a little longer. I am only half way and it is  a long way until summer.

Later on my “abdominal muscle pain” turned out to be cause by my hernia, but it took some episodes before I understood that. So, I had a new doctor’s appointment, but they still didn’t want to do anything about it. And I agreed – the uterus was in the same height as the hernia and there is not much distance between the two so an operation wouldn’t have felt perfect.

w.23 My legs started to be swollen so I had find compression socks. Luckily I got hold of a package with a lot of bright and pretty colors. When I trail rode for an hour my pelvis started to complain again. Hope that won’t happen again.

w.24 One day the hernia struggled a lot; before I got on horseback I had to “push it back”, then I had to repeat that when I got of the horse and then do it again after I had been long reining. It is so nice to lay down on the floor in the tack room. The following day my pelvis didn’t like that I had been both on horseback and long reining, but it got worst after I had been sitting on my chair for a while.

w.25 My pelvis continues to be a problem, and I don’t really know why. Is it the icy ground with a couple of inches of snow that is worst, long reining in the snow, horseback riding, moving hay rolls or all of it together? I just had to test different combinations. The Rockys seemed to be better form me; they might have softer gaits even if I for some time believed it was the saddle I used that was the thing.

The scale tells me about 10 kilos of extra weight and it seems to happens a lot right now. I hope that is one reason for my pelvis problems and that it might stabilize later?

w.26 My pelvis has started to be a bigger problem. During Easter I drew the charming (?) conclusion  that it is worse of if I sit still than if I walk around. Those of-work days I were much better than for a couple of weeks – and worked my horses as much. I didn’t need the support socks either. But, while on Peppers back I felt my pelvis a little more than preferable; it might have been the final time on horseback before the baby is born. A little frustrating as my balance felt good and the stomach wasn’t in the way. But, maybe I can try Percy for a short time. I had so much fun with Pepper that I spent at least 40 minutes on his back, most of it trotting. Maybe less time and gait with Percy could be it? I still have one third of this pregnancy to go!


w 27 Started od as it was ok to ride Percy. My pelvis is getting better and it is ok to long rein and walk the horses. Yeah! On the other hand I have some problems to sleep during the morning, but anyway.

