1000:e inlägget

/0 Comments/in , , , , , , , , , , , , /by

Black Pepper
Oj, det här blir 1000:e inlägget. Ofta snor jag bara ihop något lite snabbt, några bilder från någon av de senaste dagarna, eller vad som hänt nyligen men den här gången väljer jag att se tillbaka. Vad har egentligen hänt sedan jag började blogga?

Jag inser att det måste vara ungefär fyra år sedan jag på allvar började fundera på det som jag bloggar om. Det var då jag började att riktigt seriöst fundera på hur jag skulle kunna få in mera hästar i mitt liv och exakt hur jag skulle gå tillväga. Så här kommer en kort resumé av höjdpunkter, vad som inte gått som tänkt och reflektioner:

  • Första mötet med rasen skedde sommaren 2011; det var inte lätt att hitta en bra möjlighet att få se dem i Europa. Jag kollade resor och platser många gånger innan jag tillslut bestämde mig. Det blev en jättetrevlig resa till Toril i Tyskland, men idag vet jag enklare sätt att resa för att få se Rockys än att bila så långt.
    Toril’s favorite mare Friendly – the first Rocky that I rode.
  • Kentucky september 2011. Allt var tillräckligt klart hemma för att kunna köpa ett par hästar om jag skulle vilja… Resan med Margareta blev en riktigt höjdpunkt och varje år kring “The Internationals” längtar jag tillbaka till området, människorna och hästarna…
  • December 2011. Pepper och Percy anlände efter en lång resa. De första Rockysarna i Sverige. Många sena kvällar hade det blivit för att hinna få iordning för deras inkvartering. Plötsligt hade jag eget stall igen och skulle testa detta med lösdrift. Under våren red jag in Percy och certifierade för att sedan betäcka henne med Pepper. Dessutom fixade vi en helsida i tidningen Ridsport.
  • Augusti 2012. Bunny anlände med Tea i magen.
    • Bunny as 2 years old in USA.
  • Ullekalvs Antea (Tea) föddes 14 april 2013 och blev därmed första Rocky fölet i Sverige. Senare samma år föddes även Embla, första fölet som även “tillverkats” i Sverige. Och någon vecka efter Embla kom min egen son David. (Mannen var halvglad när jag sov i bilen höggravid för att vaka över Percy – tur att det bara blev en natt). Embla flyttade kring årsskiftet till sin nya ägare Linda.
  • Tja, tiden rusade fram och när jag trodde att jag skulle få två föl 2014 också ändrades planerna snabbt. Percy fölade ett par veckor för tidigt och fölet levde inte när jag kom på plats. Det var en hemsk upplevelse. Ett perfekt föl som inte levde. Som tur var repade både jag och Percy oss snabbt men den dagen var det tungt. Än värre var det eftersom det var Calinkas födelsedag och den redan är väldigt speciell pga omständigheterna när Calinka föddes (jag har känt henne sedan dess). Redan samma dag bestämde jag att vi skulle åka till Falsterbo; dit vi hade en inbjudan. Jag och Percy hade aldrig åkt iväg någonstans eller tagit en enda ridlektion och hon var inte mycket riden. Men, jag kände henne och jakten på en saddelseat suit
    First time I rode Pepper. Kentucky 2011.

    från USA började. På något sätt kom vi iväg och visade upp oss. Hon sköttes sig som ett proffs och vi kom 5:a av 7 hästar I den första internationella tävlingen för töltande hästar av annan ras än islänning. Jag var mer än nöjd! Aldrig att jag skulle rida på Falsterbo och tänker jag efter var det min första internationella tävling och en av mina första tävlingar överhuvudtaget.

  • Bunny fick däremot en dotter; vackra Ullekalvs Esmerée.

..och tja, det är nog ungefär var vi är. Det har hänt så mycket annat; vi har testat TREC, fälttävlan, hoppning, påbörjat inkörning, tolkat, pink ride, haft besök och blivit omskrivna några gånger…. Jag må ha fullt upp med familjen men över åren har det i alla fall hänt lite.

