Min arab

/0 Comments/in /by




Jag har en arab i hagen. Man kanske inte ser det direkt, men när hon är i aktion råder inga tvivel. Lyft svans, huvud upp, galopp och så stannar hon och fnyser med uppspärrade näsborrar. Lyckligtvis är har hon Mountainhäst temperament när hon är infångad.

Sedan finns en “wannabe”, en svart skönhet som då och då lyfter svansen, huvudet och näsborrarna, men spara det till speciella tillfällen. Jag har inget emot det, under många år vara arab min favoritras och en gång i tiden hade jag hand om en angloarab, det var hon som fick in mig att älska araber. Det är skimmeln på bilderna, 25 år ung.

I have an Arabian in the pasture. You might not see it directly, but when she is in action there is no doubt. A raised tail, head up, canter and then she stops and blow thru her nostrils. Luckily she has Mountain horse temperament when caught.

There is also a “wannabe”, a black beauty that once in a while lifts her tail, the head and enlarge her nostrils, but she saves it for those “special times”. I don’t have anything against it, during many years my favorite breed was Arabians and once I cares for an Anglo- Arabian, she was the one that got me to love the Arabians. She is the grey one in the pictures, 25 years young.

Pepper promenad

/0 Comments/in , , /by



Det blev en lite längre promenad med Pepper där vi bland annat såg en del trafik, passerade terrängbanan i närheten och pratade med en man på cykel. Det senare var tråkigast enligt Pepper – stå still och vänta passade inte….Väl hemma testade vi att gå över lite diken – Pepper tyckte sämre om det än Percy.

Damerna fick vara i hagen och sprang lite motvilligt runt. När jag kom låg Percy och sov… De väldigt förtjusta i Pepper just nu – särskilt Percy. Hon står på tå, lyfter svansen och följer efter Pepper om han är utanför hagen. Pepper svara med små gnäggningar.

It became a little longer walk with Pepper where we among other things meet traffic, watched the cross country obstacles nearby and spoke with a man on a bike. The later was boring according to Pepper – wait was not his favorite thing. Back home we tried some ditches – Pepper thought them to be harder than what Percy thought.

The ladies stayed in their pasture and run a bit. When I arrived Percy was sleeping… They are very into Pepper right now – especially Percy. She stands on her hind toes, raises her tail and follows Pepper as soon as he is outside his pasture. Pepper relies with small neighs.

Glad påsk!

/0 Comments/in , , , /by







Glad påsk! Buona Pasqua! Happy Easter!

Nyligen fick jag veta att min egna påskhare Bunny betäcks med Union Blue. Jag hoppas, hoppas, hoppas att hon kommer klara resan dräktig och få ett friskt föl nästa år!

Nedan några bilder som jag inte har visat tidigare, de två översta på Bunny respektive Union Blue.

Recently I got to know that my own Easter bunny (= påskhare på svenska) Bunny is being bred to Union Blue. I wish, wish wish for a healthy baby next year!

Bellow some pictures that I haven’t shown before, the first is Bunny, the second Union Blue.

Påskafton ridning

/0 Comments/in , /by
Ett tunt snötäckte täckte marken och jag började fundera på om broddar behövdes men bestämde att lämna dem hemma när Calinka och jag tog en skogstur. Vi hamnade i väglöst land, men tog oss till slut ut till vägen som jag visste fanns där, men inte utan att hamna på väl sank mark, behöva korsa några diken och massor med ris. Sedan blev det galopp – härligt sa Calinka som var alldeles mjuk efter off road versionen.

Med en kort stund innan jag behövde vara hemma tog jag ut Percy på en kort ridtur. Bromsen var inte riktigt på plats, hon var inte så sugen på att gå ifrån stallet och hon travade bara när jag bad om ökat tempo. Men, hon är snäll och söt, det viktigaste nu är erfarenheten.

A thin layer of snow covered the ground and I started to think about grips but decided to skip them when Calinka and I took a trail ride in the forest. We got into a road less part, but finally found the road that I knew should be there, but not without passing ditches, some kind of swamp like surface and a lot of tree branches left on the ground. Then we cantered – lovely according to Calinka that had gotten really soft of all the off road work.

With only a short time before I had to return home I brought Percy for a short trail ride. The brake didn’t really work, she wasn’t really comfortable leaving the stable and she only trotted when asked for anything else than walk. But, she is very kind and the most important part is her getting experience.

Ännu mera snö…

/0 Comments/in /by




Förmiddagen var lite regnig, men även lite uppehåll. När jag åkte till stallet hade det precis börjat snö. Det fortsatte att snöa, regna och blåsa – inget härligt väder alls. Calinka höll sig på avstånd när vädret flera gånger verkade bli bättre för en lite stund. Hon visste väll att det bara var tillfällig väderförbättring. Jag fixade med gardiner i sadelkammaren, kollade staketen och lite andra småsaker istället. Percy var inte lika försiktig och kom fram en vända så hon och Mika fick gå på promenad. Första gången Percy kändes lite nervös – hon hoppade till för småsaker redan innan jag fångat henne och kändes spänd. På vägen stannade hon flera gånger – hon verkade – för första gången – inte gilla att gå iväg själv från de andra hästarna. Vädret som spökade tror jag. Vi passade även på att gå över lite diken eftersom Percy tycker det är obehagligt när man rider henne. På slutet fick hon hoppa över ett lite större dike , men missbedömde och gick n er på knä. Nästa försök satte hon det. Modig tjej!

The morning was a little it rainy, but even times with out any rain. When I left for the stable it had started to snow.It continued to snow, rain and be windy – not a very nice weather at all. Calinka keep her self at a distance when the weather seemed to get better for a short while. Guess she knew it was only temporary. I checked the fences instead, clean the tack room and some other stuff instead. Percy wasn’t as carefull and came to say hello. Therefore she and Mika accompanied me for a walk. For the first time Percy felt a bit nervous – she spooked for small things even before I had caught her and felt a bit tense. During the walk she stopped a lot and seemed – for the first time – to dislike to leave the other horses. Probably the weather that got Percy this way. We also found time to pass some small ditches as Percy seems to dislike that while carrying a rider. At the end we passed a slightly bigger ditch so she had to jump. She misjudge the situation and got down on her knees while landing. But when we tried one more time she had got it. Brave girl!