Första trimestern

/0 Comments/in , /by
Sådär i början ville jag inte skriva om graviditeten, men jag började på ett utkast till ett inlägg och nu känns det som en lagom tid att publicera det… Fokus kommer att vara hur det påverkar vardagen med hästarna. (Veckonumren syftar till graviditetsvecka).
v.4 Ett positivt gravtest! Kanske kan det blir ett syskon till Isac, även om det är lång väg kvar …
v.5 Jag mår bra, kan egentligen inte tro att jag är gravid, vadå illamående? Brösten är förvisso ömma men det är ungefär allt, förutom att jag fryser massor. Särskilt direkt efter middagen när det är dags att åka till stallet. Trots att det är plusgrader blir det vinterjacka, mössa och termobyxor och ändå fryser jag. Jag har alltid läst att man ska bli varm av att vara gravid… Som tur är ger det sig så efter bara några minuter i stallet när jag har börjat röra lite på mig. Men fick jag välja skulle jag helst kura under en filt resten av kvällen. Tur att hästarna ger så mycket energi! Skönt att jag har suttit på alla hästarna någon gång, de känns så trygga att jag med gott samvete kan fortsätta rida så länge det känns ok. Men det blir inte till att sitta upp på någon häst som jag inte känner förrän det här är över.
v.6 Kände av bäckenet en halvdag och blev lite orolig att det skulle fortsätta så resten av tiden ut, men det verkade bara varit en engångs grej. Det går ju inte att bli bromsad redan nu, finns ju så mycket som behöver göras med hästar och stall.
v.7 Det är så kul att följa de vänta barn sidor som finns på nätet, helt otroligt hur mycket fostret redan kan och är utvecklat. Konstigt nog är jag inte trött ännu, vill minnas att jag var det vid denna tid med Isac. Jag har till och med slarvat mer än vanligt med sömnen…
v.8 Sömnslarvet gav igen, på söndagen blev jag väldigt trött och sov ett par timmar på förmiddagen. Det var troligen även trötthet som gjorde mig alldeles yr i huvudet, särskilt när jag reste mig eller satte mig. Bäst att försöka sova lite mer framöver. Kondisen börjar bli sämre, att gå i trappor får hjärtat att slå som bara den och jag flåsar massor. Inte för att kondisen var den bästa innan, men detta… Mår fortfarande inte illa, men har haft stunder när jag inte varit så sugen på mat. Trots det verkar jag ha gått upp något kilo i vikt, nåja, det har nog bakats lite väl mycket godsaker här hemma på sistone, så det kan vara anledningen. Nackdelen med att ha så få symtom som jag har är att det inte känns särskilt verkligt att jag ska ha barn, att man undrar om det verkligen kan stämma.
Ännu har vi inte berättat för någon att det ska bli barn – vilket gör det lite krångligt när det blir alkohol som tillval här och var. I helgen klarade jag av mannens promoveringsfest genom att vara chaufför – inte så konstigt när det var hans fest, dagen där på var nog alibit sämre. Då hade vi gäster hos oss och jag skyllde på Julmarknaden vid stallet – skulle det hända något vill jag kunna åka dit. Förra gången det var jippo där gick ju mina hästar ut genom en grind som mystiskt öppnades (i efterhand misstänker vi pyssliga Percy, men då gissade vi på någon besökare). Någon vecka tidigare var jag på övernattning med jobbet och då var det lite svårare, som tur var hade vi bordsplacerade och jag satt inte nära någon av mina kollegor så det var lätt att neka vid bordet och drinkbiljetten i baren kunde jag bara skänka bort och påstå att jag inte kände för. Frågan är om de misstänkte något?
v.9 Mycket ridning har det ju inte blivit hittills, bara några gånger sedan jag upptäckte att jag var gravid, hästarna är skadade hela tiden. Inget allvarligt, bara småsaker, som tur är. Nåja, vi ska väll komma igång snart och det går ju bra att motionera dem med tömkörning och promenader istället.
First trimester
In the beginning I didn’t want to write about my pregnancy, but I started to document to make a post and now it feel like the right time to publish… My focus is going to be pregnancy and interaction with horses. (The numbers of the weeks are pregnancy week number).
w. 4 A positive pregnancy test! Maybe there is going to be a brother or a sister to Isac, even if it is a long way ahead of us…
w.5 I feel fine, am I really pregnant? I don’t feel a bit nausea. Ok, my breast is a little tender, but that is it, except that I freezes a lot. Especially after dinner when it is time to go to the stable. Even if it is above zero outdoors I put on a woollen cap, winter jacket and winter trousers and I still freezes heavily. I have always read that you should get warmer while pregnant… Luckily I feel better after some minutes in the stable when I start to walk around. But if I could I would stay the rest of the evening under a blanket instead. But, my horses gives me a lot of energy! It feels good that I have been riding all horses some times, and that they feel safe. Therefore I feel that I can continue with them as long as it feels ok. But, I am not getting on any other horses back.
w.6 I felt something in my pelvis half a day and got a bit worried that it would continue like that, but it seems to have been a “one time thing”. I can’t get restrictions already, there is so much to do with horses and stable.
w.7 I like reading about pregnancy at the internet, it is amazing how much things that the baby already can do. Strangely I am not very tired, I thought I was that with Isac at this time. And I have even been sleeping less than usual…
w.8 The lack of sleep showed up, at Sunday I got very tired and slept a couple of hours in the morning. I was probably tiredness that made me feel all dizzy, especially when getting up or sitting down. I have to sleep more from now on. My fitness is starting to decrease, to walk the stairs makes my heart pound and my breath to depend. Not that I was in a perfect shape before, but this… I still don’t feel any nausea, but there have been time when I didn’t wanted food. Still, it seems as I have gained a little weight. Maybe, it might be because I have been baking to much cookies lately. The negative thing with feeling this great is that it feels very strange that I am going to have a baby – kind of “can’t be really be?”
We haven’t told anyone yet that we are having a child – and it makes it a little bit hard when alcohol comes around. During the weekend I managed my husband’s promovation ceremony by being the chauffeur. Not a very strange thing, but my alibi the following day was much weaker. Then we had people over for dinner and I blamed the Christmas selling off food and decorations at the castle where the horses live. Last time there was a bi arrangement like this my horses got out and we got worried that someone intentionally had set them free (afterwards we started to believe it might have been Percy). Still, as this arrangement kept on for some days with a lot of people in the area I wanted to have the chance go there, or at least,t hat was what I said. A week earlier I was away with work and that was not easy either; but that time I got lucky and all had seat reservations far away from our usual colleagues. Therefore I could easily deny the wine and then tell my friends later that I didn’t want anything more. I just wonder if they suspected something?
w.9 There haven’t been much time on horseback since I got pregnant, the horses seems to be injured all the time. Nothing seriously, but some small things. Well, I guess that we soon get going and long reining and walks isn’t that bad either.

