Löshoppning

OK, jag har inte nästa hoppstjärna, det är då säkert… Med lite tur kanske vi kan lära oss att ta oss över mindre hinder. Jag försökte uppmuntra dem genom att låta dem vara flera stycken, men det hjälpte inte heller. Till och med Calinka som vet hur man gör verkade ha glömt bort det…Förvisso har jag inga bra möjligheter till löshoppning och det är därför jag inte provat det innan, men ändå. Jag hade hopppats på någon dold hopptalang.
The only horse that actually chose to jump (twice), even if she got bored an broke out of the enclosure shortly after this … Is she my best jumping horse?
As the refused the jump I had to make something at the other side..
Att försöka fota samtidigt som man driver hästar och har ett barn i bärsels på mage är inte heller helt okomplicerat. Så, tja  skärpan blev sådär.

Jumping

Three in a row.
Ok – I don’t have the next jumping star, that’s for sure… With some luck we might learn to pass some smaller jumps. I tried to encourage them by letting them be more than one, but that didn’t help much either. Even Calinka that knows how to do it seems to have forgotten… I don’t have any good possibility for jumping, that is why I haven’t tried this before. Still I had hoped for some hidden talent.
To try to take pictures while you drive the horse and carry a baby at your stomach has its limitations. Just saying.
Pepper isn’t much of a jumper so far – but showed of nicely.
Afterwards we took a walk; Isac at Calinka’s back, David at my stomach and Mika running along.

Lastträning

Some food to start with..
Sedan de kom till Sverige har ingen av mina Rockies lastats och innan dess har de inte heller åkt så mycket. Bunny fick jag tom höra när hon klev av lastbilen att jag nog behövde lastträna henne… Amerikanska transporter är dessutom annorlunda: ofta större, ingen ramp utan step up och ibland saknas fönster men det är öppet istället. Så, i går blev det av, lastträning. Varje häst fick nog  omkring 10 minuters träning och även om vi inte stängde igen känner jag mig ganska säker på att vi skulle komma iväg ifall vi måste.
(Och jag missade att fota Embla och Percy, men de skötte sig lika bra).

Trailer training

…and then she got all the way…
As they came to Sweden none of my Rockies have been loaded and before that they hadn’t travel much either. The man unloading Bunny even told me that she need some training… American trailers are often different: bigger, a step up and sometimes there are no windows, but open. Yesterday we trained loading. Every horse got about 10 minutes. even if we didn’t close the door I feel rather confident that if we have to get away we do that. 
(And I forgot to photo Embla and Percy but they did as good as the others).
Tea tried as well
..and cuddled with me while she got inside…
We got both onboard at the same time…
Pepper didn’t like to get of – I think he didn’t like the ramp.
Calinka – the one that was hardest to load – she got a new trick and refused to bend her neck so she walked sideways…
Isac and Tora rode Calinka afterwards.

Kolla, jag kan med!

I guess I can put my feet there as well…
Ok, this is how mum does it… (look at my pretty halter that Isac chose for me)

Det sägs att nästan inga djur (om något) lär sig av att titta på andra. Det må vara sant, men både Embla och Tea tyckte det var mycket lättare att ställa sig på lastpallen och gå över presenningen efter att de sett sina mammor göra det. Med presenningen blev det lite “följa John”, men det gällde inte för lastpallen.

I can too!

It is said that few ( if any) animals learns by watching others. It might be true, but both Embla and Tea found it much easier to cross the tarp and step up at the step after watching their mothers. The tarp became a bit “follow me” but not the step.
OK, this is how mum does it…
I can tap it a little…
OK, I can stand on it as well.

Ett barn mindre

Percy and Björn
I måndags åkte stora sonen, Isac 4 år med farföräldrarna på en vecka. Så, plötsligt är det lugnare än vanligt hemma och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Lite mer tid i stallet har det nog blivit, men eftersom David inte är mycket för att sova är det ändå inte helt lätt att jobba hästarna…
My safety west makes me look a little stiff..
Innan Isac for hann jag i alla fall rida ut en tur på Pepper. Det fick mig verkligen att tänka på hur grön han är – han tittar på saker som han borde vara van vid. Nåja – bilar, halmbalar och annat som många hästar brukar reagera å sötr honom inte alls – däremot konstiga skuggor i dikeskanten får honom att glida över till andra sidan (tack och lov glider han bara, inga tydliga skyggningar här). Han var nog fortfarande lite trött efter lördagens ritt så vi tog det ganska lungt. När han väl var klar blev det var sin kort tur med Percy och Bunny. Percy tog det lungt som alltid, men även Bunny när vi nu gick utanför hagen. Den enda som inte helt gillade läget var Embla som var själv i boxen – tydligen ska Calinka dela box med henne och inte stå i boxen bredvid… Tea däremot verkar ta det lungt att stå helt själv, i alla fall om det finns hästar i stallet.
Sandra motionerade tog ut Calinka under tisdagen – Pepper ville visst inte alls. Därmed satt jag upp på honom idag, men allt verkade lungt. Nanette tog därför över honom och vilken skillnad det blev när han kom ut på stubbåkern – hela hästen lyste upp! Däremot bröt han snabt av galoppen så kanske är han fortfarande lite tagen av våran galopp…
Björn tog ut Percy en vända runt husen och jag på Calinka och Björn på Bunny tog samma tur medan Nanette passade bebisarna. 

One child less

At Monday my big son, Isac 4 years, went with his grandparents for a week. All of a sudden I only had one child to care for, so I hardly know what to do sometimes. I guess it has been some more time in the stable, but as David don’t sleep a lot it is hard to work the horses….
Nanette and Pepper coming back from the field, he is so happy here even if it doesn’t show very well in the picture.
Before Isac left I got time to bring Pepper put for a short trail ride. It reminded me about how little he has done as he reacted at thing where he shouldn’t, typical for a green horse. Well, cars and big hay roles isn’t a problem, it is those small things that he notices. like a shadow in the ditch. That makes him glide to the other side of the road (thankfully he don’t spook, just glide away). He was probably a little tired from Saturdays adventures so we made it rather slow. Back home I brought Percy and Bunny for work. Percy was as cool as ever, and Bunny as well as we this time went outside the pasture. The only one who didn’t like it was Embla that was left alone int the stall. Apparently it is ok if she is left in the same stall as Calinka – not if Calinka is visible and in the stall next to Emblas. Tea on the other hand was fine alone – as long as there were together horses within the stable.
During Tuesday Sandra worked Calinka – Pepper didn’t want to. Therefore I got on his back today, but he seemed cool. Nanette took over him after some time and let him be at the field. He got a totally other attitude – he was so happy! But he broke the canter rather quickly – maybe he is a little soare yet since Saturday?
Björn brought Percy out for a short trip around the houses. The he and I brought Calinka and Bunny the same route while Nanette watched the babies.

Ledträning Tea