Bunny och David luras
 |
| Bunny this morning – she seemed calm… |
Bunny börjar äntligen fylla upp juvret lite bättre och det är ju ungefär 327 dygn för henne nu. Därmed fick hon på sig sitt birth alarm i lördags som ringer upp min mobil om det verkar som om hon fölar. Tyvärr fick David tag i min telefon en stund och inte anade jag vad han ställde till med… Döm om min förvåning när det imorse visade sig att han lyckats ställa in telefonen så att inga samtal går fram. Självklart hade birth alarmet ringt några timmar tidigare.
 |
| Bunny & Pepper |
 |
| Saturday |
Även om det inte kändes som om det var dags var det bara att skynda upp till stallet och hoppas att allt var väl. Trots allt kunde det värsta ha hänt och bara för att jag inte fått ett samtal i tid…. Och det var tack och lov ett falsk larm. Åkte hem och tog det lungt – under eftermiddagen skulle jag hinna med hästarna lite bättre. (Under förmiddagen jobbade mannen med att få segelbåten i vattnet.) När David precis somnat och jag bakade kakor ringde larmet igen. Bara att kasta sig i bilen med barnen och ge sig iväg. Visserligen stod Bunny med svansen lite väl lyft men annars verkade allting ok. Kollade även mjölken och den har ännu inga bra halter för att vara råmjölk till ett föl. Så, jag gissar att min känsla fortfarande är rätt – inget föl än på några dagar. Nu hoppas jag bara Bunny kan sluta falsklarma (och David inte får tag på min telefon igen.) Vis från tidigare år är det inte ovanligt att Bunny gör ett par falsklarm för att någon vecka senare föla.
 |
| Saturday |
Hur blev det med eftermiddagen i stallet? Nja, eftersom vi missade lunchen när vi åkte till Bunny blev vi kvar en liten stund för att se att inget ändrade sig och passade på att leka lite med Pepper. Han hade verkat så pigg och sprallig men när jag bad honom att springa runt var han inte på humör. Jag gissar att jag har lite mer att göra imorgon.
Bunny and David is playing tricks
Bunny finally started to fill up her udder a little bit more and it is about 327 days for her now. Therefore I put her birth alarm that calls my phone if it seems as she is going to foal on her Saturday. Sadly David got hold of my phone for a while yesterday morning and I didn’t understand what he did. I got rather surprised this morning when I found out that he managed to find a setting that got my phone to not let any calls threw like I were occupied. And of course the birth alarm had called some hours earlier.
 |
| A little lose around the tail. |
Even if I didn’t think it was a true call I had to head up to the barn, think about what could have happened. Thankfully it was a false call. I got home and took care about the family. During the afternoon I planned to do some more with the horses. (My husband got the boat in the water during the morning.) When David just had fallen asleep and I were making chocolate chip cookies the alarm called again. Just to get me and the kids in the car and head of again. Bunny had her tail slightly raised, but apart from that she seemed fine. I even checked her colosteral levels and they did not intend a nearby foaling. So, I guess my feeling is right – no foal for some more days. Now I only hope that Bunny stops to call me very now and then without a good reason. (And that David don’t get hold of my phone again). But, from previous years I know that Bunny often makes a false call or two a week or so before she calls for real.
 |
| Calinka & Bunny this afternoon. |
And for the afternoon work in the stable? As we missed our lunch we stayed a little to watch Bunny and move her to the girls pasture. We tried to get Pepper to play but he wasn’t in the mood… So, I guess I have to do some extra work tomorrow.
Pepper & Bunny
Pepper och Bunny har gått med varandra hela tiden så att Mira blir helt avvand. De verkar trivas ganska bra…
Bunny and Pepper is now together everyday since Mira got weaned. They seems to get along pretty well…
1000:e inlägget
 |
| Black Pepper |
Oj, det här blir 1000:e inlägget. Ofta snor jag bara ihop något lite snabbt, några bilder från någon av de senaste dagarna, eller vad som hänt nyligen men den här gången väljer jag att se tillbaka. Vad har egentligen hänt sedan jag började blogga?
Jag inser att det måste vara ungefär fyra år sedan jag på allvar började fundera på det som jag bloggar om. Det var då jag började att riktigt seriöst fundera på hur jag skulle kunna få in mera hästar i mitt liv och exakt hur jag skulle gå tillväga. Så här kommer en kort resumé av höjdpunkter, vad som inte gått som tänkt och reflektioner:
- Första mötet med rasen skedde sommaren 2011; det var inte lätt att hitta en bra möjlighet att få se dem i Europa. Jag kollade resor och platser många gånger innan jag tillslut bestämde mig. Det blev en jättetrevlig resa till Toril i Tyskland, men idag vet jag enklare sätt att resa för att få se Rockys än att bila så långt.
