Pepper promenad



Det blev en lite längre promenad med Pepper där vi bland annat såg en del trafik, passerade terrängbanan i närheten och pratade med en man på cykel. Det senare var tråkigast enligt Pepper – stå still och vänta passade inte….Väl hemma testade vi att gå över lite diken – Pepper tyckte sämre om det än Percy.

Damerna fick vara i hagen och sprang lite motvilligt runt. När jag kom låg Percy och sov… De väldigt förtjusta i Pepper just nu – särskilt Percy. Hon står på tå, lyfter svansen och följer efter Pepper om han är utanför hagen. Pepper svara med små gnäggningar.

It became a little longer walk with Pepper where we among other things meet traffic, watched the cross country obstacles nearby and spoke with a man on a bike. The later was boring according to Pepper – wait was not his favorite thing. Back home we tried some ditches – Pepper thought them to be harder than what Percy thought.

The ladies stayed in their pasture and run a bit. When I arrived Percy was sleeping… They are very into Pepper right now – especially Percy. She stands on her hind toes, raises her tail and follows Pepper as soon as he is outside his pasture. Pepper relies with small neighs.

Glad påsk!







Glad påsk! Buona Pasqua! Happy Easter!

Nyligen fick jag veta att min egna påskhare Bunny betäcks med Union Blue. Jag hoppas, hoppas, hoppas att hon kommer klara resan dräktig och få ett friskt föl nästa år!

Nedan några bilder som jag inte har visat tidigare, de två översta på Bunny respektive Union Blue.

Recently I got to know that my own Easter bunny (= påskhare på svenska) Bunny is being bred to Union Blue. I wish, wish wish for a healthy baby next year!

Bellow some pictures that I haven’t shown before, the first is Bunny, the second Union Blue.

Påskafton ridning

Ett tunt snötäckte täckte marken och jag började fundera på om broddar behövdes men bestämde att lämna dem hemma när Calinka och jag tog en skogstur. Vi hamnade i väglöst land, men tog oss till slut ut till vägen som jag visste fanns där, men inte utan att hamna på väl sank mark, behöva korsa några diken och massor med ris. Sedan blev det galopp – härligt sa Calinka som var alldeles mjuk efter off road versionen.

Med en kort stund innan jag behövde vara hemma tog jag ut Percy på en kort ridtur. Bromsen var inte riktigt på plats, hon var inte så sugen på att gå ifrån stallet och hon travade bara när jag bad om ökat tempo. Men, hon är snäll och söt, det viktigaste nu är erfarenheten.

A thin layer of snow covered the ground and I started to think about grips but decided to skip them when Calinka and I took a trail ride in the forest. We got into a road less part, but finally found the road that I knew should be there, but not without passing ditches, some kind of swamp like surface and a lot of tree branches left on the ground. Then we cantered – lovely according to Calinka that had gotten really soft of all the off road work.

With only a short time before I had to return home I brought Percy for a short trail ride. The brake didn’t really work, she wasn’t really comfortable leaving the stable and she only trotted when asked for anything else than walk. But, she is very kind and the most important part is her getting experience.

Gammal är (återigen) äldst

Calinka var den lycklige igår. Stel och grinig började vi dressyra. På skoj försökte jag skänkelvikning samt öppna och sluta utan tygelkontakt – svårt, men med ett finger längst ut i tygeländen gick det mesta. Kanske kan vi lära oss mer än bara styra i skritt utan munkontakt. Hon kunde tveksamt trav – bara några steg på rakt spår. Oj vad det stechade och tog emot. Som hon gapade och såg ut hade man kunnat tro att jag red med rejäla sporrar, spö, mycket skarpt bett, stora hjälper och korta, spända tyglar. Jag satt barbacka med minimal kontakt i munnen, inga sporar eller spön och små hjälper.

Jag bestämde att testa galoppfattning på denna stela, sega, sura tant. Och se, efter bara ett eller två försök lossade det. Plötsligt fick mina höfter börja svänga rejält i sidled för att kunna sitta i traven, bakbenen började jobba och nacken kröktes. Som vanligt. Hon behöver bara försöka fatta galopp för att komma igång. Men, tydligen hade hon hört mitt uttalande om att Percy har en så härlig galopp för när hon väl galopperade skulle hon inte vara sämre. Hon fick nog bättre form än någonsin i galoppen och den blev rund och gungig. (Kanske inte riktigt lika bra som Percys, men det tänker jag inte andas om till tant). Jobbet för att komma till denna galopp har varit enormt och det var främst i höger varv hon orkade med den. Men – WOW. Efter 11 år utvecklas vi fortfarande!

När hon väl hade kommit igång i kroppen slutade även all strech, svansvift och sura miner. Hon måste bara tala om vilken hästplågare jag är och hur jobbigt det är att börja jobba och vilken gammal tantkropp hon har. För att strax börja jobba bättre än någonsin. Söt tant <3

Väldigt spontant bestämde jag mig för att ta in Percy och tömköra en minipass (det blev nog max 10 minuter). Hon skötte sig bra, men tycker det är jobbigt att svänga och börjar då lätt protestera. Det är väldigt svårt att vara så lätt i handen som hon vill – särskilt med tömmar. I alla fall är det helt okej med tömmarna och att byta sida nuförtiden. Ett steg i taget. Tur att jag rider bettlöst.
Calinka was the lucky one yesterday. We started our arena work with a stiff and grumpy horse. Just for fun I tried shoulder in and quarter in with out any rein contact. That was hard, but with just a finger on the end of the reins it worked out OK. Maybe we can learn something more that just turning left and right without rein contact. Calinka was very suspicious about trotting – just a few steps on a straight track seemed to be OK. All her body was screaming – muscles stretched and refusing to work (or at least that was want it felt like). As she was opening her mouth, yawning and was behaving you could have believed that I was using a really harsh bit, sharp spurs, a whip, huge aids and short, tight reins. It was the opposite; I was bareback with nearly full length reins, no spurs or whips and small aids.

I decided to try to start to canter on this stiff, not moving forward kind of grumpy horse. And, jsut after one or two times of canter aids (and 0-2 strides of canter) it worked. Suddenly my hips started to swing a lot to keep up with the moving back to be able to sit the trot. Her hind limbs started to work and her neck was bent nicely. As usual. She needs to start to try to canter to get going. Apparently she had heard me speaking about Percy having such a wonderful canter cause as she started to canter she didn’t want to do less. She got a better farm than ever, picking up the limbs high and started to feel a like a rocking horse. (Maybe not as good as Percy, but I am not going to say a word about that to her). The work to get such a canter in this horse as been enormous and it was mainly in the right lead that she was strong enough to perform it. But WOW. 11 years and we are still improving!

When she finally has got her body to loosen up all tail squishing and open mouth kind of things disappeared. She just needs to tell me that it is a painful job to start with – to shortly afterwards be able to work better than ever. My sweetheart <3

Spontaneously I decides to long rein Percy just for a second (or, well about 10 minutes). She behaved well, but finds it hard to turn and then easily starts to protest. It is really hard to be as easy in the hand as she likes – especially with long reins. At least she finds it OK when the reins changes side. One step at the time. Luckily I ride her bitless.

Nyfiken i en strut




Percy är nyfiken och måste kolla på allt…
Calinka är mera: “Ta fram maten”

Percy is so curious and have to check everything…
Calinka is more like: “Bring me the food”.