Allt är inte helt ok

I torsdags tömkörde jag Pepper. Han skötte sig bra, men när kraven blev lite större ville han inte riktigt i ena varvet. Galopp var inte tänktbart och han började se kantig ut. Förvisso var det mörkt, men det kändes inte helt rätt, samma känsla som jag fick i tisdags när jag red ut. Men då trodde jag bara att det var överskottsenergi och viljan att galoppera. Förra helgens stegring kan till och med ha utlösts av vad det nu kan vara. Men, ingen värme eller svullnad eller ömhet någonstans. Själv är jag ganska säker på att han busat i hagen och halkat. Det finns många möjligheter till det… Så, de får bli promenader för hand och hjärngympa ett tag framöver.
I torsdags red jag även ut på Percy – en sådan häst. Ju mer jag rider henne dessto mer gillar jag henne! Inga problem att gå iväg själv i mörkert med pannlampa. Igår var Maria förbi och tog ut Calinka och myste med Bunny.
At Thursday I long reined Pepper. He behaved well, but with a little higher demands he didn’t really want to obey in one direction. Canter wasn’t to think about and he started to look a bit uneven. It was dark, so the vision was impaired, but it didn’t feel right. The same feeling that I got when we trail rode at Tuesday. But then I thought it was due to too much energy and a will to canter. Even last weekends rearing might have been cause by this unknown. But I cant find any swelling, heat or pain. My guess is that he have played in the field and slipped. There is plenty of possibility’s for that…SO it is going to be walks and gymnastics for the brains for a while now.

During Thursday I also rode Percy – such a horse! The more I ride her the more I like her! No problems to walk away by herself in the darkness with only the lamp on my head to guide us. Yesterday Maria brought out Calinka and cuddles with Bunny.

Dagsljus


Found Pepper and Percy in this beautiful environment.

Familjeskäl gjorde att jag oplanerat fick ta med Isac till stallet, alltså ingen uteritt med Calinka som jag hade planerat. Isac somnade dessutom i bilen och jag lät honom sova. Det betalar jag för nu när han vägrar somna fast det är långt över läggdags… Men, å andra sidan kunde jag träna Calinka i dagsljus och fota med mobilen. Pepper har blivit pepprig, trots att vi var ute en vända i mörkret igår. Så nu måste han bara busa, han skulle nog behöva jobba flera timmar om dagen. Percy såg mest besviken ut för att om inte fått jobba sedan i söndags och Bunny gillar inte alls att bli själv i hagen. Men hon var så snygg när hon galopperade runt.

Family reasons got me to unplanned bring Isac to the stable today.  So I had to cancel that trail ride I had planned with Calinka. Isac fell asleep in the car and I let him sleep. That made it possible to long rein Calinka and take a lot of photos with the phone in daylight, but I am paying for that now. He is not going to sleep even if it is long time since he should have. Pepper has gotten “peppery” even if we worked yesterday and wants to play a lot. Percy looked most unhappy as she hasn’t been worked since Sunday and bunny didn’t like to be alone when Calinka worked. But she was so pretty, running around in the pasture.

Bunny and Calinka is trying to find pears that fall down from this tree.

 

Part of the mares pasture. It is so beautiful right now.

Pepper

Långritt och Pepper chock

Sunshine and Calinka
Igår chockade jag Pepper – det blev dressyr i mörkert med pannlampa,  hästar i hagen bredvid och radio… Nåja, han skötte sig bra, men musken var inte i hans smak.
Idag red jag ut en långtur på Calinka, dryga två timmar. Det var länge sedan. Vi sällskapade med Sylivia och hennes Sunshine och fick okända vägar visade för oss. Härligt!
Yesterday I chocked Pepper – dressage in the darkness with only my lamp on the head, horses in the pasture close by and radio… He behaved well, but didn’t really like the music.
Rednossed Calinka
I often do a braid like this one when it is muddy outside.
Today I went for a longer trail ride with Calinka, more than 2 hours. That was a long time since I did that. We got company with Sylvia and Sunshine  that showed us some new roads. Nice!