Vissa gånger har det så klart varit tungt; att förlora Percys föl förra året var en sådan händelse liksom att ibland känna

Percy hadn’t been in Sweden for many days when I took this picture  2011.

att man inte räcker till, att man inte hinner med. Förvisso har jag inga höga förväntningar på oss, men ibland har det gått väl under vad jag önskat; särskilt när barnen blivit sjuka, det har varit resor med jobbet för någon av oss eller bara allt möjligt annat som har varit tvunget att gå före. Tyvärr har det absolut jobbigaste varit resorna för hästarna till Sverige och Skatteverket. Båda dessa två saker har orsakt enormt stresspåslag, irritation och frustration även om det löst sig i slutet.

Jag har dessutom lärt mig många nya saker, fått inblick i sådant som jag inte hade tänkt på. Det här med design och reklam var nya områden för mig. Fotografering har det blivit mycket mer av, både bakom kamerna men även som modell ibland. För att inte tala om allt som kommer med att driva eget företag och alla härliga människor jag har träffat genom att jag gjort det.

Tea & Isac 2013
Generellt kan man säga att allt tar mycket mer tid och jobb än vad jag trodde. Men, det är inte mycket som är bättre än att komma upp till stallet och  känna tröttheten rinna av, energin fyllas på och glädjas över det hjärtliga mottagandet. Mina Rockysar har verkligen överträffat alla mina förväntningar!

Nu blickar jag framåt; mina drömmar är långifrån slut än. Närmast hoppas jag att min egna bok om Rockyn kommer ut (provtryck är på väg) och så drömmer jag om att utöka och om en egen gård… Vi får se vad som slår in och vad som får tänkas om. Det är itne omöjligt att det blir 2000 inlägg om allt går som jag vill.

1000: posts

Wow, this is post number 1000. Often I only write something fast, something about what happened recently or new pictures but this time I chose to look back. What have happened since I started to blog?

Ullekalvs Embla

I realize it is about 4 years ago since I started to think seriously about the topic for this blog. How could I get more horse in my life? I got the plan figured out in details. Here is a short resume´:

·         I first meet the breed Summer 2011. It wasn’t easy to understand were to travel to meet them in Europe. Every place seemed far away and hard to reach. I made a very nice visit to Toril in Germany but today I know easier ways to travel instead of driving the car so far.

·        
  •  Kentucky September 2011. I had planned and planned and I had prepared. If I would find a couple of horses that I liked I would be able to bring them home.. The trip together with Margareta was a hit and every year around The Internationals I want to go back, to the place, the people and the horses….
  •  December 2011. Pepper and Percy arrived after a long trip. The first Rockys in Sweden. There had been many late evenings to get everything ready for their arrival. Suddenly I had my own stable again. I broke Percy during the spring, certified her and covered her with Pepper. We also got a page in the magazine Ridsport.
  • August 2012.  Bunny arrived pregnant with Tea.
  • Ullekalvs Antea (Tea was born April 14 2013 and became the first Rocky foal born in Sweden. Ullekalvs Embla was born later the same year, the first, born and breed Rocky in Sweden. And about a week after Embla’s arrival I gave
    Percy & I at Falsterbo 2014

    birth to my own son David. (My husband wasn’t totally happy while I slept in the car to be able to watch over Percy before her delivery. Luckily I only had to do that one night.) At the end of the year Embla moved to her new owner Linda.

  • The time moved quickly and I thought I should get two foals 2014 as well. But Percy lost her foals only weeks before her due day. A terrible day. A perfect foal except he wasn’t alive. Both Percy and I moved on rather quickly but that day was hard. It was even worse as it was Calinkas birthday. That is already a very special day to me because of the circumstances around her birth. But to cheer us up I decided the same day that Percy and I should go to Falsterbo as we had an invitation. We had never been away anywhere, never had a lesson and she wasn’t trained much. But I knew her so I started to look for a saddleseat suit from US. Somehow we managed to go to Falsterbo and show. She behaved as a pro and we got 5:th out of 7 horses in the first International competition for gaited horses others than Icelandics. I were more than happy! I never thought that I would show at Falsterbo, my first International competition and one of my first competitions at all.
  •  Bunny instead got a beautiful daughter – Ullekalvs Esmerée
Percy & I. Trying my new saddelseat attire.

