Ullekalvs Pepperino
First meeting.
Percy brukar föla tidigt, jag är mer orolig över att hon ska hinna gå 320 dagar än att man ska behöva vänta på henne. I år slog hon sitt rekord – i att vänta in fölning. Trots att hon såg så redo ut redan innan 320 dygn gått. Juvret fyllt och bäckenbanden släppta… 331 dygn tog det innan lilla Pepperino tittade ut. Precis som namnet anger liknar han sin far.
För första gången lyckades någon närvara vid Percys fölning – hon har lyckats lura oss varje år på olika vis, men nu hann jag dit. Jag förstår varför vi missat det tidigare då det bara var några få krystvärkar innan Rino var ute. Redan medan benen troligen låg kvar i mamma började han fundera på att resa sig (även om det tog en stund).
Rino och Percy har skött sig bra, även om det tog ett tag att hitta maten. De långa benen var också ett bekymmer, men nu testar han dem allt mer.
Percy usually foals very early, I am more nervous of her foaling before 320 days than that I should have to wait for her. This year she made a new record – it took 331 days. Even if she looked more than ready even before 320 days. The udder was full, the tail ligaments very relaxed. Then Pepperino decided to arrive. Just as the name suggest he resembles his father.
For the first time someone managed to attend Percys foaling. She has managed to trick us each year in different ways. But this time I made it in time. I understand why we have missed it. It was only a few pushed before Rino had arrived. Probably while his hind feet still was in Percy he started to think about standing up (even if it took some time).
Rino and Percy has behaved well during the day, even if it took some time to find the food. The long legs also caused some troubles, but he gets better and better at manoeuvre them.
David got to pat Rino.
Look close and you see the white hair. This one is a roan.