Toril’s favorite mare Friendly – the first Rocky that I rode. - Kentucky september 2011. Allt var tillräckligt klart hemma för att kunna köpa ett par hästar om jag skulle vilja… Resan med Margareta blev en riktigt höjdpunkt och varje år kring “The Internationals” längtar jag tillbaka till området, människorna och hästarna…
- December 2011. Pepper och Percy anlände efter en lång resa. De första Rockysarna i Sverige. Många sena kvällar hade det blivit för att hinna få iordning för deras inkvartering. Plötsligt hade jag eget stall igen och skulle testa detta med lösdrift. Under våren red jag in Percy och certifierade för att sedan betäcka henne med Pepper. Dessutom fixade vi en helsida i tidningen Ridsport.
- Augusti 2012. Bunny anlände med Tea i magen.
- Ullekalvs Antea (Tea) föddes 14 april 2013 och blev därmed första Rocky fölet i Sverige. Senare samma år föddes även Embla, första fölet som även “tillverkats” i Sverige. Och någon vecka efter Embla kom min egen son David. (Mannen var halvglad när jag sov i bilen höggravid för att vaka över Percy – tur att det bara blev en natt). Embla flyttade kring årsskiftet till sin nya ägare Linda.
- Tja, tiden rusade fram och när jag trodde att jag skulle få två föl 2014 också ändrades planerna snabbt. Percy fölade ett par veckor för tidigt och fölet levde inte när jag kom på plats. Det var en hemsk upplevelse. Ett perfekt föl som inte levde. Som tur var repade både jag och Percy oss snabbt men den dagen var det tungt. Än värre var det eftersom det var Calinkas födelsedag och den redan är väldigt speciell pga omständigheterna när Calinka föddes (jag har känt henne sedan dess). Redan samma dag bestämde jag att vi skulle åka till Falsterbo; dit vi hade en inbjudan. Jag och Percy hade aldrig åkt iväg någonstans eller tagit en enda ridlektion och hon var inte mycket riden. Men, jag kände henne och jakten på en saddelseat suit
First time I rode Pepper. Kentucky 2011. från USA började. På något sätt kom vi iväg och visade upp oss. Hon sköttes sig som ett proffs och vi kom 5:a av 7 hästar I den första internationella tävlingen för töltande hästar av annan ras än islänning. Jag var mer än nöjd! Aldrig att jag skulle rida på Falsterbo och tänker jag efter var det min första internationella tävling och en av mina första tävlingar överhuvudtaget.
- Bunny fick däremot en dotter; vackra Ullekalvs Esmerée.
 |
| Bunny as 2 years old in USA. |
..och tja, det är nog ungefär var vi är. Det har hänt så mycket annat; vi har testat TREC, fälttävlan, hoppning, påbörjat inkörning, tolkat, pink ride, haft besök och blivit omskrivna några gånger…. Jag må ha fullt upp med familjen men över åren har det i alla fall hänt lite.
Vissa gånger har det så klart varit tungt; att förlora Percys föl förra året var en sådan händelse liksom att ibland känna
 |
||
| Percy hadn’t been in Sweden for many days when I took this picture | 2011. |
att man inte räcker till, att man inte hinner med. Förvisso har jag inga höga förväntningar på oss, men ibland har det gått väl under vad jag önskat; särskilt när barnen blivit sjuka, det har varit resor med jobbet för någon av oss eller bara allt möjligt annat som har varit tvunget att gå före. Tyvärr har det absolut jobbigaste varit resorna för hästarna till Sverige och Skatteverket. Båda dessa två saker har orsakt enormt stresspåslag, irritation och frustration även om det löst sig i slutet.
Jag har dessutom lärt mig många nya saker, fått inblick i sådant som jag inte hade tänkt på. Det här med design och reklam var nya områden för mig. Fotografering har det blivit mycket mer av, både bakom kamerna men även som modell ibland. För att inte tala om allt som kommer med att driva eget företag och alla härliga människor jag har träffat genom att jag gjort det.
 |
| Tea & Isac 2013 |
Generellt kan man säga att allt tar mycket mer tid och jobb än vad jag trodde. Men, det är inte mycket som är bättre än att komma upp till stallet och känna tröttheten rinna av, energin fyllas på och glädjas över det hjärtliga mottagandet. Mina Rockysar har verkligen överträffat alla mina förväntningar!
Nu blickar jag framåt; mina drömmar är långifrån slut än. Närmast hoppas jag att min egna bok om Rockyn kommer ut (provtryck är på väg) och så drömmer jag om att utöka och om en egen gård… Vi får se vad som slår in och vad som får tänkas om. Det är itne omöjligt att det blir 2000 inlägg om allt går som jag vill.
1000: posts
Wow, this is post number 1000. Often I only write something fast, something about what happened recently or new pictures but this time I chose to look back. What have happened since I started to blog?
 |
| Ullekalvs Embla |
I realize it is about 4 years ago since I started to think seriously about the topic for this blog. How could I get more horse in my life? I got the plan figured out in details. Here is a short resume´:
· I first meet the breed Summer 2011. It wasn’t easy to understand were to travel to meet them in Europe. Every place seemed far away and hard to reach. I made a very nice visit to Toril in Germany but today I know easier ways to travel instead of driving the car so far.