…and that is about were we are today. We have tried so many other things as well, TREC, cross country, jumping, driving, skiing with the horses, pink ride, visitors and some articles in magazines, showing at Östgötahäst… I have a lot to do caring for my family but over the years I have been able to do some “special” things with my horses as well.
 
Sometimes it has been heavy; to loose Percy’s foal was one such event. It is now and then the feeling of not being enough, that there is a lack of time and engagement. I don’t think that I have high demands on what I want to do with my horses but sometimes my expectations seems to sink like a stone; the kids get sick, my husband travels in work or something else that seems to make it impossible to do anything else than feeding the horses as fast as possible. One of the most hard things has been the tax administration and to get the horses to Sweden. Both things has caused a lot of stress, irritation and frustration even if it all went well in the end.
 

And I have learned a lot of new things, things I never had thought about before. Design and advertisement for example. I didn’t take as much photos either or spend as much time in-front of it as I have. Not to mention everything that comes with running our own business or all interesting and nice people that I have meet by doing so.

It has all taken more time and work as I thought. But I have never regretted it and there are few things that cheers me up more than visiting the horses. My tiredness goes away, I get new energy only by their way of greeting me.  My Rockys really has been better than my expectations!
Ullekalvs Esmerée
Now I am looking forwards; my dreams continues. My book about the breed  is soon ready to relise and I would love to have more horses and my own farm… The future is going to show what happens. I might hit 2000 post if it all goes as I want!

Centre of attention. They just love to cuddle and get attention! (Percy, Calinka, Mira & Tea)

Mira, Isac, David & bollen

/0 Comments/in , , , , /by
Jag kunde inte motstå det fina vädret och fick med barnen upp. De lekte med den stora bollen; studsade den och busade runt. Pepper brydde sig inte, inte Percy heller, Tea backade när vi var för nära, Calinka flyttade snabbt och Mira kom och ville undersöka. Bunny var väl långt bort för att ens tänka på att reagera.

Mira, Isac, David & the ball

I couldn’t resist the beautiful weather and brought the kids to the stable. They played with the big ball; tossed it and run back and forth. Pepper didn’t care, neither did Percy. Tea backed of when we got to close while Calinka took of quickly. Mira instead came up to look closer. Bunny was a little to far away to even think about reacting.
Tea & David
Pepper

David stalledräng

/0 Comments/in , , , /by
Idag var det jag och David i stallet. Han följer gärna med och hjälper till. Han håller gärna i vattenslangen, slår med hammaren eller sopar stallgången. Idag frågade jag om han ville rida på Bunny eller Pepper. “Pepper” svarade David. Inte visste jag att han kunde det ordet. (Vad jag vet kan han ungefär 10 ord).  I alla fall fick han sitta på Pepper ett tag i hagen. Pepper stod mest och vilade men kollade ett par gånger vad det var för något som satt där. Sedan blev det rask hemfärd när han råkade sätta sig i ett dike och blev genomblöt; bara slipovern var t

orr…


David – stable helper

Today David and I went to the stable. He likes to join and

David “rode” Pepper

tries to help. The water hose is one favorite as well as the hammer and the broom. Today I asked if he wanted to ride Bunny or Pepper. He replied “Pepper” I didn’t know he knew that word (to my knowledge he knows about 10 words). As that was his wish I put him on Peppers back in the pasture. Pepper only stood there, half asleep but looked a couple of times on the thing on his back. Then we got to get back home rather quick – David sat down in a ditch and got wet. Only the slip over was dry…

En vanlig dag

/0 Comments/in , , , /by
Bunny
Idag var jag och barnen upp och fixade mat och vatten. Det är isgata så mycket mer är svårt och David lyckades så klart blöta ner sig med vattnet så det var bäst att åka hem så fort vi var klara…

A regular day

Today me and the kids prepared food and water. It is ice every where and hard to do something with the horses. David managed to get all wet but the water hose so we had to go home anyway.