Graviditet och hästar

/0 Comments/in , /by
Jag har träffat alla typer – de som knappt rör en häst från dagen de gjort ett positivt graviditetstest till de som tävlar fälttävlan, rider till problemhästar eller sitter upp bara dagarna före förlossning. Själv har jag valt något mellanting. Ridning innebär trots allt en del risker och då vill jag minimera dem. Därmed sitter jag inte upp på någon okänd häst när jag vet att jag är gravid – och jag skulle inte heller sitta upp på mina egna om jag inte ansåg det säkert. Det blir även vissa begränsningar i vad jag gör och vilka situationer jag sätter mig i. Calinka är exempelvis en så pass dålig hopphäst att jag inte hoppar henne, jag har undvikit att rida Pepper när det varit mörkt och halt då jag sett att han halkat flera gånger. Jag har inte satt oss i situationer där jag vet att hästarna inte är trygga, nya platser eller ”kända monster” i skogen och så vidare. Därmed anser jag att jag har gjort vad jag har kunnat för att göra ridningen så säker som möjligt.
Nästa parameter som spelar in är såklart även hur jag känner mig på hästryggen. Känns det inte bra skulle det inte vara ett alternativ att fortsätta,. Ett par gånger fick jag lite balansproblem – antagligen för att magen växte snabbt just då och jag inte hängde med. De gångerna var det bara att ta det lugnt och välja häst och ridtur med än mer omtanke. Lite kul har det även varit att konstatera hur olika min kropp har upplevt de olika hästarna. Bomsadeln och Calinka var det första som började ge sig tillkänna när jag satt av och snart gillade bäckenet inte kombinationen när jag satt på hästryggen heller. Den bomlösa sadeln och Percy är den kombination som har fungerat längst. (Jag använder den bomlösa sadeln på alla hästarna då och då). Tydligen vill jag ha en mjuk sadel och mjuka gångarter. Pepper må vara mjuk men i och med att han mest har travat under ryttare klarade jag inte att rida honom lika länge. Och Bunny fick ledigt från ridning innan jag fick problem på hästryggen.
Pregnancy and horses
I have met them all: the ones that hardly touches a horse after they got a positive pregnancy test and the ones that compete in cross country, fix problem horses and sit on horseback only days before delivery. I have chosen to do something in between. To me, horseback riding still is a risk and I want to minimize the risk. Therefore I don’t ride horses that I don’t know and shouldn’t sit on any one of mine id I didn’t trust them to behave. Still, I limit myself and what I do. For example, Calinka don’t jump well at all and therefore we don’t jump, I have chosen my times with Pepper as he dislikes wind and seems to have a larger tendency to slip at ice. I haven’t brought the horses to new places or environment where I feel they might react as they are not used to it. Therefore we have been working from the ground while it have been dark and icy or windy. This and other things makes me believe that I have done a lot to make it safer, not foolproof, but still as safe as possible if I should continue to ride while pregnant.
Of course I also have to think about how I feel on horseback. If it wouldn’t feel good I had no option than to stop. For example I felt a little bit out of balance a couple of times. Probably as the stomach grew a lot at that time and my body didn’t really adjust fast enough. Those times I chose horse and were I went  even more carefully and then I regained my balance. It has also been interesting to see how much bigger difference I have noticed between my horses. My English saddle with a traditional saddletree and Calinka were the first combination that gave me problems – my pelvis  didn’t like me when I got off, and soon it didn’t like me even while in the saddle. The treeless saddle and Percy on the other hand is what have been working the longest. Apparently I prefer to gait and a soft saddle. (I use the treeless saddle on all horses now and then. Pepper has softer gaits than Calinka, but as he mainly trots under saddle right now it is harder on my body. And I gave Bunny “before birth vacation” before I got any problems at all at horseback.

