Bad x 3









Idag tog jag lite hjälp – TACK Maggan, Mariah och Helena! – och så badade vi alla hästarna. Eftersom rinnande varmvatten saknas fick vi lösa det på annat vis. Pepper verkade ha varit med förr men Percy var tveksam. Men hennes svans blev till en ljusare nyans än vad jag någonsin sett den i.

Vi fick även med en “vakthund” som övervakade processen…

Vad Calinka gjorde så fort hon släppts lös efter badet finns på bild. Pepper verkade mest ha blivit trött.

Today I got help some help – THANKS Maggan, Mariah and Helena! – and then we gave all horses a bath. As theer is no tap warm water we solved that in other ways.Pepper seemed to have done it before but Percy wasn’t all happy about it. But her tail turned into a lighter shade than I have ever seen.

We also got a “guard dog” that watched over us.

What Calinka did just minutes after being released can be seen as well. Pepper mostly seem as he got tired.

Pepper ridning

Pepper var lite på tårna igår, men Mariah satt upp och efter att vi hade gått en bit (med mig hållandes i snöret) lugnade han ner sig. Han sköter sig egentligen bra, men man ser hur energin håller på att bubbla över. Finns någon med från marken kan han kontrollera sig. Nu försöker vi bygga det till en vana. Han får även jobba med hjärnan lite för att kunna fokusera sin energi på något annat – öppna är svårt. Hur kan någon tro att det ska gå att få in benen under magen? Särskilt i ena sidan tar det emot. Så det fick han jobba med. Och när han jobbar på detta sätt är det inga problem, även om det tar emot i kroppen så försöker han (men han stampar med foten när det tar emot för mycket – sötnos). Mariah sa att han till och med gav en ärlig form korta, korta stunder.

Vi sprang lite också och en av gångerna blev det några galoppsprång. Mariah leende sa allt. Dessutom kom leendet nästan tillbaka när hon pratade om galoppen. Hans galopp är underbar – jag har testat tidigare. På väg hem började grabben att gäspa ett antal gånger. Han kände sig väldigt nöjd med sig själv och över att ha fått jobba. Skulle han få välja skulle vi nog göra detta varje dag och ganska snart betydligt längre rundor. Nu är det ju bara det där med tid…

Pepper was full of energy yesterday but Mariah got on his back and after we had walked for a while (with me hold the lead rope) he settled down. Fun thing is that we someone is on the ground he don’t do a thing, he then can control himself. Even if he looks like that the energy is going to fly out of his ears. Now we are trying to get this into a habit. He also get to work with his brain – shoulder in is hard. How does anyone think that it is possible to put the hind hoof under the belly? Especially one side is harder that the other… And even if his body is think that it is hard he tries and works well. When he cant he stop his foot instead. (So sweet) Mariah even said that he worked in a nice frame short, short times.

We run a bit and once Pepper took a couple of canter strides. Mariah smile said it all. The smile even return while we spoke about his canter. He has a really nice canter (I have tried it before). Close to home he started to yawn some times. He felt so content with himself and was so relaxed. If he had the choice he would love to work like this every day (and pretty soon doing much longer and faster trails.) It’s just the thing about time…

3 hästar – 3 ridupplevelser



På Calinka känner jag mig hemma när jag sitter upp; jag kan de flesta knappar, vet hur hon ska kännas. Vi kan flyta ihop i traven barbacka- hon är inte skumpig alls. Vet att det bara är att sitta upp, ingen flamsig unghäst som man inte vet vad den kan hitta på. Nästa vem som kan man sätta upp om man väljer sina situationer. För vissa dagar glömmer hon ju att hon kan skritta, hon kan bocka och skygga när energin håller på att pysa ut ur öronen. Hon känner mig så väl – och vi har haft så kul genom åren.

WOW var min känsla när jag satt upp på Pepper första gången. Det var bara rätt. Manen, bogarna, rörelserna, nacken… Däremot är han inte så utbildad, men det går alltid att lösa. När han ” blir klar” kommer han att vara alldeles underbar!