Bunny
Tea – look at that mane!
Percy

Ambitionsnivån ändras genom livet

/0 Comments/in , , /by
I might be 14 years old and my riding my wonderful anglo-arabian that was 26 at that time.

Som tonåring var min målsättning att hästen skulle jobbas sex dagar i veckan, året runt och omkring en timme. Trots att jag flera år hade en drygt tjugofemårig häst och aldrig tävlade eller åkt till tränare med mina hästar ( mina föräldrar vägrade bestämt köra hästsläp). Nästan alltid red jag på de hästar jag hade, red ut i skogen hela vintrarna jag kan inte minnas att jag hade någon pannlampa i mörkret. Väder och vind fick man bara acceptera.

From the same day. Passing by Ullekalv, guess my father got out and took out picture. My sister is beside the door.    

När jag som nittonåring köpte jag min första häst Calinka insåg jag att det kanske inte gick att få in riktigt lika mycket arbete. Det blev vanligare med två vilodagar i veckan och passen blev ofta snarare omkring femtio minuter (de flesta uterittsslingor tog den tiden för oss). Dessutom en belyst ridbana! Långsamt blev det fler pass från marken, löshopning, tömkörning, löslongering…

20 something doing dressage with Calinka.

En vattendelare var nog när jag fick första barnet, det minskade än mer på motionen. Calinka blev i sämre form än någonsin. Sedan kom det in flera hästar och en mängd hinder på vägen i form av förkylningar, jobbresor, ytterligare graviditet…. Så nu blir jag allt bättre på att jobba häst på kort tid, gärna flera på samma gång, från marken och med så lite utrustning som möjligt. Ridpassen är oftare 30 minuter än 60 och jobbas alla hästarna varannan dag tycker jag det går väldigt bra… När regnet öser ner föredrar både jag och åtminstone Calinka att träna trick inomhus ( övriga verkar inte heller missbelåtna).  Undrar hur det blir framåt till?

Jag kommer nog aldrig att återgå till att jobba alla hästar en timme om dagen sex dagar i veckan främst under sadel. Däremot hoppas jag på bättre kontinuitet och mer arbete. Men, alla roliga sätt att jobba häst utan att rida skulle jag inte vilja vara utan!

Ambitions change thru life

Now days: Pepper in the pasture

As a teenager my goal was to work my horse six days a week for about an hour. Even as I had a horse that was twentyfive years when I started that idea, never competed or took lessons with that horse (my parents refuse to drive me anywhere with a horse). I almost always spent time on the trails all year around and I can’t remeber that I had any head lamp even in the darkness. The weather was just to accept.

When I turned 19 I bought my first own horse (before I had only borrowed or helped neighbors) and realized that I might not have really as much time to spend with my horse. It got more common with two days of each week and I usually only spent about 50 minutes in the saddle (mostly because the trails I had access took that time for us to complete). We also had a lit up arena so we started to spend more time there, beginning to learn how to long rein, jump without a rider, work the horse free…

Now days – working horses together with my kids.

I guess one big change came with my first child, that made me work my horse even less. Calinka got less fit than ever. Then I got more horses and ton of obstacles in the form of colds, trips with work, one more pregnancy… 
So I get better and better to work my horses quickly, preferably more than one at the same time and from the ground with as little equipment as possible. It is much more common that I spend 30 minutes in the saddle at a specific horse than 60 and that the horses works every second day if I have a good period and have enough time… When the rain ours down both me and my horse prefer to stay indoors and do some trick training. I wonder what this is going to turn into?

I don’t think that I ever is going to work all my horse an hour a day six days a week mostly under saddle. But I hope they get better conditioned and more consistency in my work. And I really hope I am going to continue to work my horses in a lot of different ways!