Gravid och stallkläder

/0 Comments/in , , /by
I vanliga fall brukar jag inte vara alltför noga med mina stallkläder – ofta blir det sådant som av någon anledning inte passar på jobbet längre. Men, det brukar ändå finnas någon form av koordination och största problemet är nog att man blir smutsig. Så, jag lär inte vinna någon “bäst stallklädd” tävling, men inte skrämma slag på någon heller.
This might me be…
Som gravid däremot… Tacksamt nog lyckades jag gömma mig i termoridbyxorna och vinterjacka länge, men nu… Ett par byxor som landat i stallgarderoben går på och det är förvånande att de finns där. De köpte medan jag bodde hemma och är riktiga mjukisbyxor = massor med magutrymme. Dessutom är de i en klargrön färg så när jag för några år sedan behövde något att måla i passade byxorn perfekt. Och så nu då… 
Tröjor finns det några större som passar, men ofta blir det en glipa mellan den tjockare tröjan och byxorna där T-shirt sticker fram. Som bonus behövs inte längre tjocka vinterjackan och vad passar då – jo min oranga jacka som jag också tyckt passat bäst att måla i. Eftersom hagarna är så leriga blir det dessutom gummistövlar på fötterna – ofta de ned blommor som jag köpte när jag akut behövde ett par. 
Så ett tips: blunda eller ha mörka solglasögon nära mig i stallet. För jag kommer inte köpa något nytt för den korta tid som är kvar och övriga gravidkläder behövs på jobbet… Trots att jag ser ut som ett vrak.
Pregnancy and dressing up in the stable
I am usually not very careful about what I wear in the stable – I used my old stuff that by some reason isn’t good enough at work anymore. But, there is usually some kind of coordination and the biggest issue is usually all dirt that I pick up grooming and walking around among the horses. That way I never win the “best dressed in the stable” competition, but hopefully I don’t scare anyone either.
As pregnant on the other side… I managed to hide in my thick winter trousers and jacket for a long time but now…The only thing I can use is an old pair of trousers that nearly disqualifies even for stable use. They were bought while I lived at my parents place and the only good thing about them is that they has a lot of space for a stomach. They came into a very green color and the reason they might still be in my wardrobe is that I started to use them while painting the stable. And now I don’t find anything else…
Shirts is a little bit simpler, but often the thicker shirt is to short to cover all my stomach and let the t-shirt underneath show up. As a bonus I don’t need my big winter jacket anymore – but the thing that fits perfectly is the jacket I used for painting as well – and I used that as I dislike the orange color… As the pasture is kind of muddy I have to use wellies and by some reason I often use the ones with flowers.
Therefore – if visiting close your eyes or get a dark pair of sunglasses. I am not going to buy something new for the short time that is left but I know I look like a wrack.

Ytterligare en bebis på gång

/0 Comments/in , , /by
..det finns en anledning till att jag inte ridit mina hästar mycket på sistone. Min kropp klarar helt enkelt enbart av Percys gångarter just nu eftersom även jag ska ha barn och mitt bäcken gillar (tyvärr) bara hennes rörelsemönster.
Percy och jag har även teamt ihop oss och räknar man 340 dygns dräktighet på Percy så ska vi ha dagarna efter varandra; 30 juni och 1 juli… Det kan bli spännande. Men, tills dess får det bli lite lugnare jobb för mig och vissa dagar klarar jag inte av att tömköra heller. Men, det finns ju alltid småsaker att göra i stallet.
One more baby on the way
..there is a reason that I haven’t been on horseback much lately. My body only likes Percy’s gait right now as I also am having a baby. 

Percy and I have also thought about a date; if 340 days is the calculated pregnancy length for Percy we are planned for June 30:th and July 1:st… Can be interesting. Until then I have to work the horses a little bit less and someday I can’t even long rein. But, there is always something to do in the stable.