Matte är bäst

Ibland undrar jag vad hästarna tycker om mig, inser inte att de faktiskt ställer upp extra för just mig. För att jag är jag. Nyligen visade tre av mina hästar det väldigt tydligt och det värmer.
Bunny tyckte inte om att hovslagaren skulle lyfta hennes bakfötter. Hon såg rädd ut och ville helst klättra upp i mitt knä om hon bara kunnat. Hovis är bra och snäll, så han sa aldrig ifrån, såg hennes rädsla och reagerade därefter. Med lite distraktion lyckades han så till några tag på högerbak fot. Men vänster, det villle hon inte. Inte ens när han bara lyfte den försiktigt framåt. Men, så fort jag bad henne om foten lyfte hon. Lika tryggt som alltid. Med lite gymnastik och trassel lyckades vi byta fot och den som höll i hästen så att hovis kunde fixa lite även på den foten. (Jag binder inte gärna upp oerfarna hästar). Själv är jag mest förvånad över att Bunny redan litar så på mig, hon har inte varit här länge och jag har inte lagt så mycket tid på henne.
Calinka kan ibland var alite tråkig vid skoning av bakfötterna, men det går nu bättre och bättre. Det brukar vara bräckningen som är problemet, men om jag tar bort skorna brukar allt gå bra för hovis. Så även denna gång, eller tills sista bakskon skulle slås fast. Då ville hon inte vara med mera. Även detta slutatde med att jag höll hoven och hovis spikade.
Maria myste med Pepper för någon vecka sedan, han gillar verkligen uppmärksamhet och klappar. Men det var inte bra nog, han ville bara att jag skulle mysa med honom. Maria har ändå hållit på med honom hela tiden sedan han kom till Sverige, så hon är inte precis okänd för honom. Så det var bara för mig att ge hon lite uppmärksamhet.
Percy då? Där har jag inte någon särskild historia just nu, men hon är ju ändå en helt fantastisk lite häst. Jag är fortfarande imponerad av hennes sätt att gå iväg med mig i mörkret, eller andra gången jag red henne och hon blev rädd, men stannade omedelbart, eller…
Sometimes I wonder what the horses really thinks about me, don’t really realize that they behave better just to please me. Just because I am me. Recently  three of my horses shown it very obvious and that warms my heart.
Bunny didn’t like when the farrier wanted to lift her hind feet. She looked scared and had climbed my lap is only she could. The farrier is gentle and didn’t never talk harsh to her, saw her fear and reacted upon that. With some distraction we managed to fix her right hind feet. But the left one, no. Not even when he tried to lift it carefully forward. But, as soon as I asked her for her foot there was no problem.As trusting as ever. With some gymnastics, and some struggle we manged to change position so he got the foot and I hold the horse (I didn’t tie her up as I prefer not to with more experienced horses) I am most amazed about that Bunny came to me for support, that she already trusts me, she hasn’t been here long and I haven’t done a lot of things with her.
Calinka isn’t always the most fun to shoe when it comes to her hind feet, even if it gets better and better. It usually  is to get rid of the old shoe that is the problem. If I don that part, the farrier can work afterwards. As this time, or until the last hind shoe was getting attached. She didn’t like that. Solution? I held the foot and the farrier attached the shoe.
Maria cuddled with Pepper a couple of weeks ago. He really likes attention and to be patted, but this time it wasn’t good enough. He wanted me to do it, Maria wasn’t good enough. Still, she has been handling him ever since he arrived in Sweden every now and then, so they are not strangers. So I just had to give him some attention.
Percy then? I don’t have any special story right now, but she is a fantastic little horse. I am still impressed about her behavior when we trail rode in the dark the other day, or the second time I rode her , she got scared but stopped directly, or….

Hovslagarbesök

Så kom då hovslagaren förbi igår. Skor på Calinka och verkning av de övrigas fötter. Bunny tyckte det hela var lite otäckt – hon som inte alls reagerat vid böjprovet. Kan det vara en reaktion efter det, typ ” okända män som lyfter mina fötter är inte så trevligt”. När jag lyfte fötterna har det inte varit några problem. Det kom även svar på maskproverna – ingen av hästarna har stora blodmaskar, skönt.
The farrier passed by and gave Calinka new shoes and the others a trim. Bunny found it a bit scary – she that didn’t react at al at the flexion test the other week. Maybe it is a reaction since then (something like “Strange men lifting my feet isn’t very nice”). When I pick her feet up she is totaly col about it.