Inte ens första gången kändes det osäkert eller otryggt. Percy är så cool. Hon kommer att vara en nybörjarhäst inom kort tror jag – om nu inte hennes bussidor visar sig. För hur cool hon än må va så finns det attityd i tjejen och en möjlighet att hon visar vad hon tycker. Fast inte alls så stoigt som Calinka. En liten lätt ponny som mest bara är, mer mån om att vara tillags än något sto jag någonsin träffat.

Jag undrar hur mitt nästa sto kommer att vara, men jag är säker på att hon kommer att passa bra in i flocken.

I feel at home at Calinkas back; I know most of her “buttons”, know what she is supposed to feel like. We can “flow” in the trot – no bouncing at all. Know that it is always to get on, no young, unsure youngster that you don’t know what it is going to do next. I can put most people on her back – just need to chose the situation. Cause some days she hardly knows how to walk, she shies and the energy seems to evaporate from the ears. Still, she knows me really well – we have had so much fun during the years.

WOW, was my first feeling when I got on Pepper the fist time. I was just right. The mane, the shoulders, the movements, the neck….He wasn’t very educated, but that is fixable. when finished he is going to be just gorgeous!

It didn’t feel insecure even the first time on Percy’s back. She is so cool. Within a short period of time she is probably going to be a beginners horse – if she isn’t going start showing her pranks. Because even if she is cool she has a lot of attitude and sometimes shows what she think about things. Not at all as mareish as Calinka, she is mostly a very sweet, little pony that carries more about obeying than any horse that I have ever meet.

I wonder how my next mare is going to be, but I am certain that she is going to fit well into the heard.

Less på ursäkter

Dåligt väder (blåsigt), mörkt ute, halt, ensam, överenergisk, jag börjar bli minst sagt less på alla ursäkter som blivit för att inte rida Pepper. Alltid är det något som inte stämmer. Så idag struntade jag i det, idag satt jag upp i alla fall. Fast först hoppade vi några diken för hand, stannade, longerade några varv, flyttade bogen, tja, lite allmän hantering. Och det gick bra, vi höll oss på dressyrbanan och det var stona som blev det lilla problemet – men man kan ju svänga så man inte behöver passera så nära…En början i alla fall.Jag känner att vi får en speciell kontakt då och då, men det är fortfarande en lång väg att gå.

Förresten, när jag kom stod Calinka och Pepper i respektive skydd – Percy stod vid maten, men gick in när jag pikade henne för det…

Bad weather(windy), dark outside, icy,alone, over energetic horse, I am rather bored with all excused to not ride Pepper. There is always something that doesn’t work out. To day I just didn’t care and rode him anyway. But first we jumped some ditches, longed a couple of rounds, moved his shoulder, and well, just some ordinary work. And it all went well, we stayed at the arena and the “big” problem was the mares. But it isn’t necessary to pass closely to them, there is more than one side to the arena… And at least this was a start. I feel that sometimes we really connect – but there is still a long way to go.

By the way – when I arrived Calinka and Pepper was in their shelters while Percy ate. She went inside after I told her about it…

Pepper promenad



Det blev en lite längre promenad med Pepper där vi bland annat såg en del trafik, passerade terrängbanan i närheten och pratade med en man på cykel. Det senare var tråkigast enligt Pepper – stå still och vänta passade inte….Väl hemma testade vi att gå över lite diken – Pepper tyckte sämre om det än Percy.

Damerna fick vara i hagen och sprang lite motvilligt runt. När jag kom låg Percy och sov… De väldigt förtjusta i Pepper just nu – särskilt Percy. Hon står på tå, lyfter svansen och följer efter Pepper om han är utanför hagen. Pepper svara med små gnäggningar.

It became a little longer walk with Pepper where we among other things meet traffic, watched the cross country obstacles nearby and spoke with a man on a bike. The later was boring according to Pepper – wait was not his favorite thing. Back home we tried some ditches – Pepper thought them to be harder than what Percy thought.

The ladies stayed in their pasture and run a bit. When I arrived Percy was sleeping… They are very into Pepper right now – especially Percy. She stands on her hind toes, raises her tail and follows Pepper as soon as he is outside his pasture. Pepper relies with small neighs.