Miljöträning i mörker

Maggan kom förbi så vi passade på att miljöträna unghästarna. Whizzy fick komma ut ur hagen och fick en boll kastad omkring sig, kolla på ett däck och bara stå still vid borstning. Under tiden sprang David omkring med pannlampa och en handgräsklippare i mörkret.

Väl i hagen drog jag ut en presenning som Iris snabbt krafsade ihop med frambenen så den låg under hennes mage. Honey var lite försiktigare men var och kollade på den efter en stund.

 

 

 

David with the lamp.

Maggan came by so we did some environmental training with the young ones. Whizzy got out of the pasture and got a big ball thrown around her, looked at a tire and just had t stand still while being groomed. During it all David ran around with a head lamp and a head driven grass clipper.

Back in the pasture I brought out a tarp that Iris quickly got under her stomach. Honey was a little insecure about it all, but curiosity took over so she had to check it out.

 

Höstfoto av Maria

Ungstona busar

En del av det där buset som inte var hoppning över hinder kom också med på kort. Mest Honey som sprang på sidan.

Some of that running that wasn’t jumping also got caught on camera. Most Honey that ran on the side of the obstacle.

You don’t see this girl in trott very often.

This girl most often gait…

Löshoppning

The young ones looked very closely at the poles – Whizzy used her feet – Iris chewed on them…

Vad jag har längtat efter att få löshoppa hästarna! Jag insåg det när jag nästan var klar med ridbanan. Äntligen en helt inhägnad plats där jag kan jobba hästarna löst och löshoppa. Mina hästar är inga hoppstjärnor och löshoppningen går inte till helt enligt regelboken. Idag fick Iris, Whizzy och Honey prova på det här med hinder för första gången. Calinka var med som erfaren ledsagare. Så, hon jobbade på att visa dem hur man går förbi eller tar hinder väldigt snävt. men, hon hade kul och var till hjälp för att få de andra att våga och förstå vad som var tanken.

Calinka showed the short cuts…

Iris var nog den som gillade det hela bäst även om alla hade skoj. Whizzy hoppade, men inte med så mycket bjudning eller sug att få prova en gång till och Honey sprang bara förbi och tyckte det var kul… Men just för att få bjudning och få hästarna att tycka det är kul har det med andra hästar varit effektivt att ha flera hästar som hoppar samtidigt. Även om det inte är enligt rekommendation eller hur jag skulle göra om jag hade hästar som var tänkta för en karriär inom hoppning på högre höjder. Oftast har det däremot varit två hästar samtidigt. Det här var första gången jag hoppade fyra hästar på en gång.

Jumping

I have longed so much to let the horses jump! I really realised that when I nearly had finished the riding arena. Finally a place where I can work the horses and let them jump. My horses are no jumping stars so I don’t really follows the rules. Today Iris, Whizzy and Honey got to try jumping for the very first time. Calinka joined them to show how it should be done. So, Calinka show them how to run by the poles or how to turn very quickly and then jump. But, the old lady had a lot of fun as well as the young ones.

Iris got really into it and was often followed directly after Calinka (that lead the pack).

I think Iris enjoyed jumping the most, even if all had fun. Whizzy jumped, but with so much entusiasm and Honey mostly run by the side. To get the horses to have fun and enjoy jumping is my main goal and in the past, wit other horses has it worked well to jump more than one horse at the same time. But it is not the recommendation and if I had horses that were supposed to have a show jumper carrier at bigger events I wouldn’t do it like this. But it has usually been two horse – this was the first time with four at the same time.

 

I think this is the best picture that I have ever got of Calinka jumping as it doesn’t make you think that she is going to crash or wonder what she is doing…

Honey had to kick as thought she was such a good girl that ” fooled me” and ran by the side of the poles.

But she actually passed the poles a few times.

 

 

 

Uteritt – äntligen!

Så kom jag då äntligen ut i skogen på hästryggen! När frosten låg över fälten lyckades jag komma iväg på en kort skogstur med Calinka. Ingen av oss är i form och vi hade ont om tid så jag kastade på henne tränset för att komma iväg barbacka. Mika fick följa med hon också.

Det var så vackert med alla höstfärger och frosten. Värt att vänta på att få komma iväg en så fin morgon. Och på Calinka som jag ridit så många gånger i dessa omgivningar även om det var många år sedan nu. Hoppas det inte går alltförlänge tills vi kommer iväg igen.

Nearly back home – one of the pastures.

 

Trail ride – finally!

Then I finally got out in the forrest on horseback! When the frost was over the fields I managed to get on a short trial ride with Calinka. No one of us is in shape and we had very little time so I bridle her up quickly and jumped on without a saddle. Mika joined us as well.

 

Iris & Honey welcoming us back.

It was so beautiful with the Autumn colours and the forest. It was worth to wait for this beautiful morning. And on Calinkas back that I have been trail riding so many times in this area even if it was many years ago. Just hope we can do it again soon.