·
- Kentucky September 2011. I had planned and planned and I had prepared. If I would find a couple of horses that I liked I would be able to bring them home.. The trip together with Margareta was a hit and every year around The Internationals I want to go back, to the place, the people and the horses….
- December 2011. Pepper and Percy arrived after a long trip. The first Rockys in Sweden. There had been many late evenings to get everything ready for their arrival. Suddenly I had my own stable again. I broke Percy during the spring, certified her and covered her with Pepper. We also got a page in the magazine Ridsport.
- August 2012. Bunny arrived pregnant with Tea.
- Ullekalvs Antea (Tea was born April 14 2013 and became the first Rocky foal born in Sweden. Ullekalvs Embla was born later the same year, the first, born and breed Rocky in Sweden. And about a week after Embla’s arrival I gave
Percy & I at Falsterbo 2014 birth to my own son David. (My husband wasn’t totally happy while I slept in the car to be able to watch over Percy before her delivery. Luckily I only had to do that one night.) At the end of the year Embla moved to her new owner Linda.
- The time moved quickly and I thought I should get two foals 2014 as well. But Percy lost her foals only weeks before her due day. A terrible day. A perfect foal except he wasn’t alive. Both Percy and I moved on rather quickly but that day was hard. It was even worse as it was Calinkas birthday. That is already a very special day to me because of the circumstances around her birth. But to cheer us up I decided the same day that Percy and I should go to Falsterbo as we had an invitation. We had never been away anywhere, never had a lesson and she wasn’t trained much. But I knew her so I started to look for a saddleseat suit from US. Somehow we managed to go to Falsterbo and show. She behaved as a pro and we got 5:th out of 7 horses in the first International competition for gaited horses others than Icelandics. I were more than happy! I never thought that I would show at Falsterbo, my first International competition and one of my first competitions at all.
- Bunny instead got a beautiful daughter – Ullekalvs Esmerée
 |
| Percy & I. Trying my new saddelseat attire. |
…and that is about were we are today. We have tried so many other things as well, TREC, cross country, jumping, driving, skiing with the horses, pink ride, visitors and some articles in magazines, showing at Östgötahäst… I have a lot to do caring for my family but over the years I have been able to do some “special” things with my horses as well.
Sometimes it has been heavy; to loose Percy’s foal was one such event. It is now and then the feeling of not being enough, that there is a lack of time and engagement. I don’t think that I have high demands on what I want to do with my horses but sometimes my expectations seems to sink like a stone; the kids get sick, my husband travels in work or something else that seems to make it impossible to do anything else than feeding the horses as fast as possible. One of the most hard things has been the tax administration and to get the horses to Sweden. Both things has caused a lot of stress, irritation and frustration even if it all went well in the end.
And I have learned a lot of new things, things I never had thought about before. Design and advertisement for example. I didn’t take as much photos either or spend as much time in-front of it as I have. Not to mention everything that comes with running our own business or all interesting and nice people that I have meet by doing so.
It has all taken more time and work as I thought. But I have never regretted it and there are few things that cheers me up more than visiting the horses. My tiredness goes away, I get new energy only by their way of greeting me. My Rockys really has been better than my expectations!
 |
| Ullekalvs Esmerée |
Now I am looking forwards; my dreams continues. My book about the breed is soon ready to relise and I would love to have more horses and my own farm… The future is going to show what happens. I might hit 2000 post if it all goes as I want!
 |
| Centre of attention. They just love to cuddle and get attention! (Percy, Calinka, Mira & Tea) |
Pepper mys och dagens jobb
Igår hann jag inte alls med hästarna men idag, när det regnade hade jag tid… Nåja, när jag var klar med Calinkas uteritt bröt solen igenom molnen och det började bli trevligt att jobba häst. Därmed åkte jag inte hem för att värma upp mig utan tog ut Pepper på en kortare uteritt och tömkörde Bunny och Percy med Bett. percy är så rolig – hon säker sig frammåt neråt ända till marken och gör även lite spansk skritt i uppstarten – allt på grund av bettet… Nåja båda är bättre än sist (Bunny var riktigt snygg några gånger), så jag antar att det går frammåt.
Yesterday I didn’t get any time with the horses but today when it rained… Well, when Calinka and I came back from our trail ride the sun broke thru the clouds and it started to get nice to be in the stable. Therefore I brought Pepper out for a shorter trail ride and long reined Percy and Bunny. Percy is so fun – she strech her nose to the ground and even do some Spanish kid of walk – only because she has a bit in her mouth ans she isn’t totally happy about it. But both were better this time than last so I guess they slowly get used to it.Köp boken!
